MALMÖ. Statistiken visar att det brinner i snitt en bil var fjärde dag i
Malmö och fler än en per dag i hela Skåne. Överhuvudtaget har antalet
anlagda bränder ökat kraftigt i hela landet, främst i storstäderna, de
senaste tio åren.
Efter storbranden i moskén i Malmö 2003 är attacker på räddningspersonalen så
vanliga att brandmännen får poliseskort vid utryckningar i vissa områden.
– Det är ju inte svårt att tolka vad som ligger bakom en brand när det
plötsligt dyker upp trettio, fyrtio personer i samband med att vår personal
kommer fram för att släcka en brand, säger Per Björkman, verksamhetsstrateg
vid Räddningstjänsten Syd.
Kampen mot bränder och brändernas orsaker förs på flera plan, förutom i det
rena utryckningsarbetet. Och mycket av det är saker som prövats på andra
håll, i bland annat brittiska Birmingham, som Sydsvenskan berättat om i en
rad artiklar.
Brobyggarna i Malmö var en akut åtgärd – specialanställd personal som enkelt
talat skulle förbättra brandkårens anseende i problemområden, förklara och
informera. Men hösten 2008 lanseras en rad andra tankar.
Den 1 september tar räddningstjänsten över en stor lokal på Volframgatan i
Malmö. Den är tänkt som en slags mönsterstation.
– Det finns möteslokaler, kontor och stora ytor för att ställa upp fordon,
säger Gunilla Jansson, projektledare vid Räddningstjänsten Syd.
– Den ger oss ett bra tillfälle att vända oss utåt, och visa upp vår
verksamhet.
En annan variant på temat är planerna på att öppna brandstationen på Jägersro.
Att bygga om den till en ”community fire station” (ungefär
”samhällsbrandstation”) av samma modell som i brittiska Birmingham.
Alltså att på något sätt låta allmänheten komma till och se hur brandkåren
jobbar. Eller kunna utnyttja delar av lokalen.
– Exakt hur vi ska göra är inte klart, men traditionellt sett är
räddningstjänsten väldigt stängd. Dörrarna öppnas vid utryckning och vi kör
ut, det är enda tillfället man kan se något, säger Per Björkman.
– Det måste vi ändra på.
Med pengar från Europeiska socialfonden finansieras i höst en ”förutbildning”
av 24 personer med invandrarbakgrund som förbereds för räddningsverkets
brandmannautbildning ”Skydd mot olyckor”.
– Tanken är att skapa ”närbrandmän”, folk som kan vara kontaktpersoner i sina
bostadsområden, fungera som en länk mellan de boende och räddningstjänsten,
ge enklare information, hålla uppsikt och göra riskbedömningar lokalt, säger
Gunilla Jansson.
En uppsökande, eller kanske uppfostrande, brandutbildning för värstingar finns
som förslag (se artikel härintill). Vanliga skolbesök förekommer redan i dag
i de lägre årskurserna.
– Det vill vi fortsätta med, men man kommer inte åt riskgrupperna med de
insatserna, säger Per Björkman.
– Och traditionell brandinformation kan snarare verka tvärtom. Branden på
Hermodsdalsskolan (2006) kom i anslutning till att vi hade varit på besök.
Nya uppgifter. Från den 29 september ska all operativ personal vid
Räddningstjänsten Syd ägna 20 procent av sin arbetstid åt ”utåtriktad
verksamhet”. Det är saker som skolinformation, olycksutredningar och
brandinspektioner.
– Vi måste såklart utrusta brandmännen, utbilda dem för uppgifterna. Och ge
dem tid att bli bekväma i rollen, säger Gunilla Jansson.
– Säg att man är på en olycksplats och det finns oroliga grannar i närheten.
Då har vi mycket att tjäna på att kunna stanna kvar och prata.
Om inte annat så ska platsen återbesökas nästa dag och alla som behöver det
ska få information om händelsen och hur man skyddar sig i framtiden.
Processen väntas gå långsamt och möta internt motstånd – många anställda har
redan inrättat sig efter skiftgång och anpassat familjelivet, men måste nu
börja om från början igen.
En ny taktik. Bland annat ska mindre enheter användas. Slarvigt talat: små
brandbilar med mindre bemanning – två brandmän och en chef. Standard i dag
är fyra brandmän och en chef, vilket är lagstadgat om man vill kunna rökdyka
(gå in i en brinnande lokal för att släcka eller leta skadade).
– Och vi söker andra sätt att samverka utåt. P-vakter, till exempel, som med
rätt utbildning och utrustning skulle kunna göra förstainsatser, säger Per
Björkman.