Det är söndag förmiddag och framtidens skådespelare har just avslutat en
våffelfrukost. Elever från Teaterhögskolorna i Malmö, Göteborg, Stockholm
och Luleå är samlade på Inkonst för att följa en debatt om deras
arbetsmarknad. Hur är villkoren och klimatet? Debatten är även öppen för
allmänheten. Panelen består av teaterarbetare från sex fria grupper samt
från Malmö stadsteater.
Petra Brylander som är en av två chefer på Malmö stadsteater säger:
– Malmö satsar mycket. Jag upplever ett väldigt stöd och intresse för kulturen.
Hon kan inte nämna några siffror, men hennes intryck är att det fria
kulturlivet i Göteborg har sämre villkor än Malmös. Jens Peter Karlsson från
Teaterrepubliken har samma känsla:
– Det verkar svårare i Göteborg.
– Men ska man vara lite dyster finns en överetablering här. Mycket händer i
Malmö, alla behöver mer pengar och tjänstemännen vill inte lova något, säger
han.
Alexandra Hill företräder Institutet (före detta Teater Terrier) som förlorade
sin lokal på Norra Vallgatan i en konflikt med Malmö stad år 2008.
– Vi har inte erfarenhet av att kulturpolitiken i Malmö fått oss att blomstra,
säger Alexandra Hill.
Malmö stad lät alla fria grupper konkurrera om lokalen på Norra Vallgatan. Ett
kritiserat villkor var att den grupp som fick lokalen skulle ge hundra
föreställningar per år. Kontraktet gick till grupperna InSite och Teater
Foratt. InSites Mathias Thorbjörnsson ingår i panelen i denna debatt.
– Det blev ju slitningar, minns han.
Han fortsätter:
– Vi fick otroligt mycket kritik för att vi tagit över någon annans lokal. Vi
fick också kritik för att vi accepterade villkoret om hundra egenproducerade
föreställningar per år. Det kan en grupp aldrig klara av.
Petra Brylander instämmer, hennes åsikt är att kravet är absurt.
Efter lokalstriden sökte sig Institutet till Berlin.
– Vi var tvungna att ta oss härifrån ett tag för att hitta en strategi för att
överleva - inte bara pengamässigt, säger Alexandra Hill.
Idag finns planer på ett återtåg:
– Malmö är verkligen inte slut för oss, eller irrelevant, säger Alexandra Hill.
Petra Brylander får frågor om Malmö stadsteaters villkor.
– Jämfört med en fri grupp har vi oerhörda resurser – men också oerhörda
förpliktelser.
Ytan för kritik är större, säger hon.
– Man kan träffas av många saker: ris, ros och bajskorvar. Det finns många
fördomar, att vi som jobbar i huset är döda.
Petra Brylander var skådespelare på Malmö stadsteater under Staffan Valdemar
Holms ledning på nittiotalet. Uppsättningarna hyllades av kritiker men drog
inte någon stor publik.
– Vi hade 36 personer i salongen och ropade hurra, minns Petra Brylander.
Så tänker hon inte idag. Istället säger Petra Brylander så här om Malmö
stadsteaters konstnärliga linje:
– Allt ska inte passa alla. Folk ska kunna hata det eller älska det. Det är
viktigt. På institutionsteatrar är det annars lätt att man slipar av
kanterna så mycket att ingen till slut känner att ”det här är en pjäs för
mig”.
Debatten arrangerades av studenter vid utbildningen Teater i teori och
praktik som är ett samarbete mellan Lunds universitet och Teaterhögskolan i
Malmö.