”Svårt att klara uppdraget”

”I grunden kan jag förstå att man vill fördela resurserna på ett bra sätt så att de som behöver mest får mest. Sedan innebär det att vi i vår stadsdel får mindre pengar till våra elever. Vi har valt att lägga resurser på personal för att ha så hög lärartäthet som möjligt. Konsekvensen blir att vi inte kan köpa lika mycket läromedel. Vi har inte samma möjlighet att underhålla skolan och byta ut gamla möbler, trots att det skulle behövas. Vi försöker fylla skolan med ett bra innehåll, men skolan är från sextiotalet och det har inte gjorts några radikala renoveringar. Framför allt våra lokaler för de yngre barnen är dåliga.

Vi försöker handskas med det vi har på ett klokt sätt. Lärarna gör ett jättebra jobb. Men jag kan känna att vi ligger på gränsen i bemanning. Ska vi dra ner ännu mer blir det svårt att leva upp till uppdraget. Det skulle innebära minskad personaltäthet, och undervisning i större grupper. Vi har redan två lågstadieklasser som är för stora, i de klasserna har vi 28 och 32 elever på 1,5 lärare. Även om det inte ser ut så i den socioekonomiska strukturen, har vi en del elever med olika särskilda behov. Det blir framför allt konsekvenser för dem när grupperna blir stora. Det blir svårt att individualisera och anpassa undervisningen.

Grundförutsättningen för varje elev blir ju sämre. Vi kan inte förnya vårt material, inte ersätta datorer som går sönder, inte fräscha upp slitna lokaler.

Jag tänker också på barnens trygghet. Vi försöker skapa ett tryggt klimat med närhet till vuxna som kan arbeta både förebyggande och stöttande då konflikter uppstår. Om vi tvingas minska personaltäthet ökar risken för konflikter och utsatthet. Mycket av verksamhetens tid kommer att gå åt till att reda ut sådant som redan hänt. Vuxennärvaro är en förutsättning för att skapa en trygg miljö med lugn och ro för lärande.”