”Uppdraget är omöjligt att utföra”

I ett brev adresserat till sina kollegor samt till högsta sjukhusledningen och ledande politiker i Region Skåne radar Per Björgell upp flera anledningar till att han säger upp sig från akuten på Sus, Skånes universitetssjukhus, i Malmö.

I stort handlar det om mottagningens kraftigt beskurna ekonomi, underdimensionerad personalstyrka, ständigt ökande patientbesök och en trögrörlig ledningsstruktur som omöjliggör en utveckling av kliniken.

– Det är som att stå med fötterna i cement. Oavsett hur ofta man påtalar uppåt i ledningshierarkin att vi för länge sedan har överskridit en gräns, att patientsäkerheten hotas gång på gång, så händer inget. Mitt uppdrag är omöjligt att utföra utifrån dessa förutsättningar, säger Per Björgell.

Klinikchef Lars Stavenow hävdar dock att det var han som tog ifrån Björgell uppdraget som medicinskt ansvarig och att uppsägningen skedde direkt efter beskedet.

– Vi har under en längre tid haft problem med ledarskapet på kliniken. Detta bekräftades i samband med vår senaste medarbetarundersökning. Jag har för avsikt att förändra strukturen och därför meddelade jag Björgell och vår avdelningschef att de inte längre skulle fortsätta som ansvariga.

Akutläkarna på mottagningen uttalar samtidigt sitt oreserverade stöd för Per Björgell. I en skrivelse uttrycker de femton läkarna sin oro över att patientsäkerheten och arbetsmiljön på akutmottagningen hotas på grund av de snäva ekonomiska ramarna och den höga patientbelastningen.

Lars Stavenow bekräftar att situationen på akuten är ansträngd men håller inte med Björgell om att den är så akut som han beskriver i sitt brev.

– Jag känner en oro över den ständigt ökande patienttillströmningen och för den medicinska säkerheten. Men det blir inte bättre av att jag avgår, förbättringsarbete tar tid.

Enligt Per Björgell har han ett flertal gånger under det senaste året påtalat för Stavenow att han överväger att sluta.

– Senast för fjorton dagar sedan krävde jag ett akut beslut i ledningsfrågan för att få drivkraft till att förändra den omöjliga situation vi befinner oss i. Jag hyser inget agg mot Stavenow. Jag vet att han är lika kritisk som jag i många avseenden. Men jag kan inte fortsätta att försöka leda en verksamhet när personalen bokstavligt talat springer mellan patienterna. Vi har samma bemanning vad gäller jourläkarna på natten som vi hade under 1980-talet. På den tiden hade vi hälften så många patientbesök. Det säger väl allt.

Varför har du valt att skriva ett brev och kritisera verksamheten och högsta sjukhusledningen?

– Jag är 57 år gammal, jag klarar mig. Jag känner att jag har råd att påtala bristerna och stå upp för mina kollegor och våra patienter. Det är svårare för dem som är yngre än mig, de riskerar mer.