MALMÖ. Det säger språklärare Camilla Weiger på Värner Rydénskolan. Hon och
flera av hennes kollegor reagerade starkt på uttalandet från Rosengårds
stadsdelsfullmäktiges ordförande i Sydsvenskan i slutet av juni.
Konstantinides sa att lärarna förklarade bort elevernas svaga resultat med
oroligheter i området och den socioekonomiska situation som råder i många
familjer.
– Det handlar inte om bortförklaringar utan rena fakta. Skolverket slår fast
att social bakgrund får all större betydelse för elevers kunskapsutveckling.
Och att hävda att kravaller och bråk inte skulle påverka våra elever
negativt är mycket naivt, säger hon.
Bediz Pekgöz är också lärare på Värner Rydénskolan och fackligt skyddsombud
för Lärarnas riksförbund. Han menar att Konstantinides uttalande är ett
bevis på hur långt från verkligheten han befinner sig.
– Han kan omöjligt veta under vilka förutsättningar skolpersonalen arbetar
under. Han har uppenbarligen inte heller läst revisionsfirman Ernst &
Youngs rapport från i fjor som riktade kritik mot förvaltningens alltför
många chefer.
– Istället för att satsa på fler lärare och specialpedagoger, som
Skolinspektionens rapport tydligt visar att många av våra elever är i behov
av, väljer politikerna att omorganisera och anställa ännu fler nya chefer.
Problemen finns ju kvar, hur ska dessa åtgärder förbättra elevernas
måluppfyllelser, säger Bediz Pekgöz.
Såväl han som Camilla Weiger ställer sig även frågande till hur den nya
profileringen av stadsdelens skolor ska förbättra elevernas möjlighet till
högre betyg när politikerna, enligt dem, inte satsat tillräckligt med pengar
på profileringen.
– Konstantinides säger att skolors väg till framgång inte handlar om pengar.
Det är sant, till viss del. Men att genomföra en profilering utan pengar är
tämligen meningslöst. Vi ska kalla oss IT-skola. Skolan har sammanlagt
fjorton gamla datorer, placerade i ett rum där man inte får plats med en hel
klass. Hur ska vi konkurrera med andra skolor utifrån dessa förutsättningar,
säger Camilla Weiger.
Bediz Pekgöz konstaterar att det är uttalanden som Konstantinides som gör att
lärare känner att det kvittar hur mycket de anstränger sig.
– Varför ska vi fortsätta kämpa?