MALMÖ. Hösten 2005 slår alla rekord i rånstatistiken. Redan i september
polisanmäldes 90 personrån i Malmö, bara två färre än den tidigare
högstanoteringen från juni 1999. Den andra helgen i september innebar ett
tveksamt rekord i sig med tolv polisanmälda rån på ett dygn. ”Den värsta
natten på 33 år”, fastslog då polisens länsvakthavande befäl.
Men oktober månad blev värre.
Hittills har 108 personrån polisanmälts – och de kan bli fler. Polisen vet
av erfarenhet att det brukar komma in några sena anmälningar efter
månadsskiftet.
Och bara under den sista oktobernatten inträffade ytterligare flera
personrån – varav några under pistolhot.
För Malmöpolisens särskilda satsning mot personrånen, rånkommissionen, har
det här inneburit en mardrömsstart på verksamheten. Medlemmarna fick
blixtinkallas i förväg under rånhelgen i september. Sedan har det varit en
brant uppförsbacke.
– Vi kan inte göra annat än att jobba vidare, säger kommissarie Michael
Holmström på rånkommissionen.
Tre unga män åtalades i förra veckan misstänkta för att ligga bakom fyra av
rånen i Malmö under septemberhelgen och ytterligare flera andra rån i
grannkommunerna, men annars är personrånen svårlösta. De sker i alla
stadsdelar. De är ofta över på ett ögonblick. Signalementen på
gärningsmännen är i regel vaga. Många rånare gömmer sig bakom mopedhjälmar
eller uppdragna huvor och polisens utredare får istället försöka hitta
likheter mellan olika rån. I slutändan kan polisen identifiera
gärningsmännen vid mellan 20 och 25 procent av rånen.
– Med tanke på förutsättningarna är det ändå ganska hyggligt, säger Michael
Holmström.
Men han konstaterar också att frågan ställer sig själv.
– Det är klart att man kan undra om vi klarar vårt arbete. Vi har fått mer
resurser, mer folk och ändå blir rånen bara fler. Jag blir också frustrerad,
säger han.
Malmö toppar även Sverigestatistiken när det gäller personrån. Under förra
året polisanmäldes 237 personrån per 100000 invånare i Malmö. I Stockholm
var motsvarande siffra 188 och i Göteborg 179.