Högst upp på ett parkeringshus nära Södervärn snörar Vix Viking på sig rullorna och slänger ett öga mot kombin.
Där inne fäktar hennes fyra månader gamla dotter mot världen. Pappan sitter bredvid och tittar ut genom fönstret på sin fru, tränarvikingen.
– Jag brukar smita lite tidigare från träningarna så att jag kan amma, säger hon.
Det är torsdagskväll, den kalla luften andas svaga löften om vår och Misty Muff Diver har krängt på sig svarta spetsstrumpbyxor över illgula tajts och ovanpå alltihop ett par lila hotpants. Teamfärgerna. Hon tjuter, gång på gång samma paroll:
– Derbylove!
En efter en rullar de in på den regnglatta betongen som tillfälligt tjänar som träningsanläggning: hon med rosa hår, hon med de tuffa tatueringarna, hon med röda läppar och Bambiben.
– Wooohooo!
– Är det oljefläckar eller kan jag ta en cigg?
Här finns thaiboxaren och konståkningstjejen, advokaten och den arbetslösa, kocken och säljaren. Små, snabba som vesslor sida vid sida med stadiga bitar, bra på att blockera. De som brukar tillbringa sommaren rullande längs med Ribban. Och de som aldrig har stått på ett par rullskridskor förut.
– Det som är häftigast är att många av oss är trettio plus. Det är aldrig för sent att börja i den här sporten! säger Vix Viking.
Roller derby är minst lika mycket livsstil och estetik som sport, och kan sammanfattas i tre ord: systerskap, tacklingar och jävlar anamma. Det är ”do it yourself” och glitterögonskugga och fajter med liv och lust. På bara några veckor har Malmö fått sitt eget lag i roller derby. De kallar sig Crime City Rollers, en ironisk blinkning till blåljusens Malmö. Och här är hjältarna som rullar in i stan: Madas Hell 666, Mama SoHoe, Shaynawhite Jawbreaker, Misty Muff Diver, Vix Viking. Och Cookie Hoe.
– Det är för att jag är en kakslampa jag har valt det som mitt alter ego, säger Diana Dosen Grunning.
– Våra namn, det är lite som att ta på sig en Zorromask, säger Madeleiné Petersson (Madas Hell 666).
– Jag gick och sög på mitt i någon vecka. Jag är ju mamma och heter Shannon. Och så ska det vara lite trash. Så det blev Mama SoHoe, säger Shannon May.
Sophie Bergström blev Vix Viking redan för ett par år sedan, när hon kärade ner sig i sporten i London. Nu har hon flyttat tillbaka till Skåne och utgör grunden i Malmölaget. Det är hon som är auktoriteten, den enda som verkligen har utövat sporten och kan reglerna till punkt och pricka. Hon drar på sig hjälmen och samlar ihop gänget:
– Kör vi!
Några nybörjarben stapplar fram i utkanten av gänget.
– Oooh, det känns scary.
– Sitt som du gör på toa, instruerar den mer erfarna.
Runt runt rullar gruppen på parkeringshusets tak. Steg ett är att få alla att lära sig åka obehindrat och fort på sina quads, de specialgjorda rullskridskorna som måste beställas från USA. Därefter kan man bygga på med sportens brutalare egenskaper: tacklingarna och fallen.
Rullskridskoåkning var stort redan på slutet av 1880-talet i New York, då man framförallt organiserade sig i maratonlopp. Efter den stora depressionen på trettiotalet blev så kallade walkatons populära. De var evighetslånga dansmaraton i vilka en prissumma lockade hundratals arbetslösa att delta. Nu satte man rullskridskor på deltagarna och lät dem cirkulera på en oval bana tusentals gånger. Ibland körde åkarna in i varandra, krockade och föll – och någonstans där föddes roller derby. En fullkontaktsport där fem medlemmar från var sitt lag ställer upp på den ovala banan. I varje lag finns en så kallad ”jammer”, vars uppdrag är att ta sig förbi motståndarlagets fyra tacklare och samtidigt hjälpas fram av sina lagmedlemmar. Det lag vars jammer passerar motståndarna flest antal gånger får högst poäng och vinner. I femtiotalets USA blev roller derby en stor tv-sport och ett kringresande spektakel, en populär publiksport.
– Det som var unikt för den här sporten var att det tidigt även var kvinnor som utövade den, säger Vix Viking.
– Shit, vad det gick vilt till! Hemmafruar som gick loss, ryckte varandra i håret och fällde varandra, säger Madas Hell 666.
På sjuttiotalet blev roller derby mer scenshow än sport, och försvann snart från tv-rutorna och ur folks medvetanden, ända fram till tidigt 2000-tal. Då var det ett gäng kvinnor i Austin, Texas, som återupplivade sporten och poängterade den feministiska glöden och de punktrashglammiga dräkterna.
De senaste åren har roller derby farit fram som en urban orkan bland brudar som vill krydda till sina liv och hitta ett sportengagemang bortom präktiga spinningpass. Klädmärken specialiserade på derbykläder har egna nätbutiker och på Youtube och i bloggar odlas myten om den råa sporten för brudar som vågar. På ett vida spritt svartvitt retrofoto måste två utövare med samma vällagda lockar och rasande blickar hållas åtskilda av var sin domare. Under bilden har någon skrivit: ”Anger management at it’s finest”. Det här är sporten för alla dina uppdämda aggressioner.
– När du väl har börjat och förstår hur kul det är kan du inte sluta. Jag har inte umgåtts med mina andra vänner på en hel månad, säger Salli Honkanen (Misty Muff Diver).
Hon, som nu är Malmösportens ordförande, visste inget om roller derby förrän hon såg filmen ”Whip it” och höll på att smälla av.
Filmen är Drew Barrymores regidebut. Den släpptes nyligen på svensk dvd och handlar om en tjej som möter just den nya generationens roller derby-brudar i Austin och väljer, till sin mammas förskräckelse, bort sitt gamla liv med gulliga skönhetstävlingar och läxläsning mot att dra på sig hjälm och tandskydd och bli prejad gul och blå framför publik. Lagkamraterna hejar genom att knacka sina knutna nävar mot varandra och publiken består framför allt av trånande manliga groupies. Filmens sensmoral, i all sin Hollywoodkontext: räck ett finger åt alla normer för hur en tjej ska bete sig.
– Man får inte vara så här tuff och hård i vardagslivet, säger Vix Viking.
Crime City Rollers tänker ägna våren åt hård träning, se till att få en ordentlig träningsanläggning där de inte kan bli utslängda av en vred Securitasvakt. Inom ett år hoppas de kunna formera flera lag så att Malmö får en egen liga och kan bjuda in publik. Sedan väntar Europas alla derbylag systerligt på att få drabba samman med Malmölaget. Innan de är redo för hårda matcher måste varenda en i laget lära sig att falla rätt. Och att hantera smärtan.
– Man brukar säga att du inte har ramlat på riktigt förrän du har kissat på dig. Man gör det när man ramlar på ett visst sätt på svanskotan, säger Vix Viking.