MALMÖ. Ett problem är att det inte erbjuds psykiatrivård för vuxna i
stadsdelen.
Nu måste Rosengård få en psykiatrimottagning, menar en ny studie.
Om Margareta Östman hade varit psykiatrichef i Malmö hade hon genast satt
sig ner och börjat planera för en psykiatrimottagning på Rosengård. Den
skulle hon bemanna med kulturkompetent psykiatripersonal kombinerat med en
traditionell primärvårdsenhet och en barn- och ungdomspsykiatrimottagning.
– Då skulle det ordna sig snabbt tror jag, säger hon.
Men Margareta Östman är inte psykiatrichef. Hon är docent i vårdvetenskap på
Malmö högskola och tillsammans med flera andra forskare har hon precis
avslutat en omfattande studie om migration och psykisk ohälsa.
I studien har man särskilt undersökt situationen på Rosengård. I stadsdelen
bor det 21000 invånare, av dessa är 84 procent antingen födda utomlands
eller så är båda föräldrarna det, enligt rapporten.
Genom intervjuer bland stadsdelens medborgare och granskande av hårda fakta
har man kommit fram till att det psykiatriska vårdbehovet på Rosengård
ligger fyrtio–femtio procent över medelnivån i Malmö.
Paradoxalt nog söker inte dessa grupper vård i lika stor utsträckning som
andra grupper, som inte har lika stort vårdbehov.
– Istället för att vända sig till vården använder många det sociala
kontaktnätet istället, dessutom finns det religiösa stödsystem som ställer
upp. Många upplever det också som skamfullt att söka vård, förklarar
Margareta Östman.
Men även om medborgarna i Rosengård skulle vilja ha hjälp finns det
ingenstans i stadsdelen de vuxna kan vända sig. Det finns två vårdcentraler
och en barn- och ungdomspsykiatrimottagning på Rosengård. Men någon
mottagning för vuxna med psykiska besvär finns inte. Dessa hänvisas till
Universitetssjukhuset Mas eller till grannstadsdelar.
Forskarna bakom rapporten anser att det är ”synnerligen angeläget att en
psykiatrisk verksamhet också snarast lokaliseras centralt inom stadsdelen”.
Men Malmös psykiatrichef Herman Holm är pessimistisk.
– Vi är överens om att behovet finns. Men det är en resursfråga. Som det
ekonomiska läget ser ut nu klarar vi nätt och jämnt dagens behov. Detta är
något vi får planera på sikt. Men även om vi skulle stå med en påse pengar
behövs rätt personal, säger han.
Resultatet av studien innebär att Region Skåne inte lever upp till hälso-
och sjukvårdslagens mål om ”vård på lika villkor för hela befolkningen”.
– Den svenska standarvården är förlegad. Den behöver anpassas om vi ska
kunna fånga in alla människor. Men det handlar inte bara om satsa på vården.
Sociala satsningar måste ske parallellt, säger Margareta Östman.