Avfallsmängderna fortsätter att öka i Sverige. Ifjor uppgick de till omkring
500 kilo per person och bara matavfallet beräknas bidra med nära en procent
av tillförseln av växthusgaser.
Men ökningen går på tvärs mot den beslutade miljöpolitiken och röster börjar
nu höjas för en förändring. Det borde gå att bryta sambandet mellan
ekonomisk tillväxt och mängden sopor som skyfflas in i förbränningsugnar
eller fordrar annan hantering.
En av dem som reagerat är chefen för renhållningen i Storgöteborg, Christian
Baarlid.
– Vi tar visserligen hand om avfallet på ett miljöriktigt sätt men det
förbrukar stora resurser och transporteras långa vägar, säger han
Christian Baarlid har haft jobbet i fem år och har i allt högre grad börjar
ifrågasätta ständigt växande avfallsflöden. Men han känner sig ensam. Ingen
gång har han hört kolleger eller myndigheter diskutera hur avfallsmängderna
skall minskas.
– Avfallstillväxten ligger på fem–sex procent per år. Det är klart att
ökningen går att hantera på samma sätt som det byggs vägar när bilarna blir
fler. Men att bara bygga ut systemen för avfallshantering är inte rätt
lösning, säger han.
Frågan är dock hur problemet skall angripas. Sydsvenskan har talat med
företrädare för industrin, avfallshanteringen, myndigheter, forskare och
politiker. De enda konkreta förslagen är högre skatter på sopförbränning men
samtalen glider oftast över på bättre lösningar för mer återvinning av det
avfall som helst inte skulle uppkomma.
– Det är svårt alltså, säger Maria Schyllander, vd för Plastkretsen som
enligt producentansvarslagen har krav på sig att samla in plastförpackningar.
– Allt är och måste i de flesta fall vara förpackat.
Producentansvaret för förpackningar är från mitten av 1990-talet. Det
långsiktiga syftet med lagen var en miljöanpassad produktutveckling och att
hejda – som Naturvårdsverket skriver – vår alltför vidlyftiga användning av
naturresurser.
Plastkretsen följer i stort sett lagen och samlar in omkring 70 procent av
förpackningarna, som huvudsakligen sedan eldas upp. Mängden
plastförpackningar på marknaden ökar dock dramatiskt och de 30 procent som
inte tas omhand växer till allt större volymer. År 2005 handlade det om nära
50000 ton plastförpackningar som gick vid sidan av Plastkretsen och hamnade
på tippen eller i sopförbränning.
För kartonger och wellpapp är utvecklingen likadan. Mängden som inte
materialåtervinns har ökat från 161000 ton till 200000 ton på bara fyra år.
Erik Westin på Naturvårdsverket konstaterar att det politiskt formulerade
mål som gäller, är att mängden avfall inte skall öka. Men han konstaterar
också att medan en lång rad regler styr hur avfallet skall tas omhand så
saknas det regler för hur minskningen skall åstadkommas. Staten har svårt
att lägga sig i vad och hur invånarna konsumerar.
Att en avfallsminskning är angelägen visar en färsk rapport som
miljökonsulten Berit Goldstein sammanställt för Naturvårdsverkets räkning.
Hon har bland annat särskilt tittat på livsmedelskedjan och beräknat att
svinn och matrester utgör omkring tio procent av livsmedelsproduktionen.
Storhushållen är värst. Nära en femtedel som läggs upp på tallrikarna hamnar
i slaskspannen. Men också förpackningar är ett bekymmer eftersom
utformningen ofta gör att rester av livsmedlet måste lämnas kvar.
Mängden matavfall beräknas till omkring en miljon ton per år. Även om det
nyttiggörs genom att rötas till biogas blir förlusterna stora.
Energiinnehållet i maten är långt mindre än energin som använts för att
producera den, konstaterar Berit Goldstein.
Byggsektorn pekas ut som ett annat område med mycket spill, alltså varor som
producerats utan att komma till tänkt nytta. Danielle Freilich,
miljöansvarig på branschorganisationen Sveriges Byggindustrier, säger att
byggföretagen arbetar mer och mer med måttbeställda varor för att slippa
såga bort bitar.
– Men måttbeställning fungerar bara vid nyproduktion. Renoveringar som sker
på plats ger mycket spill och mycket avfall.
Sedan 2004 har Naturvårdsverket haft ett avfallsråd kopplat till sig. Det
består av företrädare för bland annat industri, återvinningsföretag,
forskning, stat och kommun och syftet är att vara ett sorts bollplank för
Naturvårdsverket.
En genomgång av Avfallsrådets protokoll visar att frågan om minskade
avfallsmängder aldrig varit uppe till diskussion.
– De första åren har vi koncentrerat oss på hur insamlingen skall skötas,
säger Gunnar Fredriksson, rådets vice ordförande.
Om två år skall Naturvårdsverket presentera förslag till nya miljömål för
Sverige. Trots att inget tycks hejda ökningen av avfallsmängderna anser
Gunnar Fredriksson att nuvarande miljömål kan stå kvar.
– Att avfallet inte skall öka är en bra formulering. Problemet är bara hur
det skall ske utan att samhället lägger sig i vad folk köper.
Forskningen på området är så här långt väldigt begränsad med bara några få
utländska exempel. I höstas inleddes dock ett svenskt projekt som bland
annat syftar till att ge svar på hur avfallsmängder kan minskas. Staten
satsar 30 miljoner kronor under tre år och forskarna hoppas få fortsätta
ytterligare tre år.
– Slutsatsen av forskning i Österrike säger att det är svårt att påverka
avfallsmängden, säger projektledaren Tomas Ekvall på IVL i Göteborg. Men det
kan inte avhålla oss från att undersöka möjligheten.
Nästa årsskifte skall projektet kunna presentera ett delresultat som i vart
fall skall ge svar på vad som styr avfallsmängderna.