Spjutspetsar bäddar för bättre lärare

Malmö.
I mars 2007 tillträdde Maria Sundkvist som dekan på lärarutbildningen i Malmö. Som högsta chef på lärarutbildningen har hon ansvar för 7 200 studenter och en av de största lärarutbildningarna i landet.

Hur har det första året varit?

– Det har varit ett väldigt turbulent år. Regimskiftet innebar att skolan och lärarutbildningen hamnade mitt i partipolitiken och mycket kritik riktades mot lärarutbildningarna i hela Sverige.

– Sedan tappade vi många studenter förra året på grund av konjunkturen. Det är ju så att goda tider för ekonomin brukar innebära dåliga tider för universitet och högskolor.

I april fick lärarutbildningen allvarlig kritik från högskoleverket, examinationsrätten ifrågasattes. Hur kändes det?

– Vi blev väldigt förvånade över kritiken, bara ett par år tidigare hade vi fått väldigt bra kritik. Kritiken riktade sig mot antalet disputerade lärare under första terminen. Högskoleverket hade tidigare inte satt en gräns för vad som var för lite. Nu gjorde de det och vi hamnade strax under.

Är det viktigt att ha många disputerade lärare på lärarutbildningen?

– Frågar du studenterna så bryr de sig inte om vilken akademisk grad deras lärare har, de vill bara ha en bra lärare. Själv tycker jag att det är oerhört viktigt att de som arbetar på högskolan har förmåga att forska. Vi som arbetar på högskolan lär inte bara ut kunskap, vi producerar också kunskap.

– Men det finns en oändlig mängd duktiga lärare inom universitet och högskola som inte har en doktorsexamen.

Lärarutbildningen beskylls ofta för att vara flummig och ställa låga krav. Hur bemöter du den kritiken?

– Man måste komma ihåg att lärarutbildningen är högskolans största utbildning. Vi har alla sorters studenter. Jag tror att det finns ett socialt patos hos våra lärare. Om man väl har kommit in så gör våra lärare allt vad de kan för att studenterna ska få sin examen.

– Inom skolvärlden använder vi ofta verbet reflektera. Det kan man egentligen först göra när man är väldigt kunnig inom sitt område. Kanske är det så att vi ställer höga krav på våra studenter att de ska börja reflektera innan de har nått dit och det kan studenterna uppfatta som flummigt.

Som det är nu kommer i princip alla som uppfyllt de grundläggande kraven in på utbildningen. Tycker du att det finns något problem i det?

– Det är fantastiskt att Sverige har råd att ha alla de här utbildningsplatserna på högskolan.

– Sedan ska vi som jobbar här ställa krav på våra studenter. Alla som kommer in klarar inte utbildningen, som det ser ut i dag är det ungefär 25 procent som inte klarar den. Men man ska komma ihåg att en strulig kille med dåliga gymnasiebetyg kan vara en alldeles fantastisk lärare tio år senare.

Hur skulle du vilja göra om lärarutbildningen om du fick fria händer?

– En dröm jag har skulle vara att göra en variant av lärarutbildningen som förutom grundläggande behörighet också krävde kunskaper i arabiska. Det vore spännande att se vilket genomslag det skulle ha här i Malmö.

– Jag skulle också vilja göra ett tre plus två system. Där man kunde gå ett kortare program på tre år för att få utbildningen på grundläggande nivå. Sedan skulle man kunna gå två år extra för att få en utbildning på en mer avancerad nivå. De lärare som gick den längre utbildningen skulle kunna vara spjutspetsar ute på skolorna.

Vad skulle man vinna på en sådan uppdelning?

– Det skulle ge karriärmöjligheter och en hierarki inom läraryrket. Som det är nu tycker jag att begreppet tusenbröder passar in. Du vet, den lilla sjön som är full med abborrar som är små men många, men där ingen tillåts växa.

– Vi är så himla många lärare i Sverige i dag men det är ingen som tillåts växa. Tyvärr är det så att lärare står lönemässigt rätt stilla i dag.

Om du fick välja helt fritt hur skulle du vilja ta in studenter?

– Om vi levde i den bästa av världar så skulle jag vilja ta in studenter på intervju. Men givetvis måste de först ha den grundläggande behörigheten. Intervjuer är väldigt dyrt, men jag har gjort det till ett lärarprogram tidigare. Det blev en väldigt stark grupp och väldigt få avhopp.

Vad tycker du om Ilmar Reepalus förslag att låta elever sätta betyg på sina lärare?

– Det är en jätteintressant tanke, men det är inte samma sak som att sätta betyg på en charterresa. Som elev står man i beroendeställning till sin lärare som sätter betygen och faktiskt avgör elevens framtid.

– Jag förstår hans grundtanke och som lärare ska vi inte vara rädda att granskas, men det handlar nog snarare om att ha bra chefer inom skolan än att låta elever sätta betyg.

Vad tycker du om att ge betyg till barn från första klass?

– Betyg mäter inte kunskap, men det kan användas till att värdesätta en person.

– Betyg kan vara både bra och dåligt. Barn som presterar bra i skolan får en stärkt självbild.

– Å andra sidan kan barn som får dåliga betyg bli sänkta av det. Problemet med betyg är att de har en förmåga att styra verksamheten.

Vad tycker du om kritiken som riktats mot grundskolan som flummig?

– Det är väldigt bra att det finns fokus på skolfrågor och att vi har en skolminister som verkligen brinner för skol- och utbildningsfrågor.

– Men som utbildningshistoriker har jag svårt för den här romantiseringen om hur bra det var förr. Om vi pratar om hela svenska folkets skola och utesluter elitutbildningarna, så har vi aldrig haft det så bra som vi har det idag.

– Vi har aldrig haft så välutbildade lärare, aldrig haft så bra lokaler och aldrig haft så kunniga och engagerade elever och det syns aldrig i debatten.

Maria Sundkvist

Aktuell som: Dekan på lärarutbildningen vid Malmö högskola sedan mars 2007.

Ålder: 43 år.

Ansvar för en budget på cirka 235 miljoner kronor.

Tjänar/inkomst: Månadslön 56 000 kronor.

Tidigare karriär: Blev ämneslärare i svenska och historia 1988 och filosofie doktor 1994. Var med om att bygga upp tvärvetenskaplig lärarutbildning på Campus Norrköping 1996. Blev kanslichef vid det utbildningsvetenskapliga området på Linköpings universitet 2006. Tillträdde som dekan på lärarutbildningen i Malmö 2007.

Familj: Jag lever med min man och våra två flickor, samt tre katter. Men jag räknar också min mans tre vuxna barn och deras familjer och några av våra vänner till min familj.

Bor: I Västra hamnen och i ett hus i Linköping.

Läser just nu: Ulrika Kärnborgs ”Myrrha” och Cristine Sarrimos ”Heidenstams harem”.

Fler artiklar om Malmös nya makthavare

Författare: Boel Nilsson
Publicerad 1 september 2008 20.15
Uppdaterad 1 september 2008 20.15

Malmö
Bloggar
Läsarpulsen