Agnesfridsvägen 93. Utanför Stefan Söderbergs fönster står ett naket träd. När det slår ut på våren fylls grenarna av rosa blommor. Naturen är en av de vackra sakerna med Almgården. Allt här är inte dåligt, påpekar 24-åringen som till vardags arbetar som vaktmästare.
På väggen i enrumslägenheten hänger ett inramat foto från tiden då Stefan Söderberg gjorde lumpen i Karlskrona.
– Att växa upp i Almgården härdar, attityden är hård. I Karlskrona var alla vänliga.
Finns det någon annanstans du kan tänka dig att bo?
– Karlstad. Jag har aldrig varit där men jag har hört att det är jättefint.
Bredvid fotot hänger en svensk flagga. Stefan Söderberg pekar på den och säger att han är patriot, inte rasist.
– Jag känner tyvärr att jag måste påpeka det eftersom Almgården blivit känt för att det är Sverigedemokraternas starkaste fäste i landet, säger han.
79 procent av Almgårdens invånare är födda i Sverige. Av de utlandsfödda kommer hälften från Polen och Danmark.
En bit från höghusen ligger femvåningshusen. Där bor Ulla-Britt Mattisson (S), ordförande i Husie stadsdelsfullmäktige.
Hon säger först att hon inte bott här så länge. Tio år, närmare bestämt.
– Jo, men det här är som en ö, man måste ha levt här i generationer för att kunna kalla sig Almgårdsbo, förklarar hon.
Om Almgården är en ö så är Inre Ringvägen och Amiralsgatan haven som avgränsar ön från resten av Malmö. Närmast ligger Jägersro villastad, där familjer i genomsnitt tjänar 128 280 kronor mer om året än de i Almgården. Rosengård är också granne med delområdet. Där tjänar en genomsnittlig familj ungefär samma som i Almgården, skillnaden är bara 3 159 kronor per år.
Regnet smattrar mot fönstret på Almgårdens förskola. Barnen ska snart äta mellanmål.
Den 17 april fyller förskolan 40 år. Här har Britt Ravn arbetat sedan 1978. Hon känner föräldrarna väl, många har själva gått här som barn.
Personalen kämpar hårt med stort engagemang för barnen. Förskolan är viktig för både barn och föräldrar, men ibland blir förskollärarna frustrerade. Förutsättningarna här är inte desamma som på andra förskolor i stadsdelen.
– Många barn kommer från svåra hemförhållanden. Vissa är utåtagerande. Andra klänger och håller sig fast vid våra ben som magneter. Det finns barn som bär på tunga ryggsäckar. De kan ha haft en väldigt jobbig natt, då känns det väldigt frustrerande när vi på grund av underbemanning inte kan plocka ihop skärvorna.
Kollegan Annika Franklin nickar.
– Vi skulle behöva läsa mer böcker för barnen än vad vi kan idag. Många har svårt att koncentrera sig. Med mindre barngrupper hade vi gett barnen bättre förutsättningar att börja skolan. Men nej, sedan klagas det över att Malmöbarn inte klarar skolan.
För tio år sedan arbetade Annika Franklin på närliggande Fölets förskola. Där gick många barn med föräldrar som bor i Höja och Jägersro villastad.
– Vi ville sätta ihop förskolorna under sommaren men föräldrarna sa nej. Och när vi skulle ta in nya barn ville de helst inte ha in någon från Almgården, säger hon.
– Det motsatta gällde också, påpekar Britt Ravn. Almgårdsföräldrarna vill inte ha att göra med de från Jägersro villastad.
Ett problem som lärarna uppmärksammat är att många barn har språkproblem. När Annika Franklin berättat det tror folk att hon talar om barn med invandrarbakgrund.
– Men nej, de har supersvenska föräldrar. De har svag språkförståelse och svårt att göra sig förstådda. De är vana vid att vuxna pratar till dem, inte med dem. Det är mycket svordomar och hårda ord, säger hon.
Förskollärarna talar gärna varmt om barnen och föräldrarna. De framhåller att problemen inte gäller alla familjer. Men de upprepar att förskolan behöver mer resurser.
– En del föräldrar har det mycket ansträngt ekonomiskt och svårt i sitt föräldraskap och det märker vi på förskolan, säger Britt Ravn.
I ett av låghusen förbereder sig Irene Hassén för att hämta sitt barnbarn på förskolan. Hon har två hundar som följer henne nyfiket. På vardagsrummet hänger en bild på skådespelaren Rita Hayworth. Irene Hassén känner till att det finns människor i området som har det väldigt dåligt ekonomiskt.
– Det händer att föräldrar stjäl blöjor på förskolan i slutet av månaden. En hel del som bor här har varken arbete eller utbildning.
Flera andra i området bekräftar att blöjor stulits. Det är känsligt för många och visar hur jobbigt en del har det idag.
Irene Hassén har bott i Almgården sedan 1973. Hon är sjukskriven och tre av hennes fyra döttrar är arbetslösa. De bor också i Almgården.
– Det här är ett ställe med stor sammanhållning. Därför flyttar man gärna inom området.
Debatten om Malmös segregation fokuserar på etnicitet. Kanske är det därför Almgården, där andelen boende med utländsk bakgrund är lägre än i staden som helhet, ofta glöms bort. Men få områden är så segregerade som Husie, där Almgården skiljer ut sig från resten.
Boende, fritidsledare och förskollärare som Sydsvenskan talar med berättar att det finns barn och ungdomar som sällan eller aldrig kommer ut från Almgården. Därför har förskolan infört omvärldsorientering, där barnen får se andra delar av Malmö, till exempel centrum. Förra sommaren körde stadsdelsförvaltningen Almgårdsbor på utflykt till Skånes djurpark.
I artiklar och tv-inslag som gjorts om Almgården anklagas ofta ungdomar från grannområdet Rosengård för vandalisering. Men hyresvärden Åbergs, stadsdelsförvaltningen och Hyresgästföreningen har uppmärksammat att ungdomar från Almgården legat bakom hot och skadegörelse.
I slutet av 2008 blev fritidsledarna i Husie informerade om att unga Almgårdsbor misshandlat vuxna i en föräldradriven fritidsgård som drevs på ideell basis. Ungdomarna ska ha stulit i fritidsgården och ha betett sig illa mot funktionshindrade.
Stadsdelsförvaltningen inledde en satsning på föräldrautbildningar, samarbete mellan barnavårdscentral och förskola och gjorde det lättare för familjer att träffa barnpsykolog för stöd.
– Almgården är överrepresenterat bland anmälningar från skola och polis i stadsdelen angående barn och unga som far illa. Antalet familjer med försörjningsstöd, missbrukare och tonårsgraviditeter är också högre här, säger Lisa Jonasson som är chef på Individ- och familjeomsorgen.
– Det är ett socialt arv som kan vara svårt att bryta sig ut ur. Man måste komma ihåg att människor gör val utifrån det sammanhang de är i. Därför är det viktigt att visa barnen att de har fler val.
Almgården byggdes av storbyggmästaren Hugo Åberg i en tid då förslummade arbetarområden revs. Åberg växte själv upp under enkla förhållanden i Malmö och kände till stadens grundläggande sociala problem: bostadsnöden, trångboddheten och en stor inflyttning som krävde fler bostäder. 1973 stod de sex tiovånings- och sju femvåningshusen med 995 lägenheter i Almgården klara.
En titt i Malmös stadsarkivs pärmar visar att de som först flyttade in i området främst kom från andra delar av staden. I övrigt kom en betydande del från Stockholmsområdet.
Efter 1990-talets arbetslöshetskris fanns en fjärdedel av Malmös lediga lägenheter i Almgården. Hugo Åbergs dotter Ulla Åberg, som avled i november vid 84 års ålder, hade enligt invånarna stenkoll på varje hyresgäst. För att flytta in i Almgården kunde det krävas referenser från boende i området.
På Agnesfridsvägen 93 hoppar katten Samael upp i Stefan Söderbergs knä.
Han stryker Samael och tatueringen på underarmen blottas: 99, en hyllning till porten där han växte upp.
– En del unga skäms för att säga att de kommer från Almgården. Många som bor här är white-trash. Men jag är stolt över att ha växt upp här.
White trash, vitt slödder, är en grovt nedlåtande term för ljushyade människor med låg social status, flitigt använt i amerikaners vardagsspråk.
– Det kanske är fel att använda uttrycket, men så är det. Många saknar utbildning och har problem, säger Stefan Söderberg när han beskriver det utanförskap som en del Almgårdsbor befinner sig i.
Utanför fönstret står trädet fortfarande naket. Åtminstone ett tag till.