Mordet på Stortorget är inte del av något maffiakrig. Det är den senaste
stormvågen i en rad uppgörelser mellan personer som ingår i ett och samma
nätverk. Som känner varandra sen barnsben. Men konflikten är nu på en sådan
nivå att det är svårt att se ett slut. Även om många åkt fast finns en
ständig återväxt.
Det började egentligen för över tio år sen. Åren 1998–1999 exploderade antalet
anmälda rån, både i Malmö och i övriga Sverige. Det som kallades att ”tulla”
någon på kontanter syntes i statistiken i stället som rån, när även barn
började bära omkring på dyra mobiltelefoner och mp3-spelare. Rånen begicks
av små gäng unga killar. Ur deras led växte de så kallade plus-niorna fram:
tonåringar under arton som åkt fast för fler än nio brott under der senaste
året.
De tongivande männen i de så kallade falangerna är just tidigare plusnior. Och
nu tullar de inte varandra längre. Det som var skolgårdsbråk har blivit till
attentat, mord och misshandel.
Polisen plockar mer än ett vapen i veckan ur gängmiljön. Så fort gängmännen
rör sig öppet blir de kontrollerade. Och polisen kan konstatera att de ofta
bär skottsäkra västar, knivar, batonger, vapen, maskeringar. Det görs såna
visitationer i Malmö i stort sett varje dag. Uppenbarligen räcker inte det.
Mordet på Stortorget ses som en direkt hämnd för ett tidigare mord. Men den
omedelbart utlösande faktorn var munhuggning mellan antagonister på en
parkering, enligt vad vittnena säger. Uppdämd ilska, hat och hämndbegär
upphör knappast i och med ett anhållande. Flera av de inblandade i
konflikten som sitter inburade just nu släpps om bara några månader.
Risken för nya attentat ser mer överhängande ut än någonsin när hämnden nu
blivit än mer personlig.