Jagad smitare skyller svartjobb på taxiförarna

Solen gassar över taxibilarna som köar utanför Taxiverkets kontor på Volframgatan i Malmö. En man i gråa mjukisbyxor går från bil till bil, med ett tangentbord och en usb-sticka.

En knack på fönstret. Martin Bynger?

– Ja.

2005 fastnade Martin Bynger i Skatteverkets landsomfattande granskning av taxibranschen. Det var han inte ensam om. Men bilarna i Byngers åkeri Road Logistics var utrustade med taxametrar som manipulerats på ett ovanligt sofistikerat sätt – omprogrammerade för att sänka omsättningen i företaget.

Fusket i Road logistics var det förs­ta i sitt slag och blev vägledande för Skatteverkets utredare. Därefter upptäcktes liknande fusk i en rad andra taxibolag.

Bynger hölls personligt ansvarig för uteblivna skatteintäkter på drygt 2,7 miljoner kronor. Kronofogden tog upp jakten men spåren slutade i Ghana.

Av skulderna har drygt en miljon redan preskriberats. Resten stryks till årsskiftet.

Men medan Kronofogden skickade delgivningar till Ghana gjorde Bynger comeback i Malmös taxivärld.

Efter visst velande ställer Martin Bynger upp på en intervju.

Han talar mer än gärna om det logistikprogram som ligger bakom Taxiverkets expansiva utveckling. Ett sy­stem som effektiviserar allt från beställningar till körningar och betalningar.

– Till skillnad från konkurrenternas system är detta inte ihopkopplat med taxametrarna. Det innebär att vi slipper hela den godkännandebiten från myndigheterna varje gång vi ska göra en uppdatering, säger han.

Vad har du gjort sedan Skatteverkets revision?

– Efter den drog jag till Ghana och startade Delta Cab där. Som mest hade vi nio bilar.

Hur var det att driva taxirörelse i Ghana?

– Det var väldigt enkelt. Bilarna kör omkring och tutar helt enkelt. Det var inte särskilt lukrativt men något ska man ju göra för att överleva.

Var bor du nu?

– Hos släkt och vänner nu när jag vistas i Sverige. Jag har flyttat närmare Sverige och har bara en båtresa hit. Jag vill inte gå in på var, men det är Baltikum som är basen numera.

Du hade en helt annan sorts karriär på multinationella företag, Hur hamnade du i taxibranschen?

– Allt i konsultbranschen är lite av en bluff. Jag sadlade om för att jag ville göra något på riktigt. Sedan kände jag Christos (på Delta Cab) sedan barnsben. Det var den vägen jag kom in.

Du var väl delägare i Delta Cab?

– Nej.

Inte på pappret kanske men du var väl det egentligen?

– (Skratt). Det kan jag varken dementera eller bekräfta. Jag kan säga att jag var en investor.

Fanns dina idéer om att programmera om i taxametrar med redan då?

– Jag har inte sagt att det var mina idéer. Men det fanns tillgång till sådan utrustning.

Och så råkade du vara programmerare och väldigt duktig på just sådant.

– Det må vara en lustig tillfällighet (skratt).

Hypotetiskt talat, skulle det möjligen kunna ha varit en begåvad programmerare som låg bakom spridningen av manipulerade taxametrar?

– (Skratt). Du kan inte skriva det, det var inte en person, det var ett antal som hade liknande lösningar.

Fanns det någon tanke att tjäna pengar på att inte betala så mycket skatt?

– Nej, tvärtom. Det som var intressant var att detta var ett stort bolag med potential som dock aldrig förverkligades på grund av skattefusket. Den här gången kanske jag kan göra rätt. Jag tror inte att någon frivilligt sätter sig i ett sådant fusksystem. Det är så fruktansvärt påfrestande. Tänk bara som du jagat mig i några dagar. Myndigheter blir aldrig trötta, ger aldrig vika.

Visste du att det fanns en svart del i Christos bolag när du gick in i branschen?

– Jag kände nog till det.

Du gillar inte att betala skatt?

– Jag förstår att mina barn går i skolan och att taxibilar kör på vägarna. Men jag är av den åsikten att skattetrycket är synnerligen oskäligt i Sverige. Jag har betalat tonvis med skatt i mitt liv men när man blir bränd av Skatteverket börjar man skita i allting.

Bitter?

– Skojar du? En och annan borde beakta skadan som tillfogades alla de här åkarna. Skatteverket tog inte bara allt de ägde utan också deras möjlighet att tjäna sitt uppehälle. De hamnade hos socialen.

– Problemet är inte åkare som fuskar utan bristen på chaufförer som är beredda att jobba vitt. Om du står mellan att gå i konkurs eller att anställa någon svart, frestas du att anställa svart. Och har du anställt någon svart då måste du minska din omsättning så att du kan betala honom. Alla de här sköntaxeringarna för gigantiska summor, det är inte åkaren som har de pengarna i fickan utan chaufförerna. Ändå har man låtit chaufförerna vara och straffat åkarna med fiktiva, korkade och påhittade skönstaxeringar. De var inte oskyldiga hela högen men det var riktigt smutsigt. Inte för att jag är bitter på något sätt.

Var det så för dig också, att pengarna gick till svart arbetskraft?

– Ja, de pengarna hamnade inte i min ficka utan de gick till svart arbetskraft.

Du kanske hade för låga löner?

– Du menar om jag hade kunnat höja lönen och få vit arbetskraft. Nej, för då hade jag behövt dubbla lönen.

Blev du verkligen av med allting, Skatteverket påstår ju att du hade en hel del intäkter?

– Jag var inte helt oskyldig i det läget, men i det yttrande jag gjorde i länsrätten så kunde jag tydligt påvisa att de belopp jag sköntaxerades för var helt orimliga.

Utredningen visade att ditt bolag hade omprogrammerade taxamet­rar.

– De har påstått olika saker. De gissade helvilt.

Hur var det då?

– Det kanske vi inte ska gå in på. Ekobrottsmyndigheten startade en förundersökning som lades ner men säkerligen kan öppnas igen. Den enda mjukvara jag ägnar mig åt nuförtiden är den ni ser där inne.

– Att det var så mycket fusk på den tiden hade inte med utrustningen att göra utan mer att det gick lite mode i det. På den tiden var det lite av en tävling. Man undrade hela tiden vad som skulle bli konkurrenternas nästa knep.

Körde dina bilar dubbla pass, ett vitt och ett svart, eller hur funkade det?

– Generellt, utan att på något sätt antyda att det var så i mitt fall, så i princip gjorde man en bokföring som spel för galleriet och så hade man verkligheten som fanns i verkligheten men den hade inte med bokföringen att göra. Och det gick ju bra så länge inte Skatteverket började plocka in bilarna. Vilket de gjorde till slut.

Hur såg det ut rent konkret?

– Det har alltid funnits körrapporter där de sammanfattande uppgifterna manipulerats. Det som gjorde detta så populärt var att man hade hela remsan, kopior av varje kvitto. Kunderna fick alltså ett giltigt kvitto, men körpassrapporterna byttes ut efteråt.

Så inte ens kvitto är en garanti för att resan är vit?

– Nej. Som sagt vem som helst som har ett företag kan sno från staten i ett år. Då gäller det att vara snabb för sedan går det inte längre.

Ungefär så länge du fick hålla på?

– Nja, som du sa, metoderna var lite mer sofistikerade på den tiden. Det gick väl i tre år den gången.

Med ditt nya logistiksystem kan ni följa varenda bil varje sekund, betyder det att de inte kan köra svart utan er vetskap?

– Vinkar du in någon från gatan är det ingen som vet det. Och får du då inget kvitto är det inte orimligt att föraren stoppar pengarna i fickan. Men då vill jag påpeka att då har chauffören stoppat pengar i fickan, inte åkaren som äger bilarna.

Hur svårt skulle det vara att fuska idag?

– De framsteg som gjorts är att man knäckt viljan. Men tekniskt sett så ... Hade jag applicerat mig på den uppgiften idag hade det säkert gått att göra. Men Skatteverket skulle aldrig få för sig göra ren papperskontroll utan att stämma av med verkligheten. De metoderna är liksom förbrukade.

Du tjänar 100 000 i månaden från Taxiverket och 4 000 kronor från varje bil?

– Ja, det kan stämma.

Så det kan i runda tal handla om 580 000 kronor i månaden?

– Nej, det finns ju liksom en light och ickelightversion. Vissa bilar klarar sig gratis och får då vissa begränsningar.

Var skattar du någonstans?

– (Skratt). Jag skattar ingenstans och jag uppbringar inte heller några som helst sociala förmåner i något land. Jag är mycket i Sverige, det krävs på grund av mitt arbete, men jag får faktiskt vara här 182 nätter per år utan att räknas som hitflyttad.

Hur många nätter är du uppe i?

– 181 (skratt). Nä, det har jag ingen koll på.

Vad skulle få dig att betala din skuld?

– Jag har varit tvungen att strukturera om hela mitt liv för att få arbeta i fred. Så jag har aldrig funderat på den skulden. Jag skulle kunna amortera. Men det kommer jag ju inte att göra. Och det skäms jag inte för att säga. För beloppen är fiktiva.

Känner du tillfredsställelse av att ha kommit igenom det här utan att betala dina skatteskulder?

– Det finns ingen tillfredsställelse. Mitt agerande är för min egen överlevnad. Nu har jag gjort mer än att bara överleva men ursprungsmotivationen var att komma på fötter igen. Skatteverket har tagit allt från mig, jag kan inte slå rot där jag har mina barn. Jag känner mig inte särskilt duktig eller smart. Jag har betalat ett högt pris.