Händerna ligger knäppta i knät. Eva Schliesser tummar på sina nya glasögon.
Det är den fjortonde juli och utanför parets villa i Kvarnby dunkar
semesterfirare i väg bollar på golfbanan. Det har gått ett halvår sedan Eva
och Helmut Schliesser bestämde sig för gå till en optiker. Målet var att hon
skulle kunna läsa en bok igen. Vinter har blivit sommar, men böckerna
förblir olästa. Varför ögonen har blivit så dåliga vet hon inte. Läkaren på
Umas, det stora sjukhuset i Malmö, vägrar att undersöka henne eftersom hon
sitter i rullstol. I journalen har han skrivit att om Eva Schliesser vill ha
någon undersökning får hon, eller personalen på hennes gruppboende, fixa
fram en lift så att hon kan flyttas ur rullstolen. "Ej åter till
mig", avslutar läkaren sin journalanteckning med.
Nu sitter det gamla paret i sin villa utan att veta om Eva Schliesser är sjuk.
Och någon möjlighet att ta reda på det känner de inte att de har – för hur
ska de få fram en rullstolslift?
Det går en dag. Telefonen ringer hos paret Schliesser. Helmut svarar. I andra
änden presenterar sig Mari Vallin, tillförordnad verksamhetschef för
ögonkliniken på Umas. Hon berättar att Eva Schliesser absolut ska få sina
ögon undersökta. Ni kan komma redan om två dagar, förklarar
verksamhetschefen. Undersökningen kommer dessutom att bli helt gratis. Och
någon lift behövs inte.
– Visst är det märkligt? säger Helmut Schliesser.
– Först får vi ingen hjälp alls, men sen har sjukhuset blivit rädda för att
det ska komma i tidningen hur de behandlar gamla människor, och så plötsligt
både bockar och bugar de för oss.
Parets motgångar började hos en optiker i Malmö i början av 2009. Där kunde
Eva Schliesser inte få någon ögonundersökning eftersom hon sitter i
rullstol. Därför remitterade optikern henne till ögonkliniken på Umas. Efter
tre månader fick hon en tid, betalade 300 kronor i receptionen och rullade
in till läkaren.
– Då frågade doktorn om jag kunde lyfta upp henne ur rullstolen. Men det är
klart jag inte kan, säger maken Helmut.
Någon lift hade inte läkaren. Till slut gick han ändå med på att i alla fall
titta i hennes ögon, även om den stora apparaten inte kunde användas.
– Efteråt sa han att hon inte har starr, och så fick vi ett recept på ett par
läsglasögon som visade sig vara helt värdelösa. Hon ser bättre utan.
Efter besöket skrev ögonläkaren in sin diagnos i journalen: katarakt, det vill
säga grå starr – samma ögonsjukdom som läkaren sa att hon inte hade, detta
är både Eva och Helmut Schliesser helt säkra på.
När de genom Eva Schliessers gruppboende fick fram hennes journal, och
upptäckte läkarens diagnos, blev de oroliga.
– Har Eva starr eller inte? Är hon sjuk? Vi visste inte, och vi kunde inte få
reda på det heller förrän vi tog med en lift till sjukhuset. Men hur skulle
jag få fram en lift? Borde inte sjukhuset ha sådana? säger Helmut
Schliesser.
Läkaren fortsätter sina journalanteckningar: någon operation "verkar
knappast motiverat".
– Då undrar man ju så klart: varför inte då? För att hon är 80 år gammal?
säger Helmut Schliesser.
Men som väcker störst förundran hos paret Schliesser är en annan del av
ögonläkarens journalanteckning från besöket. Han skriver att Eva Schliesser "verkar
ganska allvarligt påverkad av sin lungsjukdom". Eva Schliesser har
aldrig tidigare hört talats om att hon har någon lungsjukdom.
– Vi blev till stora frågetecken när vi såg att han skrivit det. Lungsjukdom?
Vadå för lungsjukdom? Vi blev jätteoroliga.
Samma dag som Sydsvenskan träffar paret Schliesser i deras Kvarnbyvilla, den
fjortonde juli, kontaktar vi ögonklinikens chef Mari Vallin. Hon ber att få
återkomma. Någon timme senare ringer hon upp, men vill inte svara på några
frågor. I stället vill Mari Vallin själv reda ut detta med Eva Schliesser.
Och det gör hon – delvis. Två dagar senare rullar Eva Schliesser in på Umas
ögonklinik. Sydsvenskan bad sjukhuset om att få vara med vid den nya
undersökningen, vilket paret Schliesser ville, men vi blev nekade.
Men Helmut Schliesser berättar i efterhand hur det gick till: ingen frågade
var de hade liften. Personalen tog bara bort armstöden på Eva Schliessers
rullstol, sedan gick det hur bra som helst att rulla in henne i
undersökningsmaskinen. Allt var dessutom helt gratis denna gång.
– Det var en annan läkare den här gången, och han sa att det går bra även utan
lift, och det gjorde det ju. Varför den andra doktorn påstått att vi måste
ha med oss en lift kunde han däremot inte svara på, säger Helmut Schliesser.
Den nya undersökningen visade att Eva Schliesser har grå starr. Och till
skillnad från vad den förra läkaren skrivit i journalen, att operation "knappast
verkar motiverat", är nu ett ingrepp högst aktuellt. Däremot har Eva
Schliesser fortfarande inte fått veta vilken lungsjukdom som hon "verkar
ganska allvarligt påverkad av", enligt den första läkarens
journalanteckning.
Sydsvenskan har vid upprepade tillfällen sökt både Eva Schliessers ögonläkare
och ögonklinikens chef Mari Vallin. Ögonläkaren har inte gått att nå och
Mari Vallin vill inte svara på några frågor.
– Jag beklagar vad som hänt men vill inte gå in på några enskildheter, säger
hon.
Hon bekräftar dock att ögonkliniken aldrig brukar kräva av rullstolsburna att
de har med sig egna liftar.