Efter ett drygt år av diskussioner och bråk om antisemitism, hatbrott och om
vad man kan säga och inte om Israelisk utrikespolitik, startade igår ett
seminarium på temat, arrangerat av Dialogforum och Svenska kommittén mot
antisemitism.
I en fullsatt konferenslokal på Kockum fritid pratade Henrik Bachner på temat
"politisk kritik eller antisemitism- var går gränsen".
Klart är att föreställningen om att antisemitism är passé, inte stämmer.
Statistiken visar sitt tydliga språk. Under 2000-talet har antalet anmälda
hatbrott mot judar ökat kraftigt över hela Europa, så även i Sverige
speciellt under 2009 då Gazakonflikten eskalerade.
– Antisemitismen i dag underblåses bland annat av radikal islamism, vilket får
effekter även i Europa. I stora delar av den arabiska världen är det mer
rumsrent och legitimt att öppet propagera antisemitiskt, säger Henrik
Bachner och nämner Iran som skräckexempel.
Klart är också, enligt Bachner, att kritiken mot Israel oftast hålls fri från
antisemitism, men att fördomar om judar ibland vävs in i debatten.
– Det är viktigt att kunna uttrycka kritik mot staten Israel utan att
samtidigt föra fram antisemitiska budskap eller stereotypa bilder.
Bachner visade flera exempel från svensk och internationell press, där
klassiskt antisemitiska myter framförts som argument, eller liknelser i
debatten.
Som att judar har så stor makt att de styr över media, bankväsendet och
världspolitiken. Eller som att judendomen ofta beskrivs som kristendomens
motsats - oförsonlig, hämndlysten och krigisk.
– Det behöver inte vara illvilligt utan mer oreflekterat som att man i en i
övrigt befogad kritik för in föreställningar om "gammeltestamentlig
hämndlystnad" som förklaringar till Israels agerande. Det gäller att
uppmärksamma detta.
Även om temat tangerar den senaste tidens debatt i Malmö, ville Henrik Bachner
inte uttala sig om Ilmar Reepalus kritiserade uttalanden eller
Wiesenthalcentrets agerande.