"Varför vill hon få folk att tro att det här är jag?"

Kapitel 3. Stackars Sanna Svensson. Supersmal, sockersöt och tjugofyra år gammal stod hon inför en sådan där publik som aldrig kan lyssna på någon utan att öppna sina anteckningsböcker.

Sanna tittade på åhörarna och de tittade tillbaka på Sanna och även om Sanna visste att hon borde säga något, så fortsatte hon bara att titta på högskolepublikens startklara pennor.

Flera år efter en totalt misslyckad föreläsning på Malmö högskola råkade Anna Svensson läsa en recension av Malmöförfattaren Marjaneh Bakhtiaris andra roman ”Kan du säga schibbolet?”

Det var då hon insåg att föreläsningen hade förevigats i bokform. Snart förstod hon också att författaren byggt en hel romankaraktär utifrån den händelsen. Karaktären Sanna Svensson kallades i Dagens Nyheter för den mest sanslösa och i Sydsvenskan för den mest aningslösa i romanen.

– Det var ett av de sämsta föredrag jag har hållit i mitt liv. Och jag har ganska mycket duktig flicka-komplex, så det har varit en kamp för mig att släppa det föredraget. Det jag störde mig mest på i början var att mitt dåliga föredrag förevigades. I regel när man gör något dåligt lär man sig och går vidare och man behöver aldrig mer prata om det. Men inte för mig, det är så absurt, säger Anna Svensson och skrattar.

”Kan du säga schibbolet?” är en roman som till stora delar utspelar sig i Malmö under 2006, ett år som utsågs till mångfaldsår av regeringen. Många integrationsdebatter och seminarier anordnades, Anna Svensson var en av föreläsarna och debattörerna.

Boken är ingen dokumentärroman, författaren måste väl ha en konstnärlig frihet?

– Självklart, att ge utrymme för den konstnärliga friheten är en förutsättning för att konsten ska kunna finnas och uppfylla sitt syfte.

– Men varför vill hon få folk att tro att det här är jag, genom att till exempel ge karaktären namnet Sanna Svensson? Men det märkliga är att i boken adresserar hon till mig som debattör, men det är inte mina argument som hon bemöter. Istället läggs allt krut på att förminska min person med epitetet att jag väger lite, är blond och ung.

Hur reagerade dina vänner?

– Mina kompisar har suttit på efterfester, läst högt ur boken och asgarvat för att det är så sjukt.

– Jag har själv skrivit i en antologi om hur man tar ifrån kvinnor deras rätt genom att göra dem till offer. Det är det ultimata sättet att tysta någon, man tar ifrån dem deras rätt att tala och att bli respekterade för det de säger. Sedan blir jag själv utmålad som ett offer, det var väldigt konstigt.

Den sekvens i boken som Anna Svensson tycker är jobbigast är när karaktären Sanna Svensson kör på en äldre kvinna.

Sanna Svensson sprang ut ur bilen, och halvvägs mot rollatorn som låg mitt i vägen upptäckte hon en äldre kvinnas kropp vid trottoarkanten.

Hade det inte varit för det gurglande blodet i tantens mun. [ ...] Hade det inte varit för allt detta skulle Sanna kanske ha fortsatt springa fram för att hjälpa tanten istället för att stanna tvärt, stirra, backa, sätta sig i bilen igen, och köra därifrån.

– Den delen känns mest jobbig egentligen, för jag har själv en nära släkting som dött i en smitningsolycka. Jag vill inte bli jämförd med någon som gör så.

”Kan du säga schibbolet?” belönades med Skånebokhandlarnas författarpris 2008 och nominerades till tidningen Vi:s litteraturpris och Sveriges Radios romanpris.

Idag är Anna Svensson student och skribent. Hon läser organisation och ledning på Malmö högskola.

Finns det någonting om dig i boken som du tycker att författaren har fångat?

– Hon har faktiskt fångat mitt kroppsspråk väldigt bra.