Än en gång har Slottsträdgårdens kafé öppnat upp sin somriga uteservering för turister och lediga stadsbor. Inringade av blommande rabatter och rastlösa barn sitter små sällskap och äter lunch eller maffiga bakverk, precis som vanligt.

En välkommen skillnad är dock att de stora, svarta fåglarna är mindre påträngande och hetsiga i år, så nu slipper man ha dem på sin tallrik medan man äter.

Annars är konceptet detsamma. Man beställer och betalar inne i huset som innehåller kök och utbud, sedan sätter man sig i trädgården eller i växthuset med tomatplantorna.

Utöver smörgåsar med rikliga mängder pålägg finns mjuka kakor, pajer och annat sött. Och så dagens luncher, som oftast består av en soppa, en sallad, en kött eller fisk och en vegetarisk rätt. Det mesta är eko och lagat med omtanke, finess och fiffighet.

Kommer man ofta ser man ett mönster: samma råvara kan återkomma dagen efter och nästa dag igen, fast då i ett annat sammanhang, tillagad på ett annat vis och med andra tillbehör. Det är inte ett tecken på fantasilöshet eller brist på inspiration, det handlar om att ta tillvara resurserna, om att inte slänga mat i onödan, om att arbeta med naturen istället för emot. Det är det här som är kreativitet.

Medan någon får sin lax i en sallad med bulgur och betor, får någon annan den med getost och sparris. Vi får laxen ugnsbakad till perfekt temperatur tillsammans med krispiga, nästan råa vaxbönor, en bit fänkål, ung purjolök och en fantastisk sås, syrlig och smörig. Potatispurén serveras i en egen liten skål och är härligt len. Priset är 105 kronor.

Risotto är en återkommande rätt på kaféet och den här dagen serveras den för 95 kronor tillsammans med ugnsbakad kålrabbi och piplök. Vackra nyplockade mangoldblad med nerver i ceriserosa och gult ligger som en knallgrön lövhög ovanpå.

Det finns aningens kärna kvar i riset, men det är krämigt utan att vara kletigt och passar mycket bra ihop med den milda men karaktäristiska kålsmaken.

Ett signum för Slottsträdgårdens kafé är att det alltid är mycket grönsaker och örter i rätterna, men de är aldrig slentrianmässigt behandlade. De får gärna utgöra rättens grund, rättens själ, och kockarna vet hur man tar tillvara de bästa grödorna från trädgårdslandet för att sedan göra dem ännu lite bättre, med hjälp av noggrant utvalda tillagningsmetoder. Det är skönhet.

Som en extra bonus har man infört en liten minisallad som vi får äta medan vi väntar på den varma lunchen. Den här gången är det en örtig bulgurblandning med smaksprängda tomater, mycket smak i litet format. Sådant som skänker glädje.

Efter maten dricker vi kaffe och doftar på blommorna.