Det är ett missvisande namn, Kulturkrogen, eftersom det är lätt att tro att den här krogen innehåller någon form av kultur. Som stålgrått tanthår i skarp page, ensamma gäster med litteratur eller konststudenter. Så är det inte. Namnet härrör från Kulturens museum några steg bort, och så är det med det.
Nu skulle man ju ändå kunna förvänta sig något slags stil och klass på en restaurang som har som uppgift att mätta kulturtörstande besökare, men dessvärre.
Utomhus sitter man på medelmåttiga, vädertåliga möbler, inomhus i vad som liknar en hotellobby. Här finns ingen personlighet, ingen charm. Ett tips är att komma en kväll då det arrangeras föredrag eller livemusik, då är klientelet sannolikt mer upplyftande.
Nu måste ju inte detta innebära att maten är dålig, vi har ätit omvälvande måltider i spartanskt inredda lokaler förr. Men så tittar vi på vinlistan och förlorar hoppet igen, håller maten samma standard är vi illa ute. Här finns husets vin och krogens rekommendation på glas och så några långtråkiga flaskor från Medelhavsländerna.
Till och med serveringspersonalen skäms lite över utbudet.
Till förrätt beställer vi in den lufttorkade skinkan med chèvrestrudel och grillad vattenmelon för 79 kronor och försöker minnas om det var mat-Tina som introducerade den grillade melonen för alla engagerade hemmakockar någon gång under sin storhetstid i tv.
I övrigt är strudeln filodegsfrasig och fin.
Grillad grön sparris med ramslöksvinägrett för 85 kronor är inte bara helt ur säsong, utan dessutom fnissframkallande småbarnskreativt staplad som ett tvåvånings rutmönster med smaklös dressing mellan kvadraterna. Konstruktionen är i alla fall underhållande.
När det gäller entrecôte är det inte så mycket som kan gå fel, förutsatt att man utgår från bra råvaror och steker snabbt men modigt. Den här köttbiten för 185 kronor är ingen höjdare från start och blir inte bättre av att serveras delad i halvor med vek stekyta. Seg är ordet. Béarnaisen är dock över förväntan, men tyvärr snålt tilldelad.
Laxen för 169 kronor är en sådan där filébit med skinn som man kan hitta i frysdisken, men den här är ugnsbakad med känsla. Fast att garnera den med ett gäng chiliskivor är bara trams.
De rostade potatisarna är av samma slag som till köttet.
Vi avslutar måltiden med en kladdkakeliknande brownie för 75 kronor med bär och en kula vaniljglass som är kökslagad och god.
I övrigt är det inte så hög nivå på rätterna. Det beror lika mycket på slappa råvaror som på slappa kockar.
Tänk vad fint det hade varit om maten kunde hålla lika hög standard som utställningarna inne på museet gör när de triumferar.