Att äta på lyxrestaurang är egentligen en ganska orättvis affär. Jag tänker mest nu ur perspektivet att det tyvärr bara går att få riktigt fin mat på just lyxiga restauranger. Någon pretentiös arkitekt har då också gått loss på inredningen så den knappt går att röra sig i, ännu mer pretentiösa servitörer rör sig fram och tillbaka i syfte att få dig att känna dig bekväm, oftast (men verkligen inte alltid) så får det bara motsatt effekt.
Kanske får du också på köpet något så dumt som en vattensommelier som vill rådgiva i ett dyrt urval av något som överallt annars är helt gratis. Små fåniga bröd som ingen äter upp. Viner som kostar upp emot sexhundra procent mer än de är värda i en butik.
Och visst, det kan ju vara trevligt ibland med allt det onödiga och tramsigt teatrala. Men måste det alltid vara såhär? Varför måste de finaste ingredienserna och bästa tillagningsteknikerna alltid vara inramade av en massa pretentiöst fluff och dekorum utanför själva tallriken?
Jag vill verkligen bara ha riktigt otäckt extremt bra mat på min tallrik, resten spelar inte så stor roll. Att prata om trender inom mat känns tyvärr otroligt passé, det är oftast bara hämmande för matkulturen och nästan alltid ogenomtänkt. Men jag hoppas innerligt att nästa trend blir exceptionell mat i en nästan ruff krogmiljö. Och vi är verkligen inte där ännu. Precis som att jag hoppas att nästa stora trend inom mat blir våren. Därefter sommaren, och sen hösten. Och sen vintern. Och sen våren, igen.
I Paris har det de senaste åren skett en spännande utveckling åt just det här hållet, på små krogar. Där kockarna totalt tagit kontrollen, efter att själva tröttnat på dyra finansiärer med dålig smak som bara vill lura gästerna genom att dra ner på kostnaderna för ingredienserna. Fantastiska naturliga viner, nästan till självkostnadspris. Mat av högsta kvalitet, kreativt tillagad, som man annars bara får på finkrogar. Och sen på slutet, ett mycket bra pris. Men personalen kommunicerar helst bara på franska eller medelst gåtfulla teckenspråk.
Alla städer och byar har lyxiga finkrogar. Men det är de små ställena med fingertoppskänsla jag vill återvända till, som inte skriker efter uppmärksamhet eller hyr in fjantiga pr-byråer som ska komma på nåt skumt koncept att dölja maten med.