Årstiderna by the sea

Malmö har, ironiskt nog, länge varit en usel fiskstad. Ironiskt, med tanke på stadens placering vid havet, med alla möjligheter i världen att få tag på och tillhandahålla fin fisk. Visst, det finns ett gäng fiskehoddor, med synnerligen restriktiva öppettider, för dem som vill laga maten själva, men det är inte alltid man vill det. Dessutom, vad gör man när hoddorna har stängt? Köper fryst fisk i matbutiken?

Går ut och äter på en förtjusande fiskrestaurang, hade vi velat svara, en med nyfångad fisk, grönlistad och färsk. Men icke, någon sådan har inte funnits de närmaste åren. Vi har skämts och åkt till Köpenhamn.

Nu har dock även restaurang Årstiderna fått nog och dragit sitt strå till den yngliga fiskstacken, genom att öppna Årstiderna by the sea, en fiskinriktad krog ute på Dockplatsen, med utsikt över den lilla segelbåtshamnen och dess dyra båtar.

Här ligger betoningen på fiskar och skaldjur av olika slag. Ambitionen ligger någonstans mellan det traditionstyngda högdjuret tillika moderkrogen Årstiderna och den yngre och ungdomligare Skeppsbron 2, båda inom samma familj.

Rätterna består av stora delar klassiker, vilket visar sig i form av spätta meunière och silltallrik med snaps, men man har försökt förnya med inslag som chutney på Österlentomater.

Inomhus är det sobert i svart och vitt, med perfekt vy ut över terrassen genom väldiga glasrutor. Personalen skyndar in och ut för att vara alla till lags, för det mesta är servicen alldeles lagom, tillräckligt snabb och informativ för att vi ska känna oss ihågkomna, men inte så närvarande att de blir besvärande.

Även vinlistan är trevlig och omväxlande, vi gissar att de har fått assistans från de båda familjekrogarna för att bygga upp ett bra hamnkrogssortiment. De vita vinerna överväger.

Till förrätt gör hummersoppan för 145 kronor verkligen skäl för epitetet krämig, den är nästan som gräddsås i konsistensen. Räksmörgåsen för 135 kronor varnar för att den är stor, men vi blir ändå överväldigade av räkberget som tar plats ovanpå formfranska, majonnäs och isbergssallat. Friskt och fräscht.

Torsken för 245 kronor är också schyst. Den delar sig i breda, mjälla skivor när man petar på den och överskuggar utan större bekymmer den fåniga lilla baconhögen, räkröran och fänkålspuréen bredvid.

Värre är det med spättan, som fått ersätta den mer traditionella sjötungan i anrättningen meunière. Den har stekts för lite och är därmed sladdrig och slemmig i köttet. Inte godkänt för 235 kronor.

Till efterrätt har man jobbat mycket med bär i säsong, vilket vi uppskattar. Vaniljglassen för 115 kronor serveras med färska jordgubbar och panna cottan för 95 har ett gelélager av rabarber samt en liten kompott på jordgubbar ovanpå. I övrigt är det inte så mycket mer med dem.

Än har Malmö inte fått en fiskkrog att skryta om, men man har i alla fall kommit ett steg på vägen. Tycker man att utsikten motiverar priserna, kan man gott gå hit.