Mrs Brown: Mattant ger mersmak

Restaurang: Mrs Brown
Testmåltid: Middag
Betyg: 4

Restaurangens inredning är inte så värst sagolik, påminner mer om ett cityhippt kafé med rena bordsytor, myranstolar och brunt som självskriven signaturfärg. Fast folket på stolarna är snarare sofistikerade fyrtioåringar än lattedrickande tjugoplussare, dessutom finns här ingen espressomaskin så latte är ändå inte ett alternativ.


Vill man vara så pass besvärlig att man väljer att byta ut en rätt mot en annan får man betala ett par tior i straffavgift, däremot är det avgiftsfritt att bara äta en eller två rätter. Vi håller oss lydigt på mattan och följer snällt kockens rekommendationer, vår servitris är lika vänlig hon och agerar levande innehållsförteckning över vad som ligger på tallrikar och hälls i glas.

Den bruna damens meny kostar 375 kronor och bjuder på en liten kub ostkaka på västerbottenost och tre små högar med hummer, rå jätteräka, svart kaviar och apelsinfiléer som förrätt. Den krämiga, kroppstempererade kakan har en yta av karamelliserat socker och kontrasterna mjukt möter krispigt samt salt träffar sött är omedelbar förälskelse. Om något ska bort är det citrusen.

Tant Gredelins meny kostar 355 kronor och har sprängd lammsadel som entré. Den har skivats tunt som skiraste rispapper och är mör som smör. Som sällskap kommer slät selleripuré och inkokt päron, ett fint par.

I brödkorgen ligger en mörk kusin till kavringen samt ett skolexempel på hur bra det blir när man sköter sin deg som ett barn, låter den vila och ger den tillräckligt med värme. Knaprig, nästan lite sotig, yta omgärdar segfluffigt inkråm med stora porer, kryddan heter kummin.

Så till den bruna huvudrätten. Rödfisken, även känd som kungsfisk eller uer, har halstrats och placerats på några ganska onödiga musslor. De gula, fasta plommonen är på gränsen till sura, men de funkar och cidersåsen är perfekt sötsyrlig.

Slät potatispuré i separat skål ska räcka även till fru Gredelins skånska kronhjortsfilé, lågtemperaturstekt till ultimat rosa färg, utan minsta antydan till missprydande gråton. I samma tallrik tjock, köttig korv, trumpetsvamp och svartrot samt rårörda lingon. En veritabel hyllning till den skånska hösten när den är som bäst.

Till varje meny finns en vindito för 225-245 kronor, men man kan även leka hobbysommelier och plocka själv ur vinlistan. Tyvärr är det klent med viner på glas och ett par sorter vi frågar om har tagit slut.

Efter fisken kommer tre sorters tryfflar på 77-procentig Valrhona, smaksatta med apelsin, hallon och körsbär, de båda sistnämnda ligger i coulis på respektive bär. Det här hade kunnat bli en raffinerad dessert i all sin enkelhet, om det inte hade varit för att allting smakar likadant. Det vill säga rätt ordinär, aningen bitter, chokladtryffel, dessutom för hård sådan i två fall av tre.

Hellre då triss i äpplen som följer efter hjorten. Den kokta äppelhalvan har ett knäckigt täcke av socker, men koklagen smakar inte mycket och är bättre i teorin än i munnen. Sista äpplet är en fantastiskt len och krämig sorbet ovanpå kompakt chokladmousse.

Det är hedervärt att kockarna lagt hela kapaciteten på ett fåtal rätter, dessutom säsongsbetonade, istället för fler men sämre, men lite mer valfrihet hade inte gjort ont. Det hade faktiskt räckt med en Farbror Blå som komplement till tanterna.