Doc Italiano – Ledig lyxkryssare

Restaurang: Doc Italiano
Måltid: Middag
Betyg: 4

På a säger vi att om man med lyx menar utstuderade matkreationer för dyra pengar serverade av snobbiga servitörer så är sanningen snarare tvärtom. Det ligger få råvaror på varje tallrik, prisnivån är löjligt låg med tanke på hur dessa råvaror behandlats och den arsenal av personal som är i tjänst är ett under av vänlighet.

På b säger vi att de båda grabbar som huserar i det öppna köket mer liknar ett par skejtare från grannens bakgård än en mustig italienare med hybris.

Illustration: Helena Ohlsson

Menyn är en ganska kortfattad, men hyfsat variationsrik, historia med en del oväntade infall. Antipaston svamparancini med tryffelmajonnäs kostar 75 kronor och är tre bollar av friterad, ganska lös, men underbart krämig, svamprisotto, vars distinkta svampsmak ytterligare förstärks av tryffeln.

Rimmad anka i skivor kostar lika mycket och serveras med äppelgelé under en hög späda sallatsblad. Småsalt möter sötsyrligt i en ljuvlig kombination.

Vi hoppar över mellanrätterna och går direkt på varmrätterna, vilka bara är två till antalet. Den ena kött, den andra fisk.

Lammet för 175 kronor är roligare att äta än att titta på. Det blir helt enkelt inte så färgsprakande när lammsteksbrunt möter polentagult, trots små tillskott av mynta och paprika. Hur som helst är det lagom rustik och skickligt tillagad husmanskost.

Den helgrillade havsbraxen, för samma kostnad, är en fröjd även för ögat. Den är precis lika spännande att titta på som den är god att äta, där den ligger som gud skapade den med en halv citron som enda sällskap på tallriken.

Persiljepesto, en skål med rostade rot- och grönsaker samt lilasvarta minioliver är lika enkla som geniala tillbehör som låter det mjälla fiskköttet spela den huvudroll det förtjänar. Är det detta som kallas GI, är vi definitivt beredda att lägga om kosten.

Trots att ostarna bakom sitt glas ser lockande ut, väljer vi sötsaker istället. Bland trion desserter finns givetvis den italienska klassikern tiramisù, som här görs à la minute och kommer al dente på avlång tallrik med mascarponen spritsad som en serpentinväg i Apenninerna över kaffefuktade savoiardikex. Riven choklad ovanpå skapelsen skänker både njutning och elegans.

Osten är fantastisk och kexen äkta vara, men de hade gärna fått suga åt sig lite mer av det goda kaffet för att öka saftigheten och minska torrheten.

Det som i menyn lite svårdefinierbart beskrivs som chokladtårta, visar sig vara en nygräddad, smältande varm, bakelse, som läcker choklad när vi spetsar den med gaffeln. Aningen söt kanske, men färskost och citrussallad fräschar upp.

Espresson för 25 kronor är, såklart, utmärkt och att majoriteten av vinerna, de flesta italienska, går att få på glas gör oss ännu lite gladare.

Det är bara att gratulera alla Västra hamnen-hangarounds till denna kvalitetsmärkta kvarterskrog i ordets finaste bemärkelse. Med andra ord: det här är restaurangen runt hörnet med priser som passar en vardag men med rätter som passar för fest.