Möllan (4)

Möllan
Middag
Bergsgatan 37c, Malmö
Betyg: 4

Det är befriande, och stämmer så väl med krogens charmigt ruffiga atmosfär att avsteg från traditionen vore rena helgerånet. Bara en sådan sak som dukar på bordens i och för sig fernissade träytor skulle vara attentat, likaså om beställning och betalning började göras vid borden, i stället som nu framme vid kassan.

Möllan måste vara precis så här.
Populariteten sviktar aldrig. Varje kväll är det trångt vid borden och den lika anspråkslösa baren, när pratglada gäster med ung ton och kulturknuttestil förser sig av i första hand de billiga dryckerna. Hög volym, rökigt, trångt och intensivt.

Dryckessortimentet är hyfsat, med vinflaskorna till trevliga priser listade på en anslagstavla, och ett friskt urval fatöl i kranarna - däribland varken Pripps eller Spendrups.
Maten är noterad på en bamsig anslagstavla på långväggen - uppdelad i en fast och en kvällens meny, där ingen anrättning kostar mer än 125 kronor. Man kan lätt äta sig proppmätt för under hundralappen.

Den fasta menyn har tre förrätter - hummersoppa för 67, tomat- och löksallad för 35 och sex sniglar för 54 kronor. Varmrätterna är diverse grillat, såsom stor eller liten oxfilé med rödvinssky, vitlökssmör och pommes för 115 respektive 95, eller grillspett med tzatziki och klyftpotatis för 95. Av de tre desserterna är två ost: den folkliga klassikern friterad camembert med hjortronsylt för 38 och honungsripplad gorgonzola för 48. Vaniljglass med chokladsås fås för 35.

Kvällens meny är vid vårt besök så mycket som nio varmrätter, från 67 kronor för bakad potatis med stenbitsrom, till 125 för hjortfilé. Två av rätterna är vegetariska, varav champinjongratinerade kronärtskockor för 85 låter särdeles läckert.
För matgästerna ingår också ett litet salladsbord, som dock har ytterst få ingredienser: salladsblad, riven morot, inlagd gurka och en dressing. Ett bastant matbröd med smör därtill.

Vi prövar den dyraste rätten, som med sina 125 kronor ändå är rena fyndet - hjortfilé med karamelliserad rödvinssky och potatisgratäng. Tallriken är fylld till brädden, trots att gratängen kommer i egen karott. Här finns väl tilltaget med grönsallad och en bamsig tomathalva, men också en rekorderlig mängd filé skuren i långsmala aptitliga bitar.

Rödvinsskyn är trots sin karamellisering ganska alldaglig, den hade gärna fått mer myndighet och karaktär, likaså är potatisgratängen i och för sig behaglig men också ganska platt i smaken. Dock, det viktigaste på tallriken, hjortfilébitarna, är en fröjd. Saftigt kött med distinktion, stekt till ett trevligt tillstånd med ringa rodnad men vacker färg och lagom tuggmotstånd.

Trevlig mat, som gjord att glufsa i sig och sedan glömma.
Desserten honungsripplad gorgonzola med päron och kex för 48 är också en tilltagen portion, med den tjocka skivan ost utbredd som en limpskiva på fatet, måttligt bemängd med honung, en klase fina päronskivor och så kex. Svagheten är tyvärr själva osten, som är gräddig och gullig, utan gorgonzolans styrka. Därmed faller det ganska platt. Honungen har ingen match, där det med en fulllödigare gorgonzola kunde vara ett spännande möte.

Espresso är det inte tal om här - dessutom är bryggkaffet ganska trist. Det är nog så att man blir mest nöjd med sitt besök på Möllan om man håller sig till varmrätter och drycker. Några finesser är inte att vänta sig, men det betalar man heller inte för. Fröjden ligger i lokalen som en intensiv och varm mötesplats, där man dricker för måttliga pengar och äter sig mätt riktigt billigt.
Bong