Kryddstarkt och billigt på Sapla

Sapla
Lunch
Ängelholmsgatan 11, Malmö
Betyg: 3


En av de nyare indiska restaurangerna i staden är Sapla, som med sitt läge på Möllevången tillför detta redan kulturellt brokiga område ytterligare några bjärta kulörer.

Det är synnerligen färgsprakande på Sapla. Väggarna har midjehöga paneler målade i en blekgrön färgton, ovanför är väggarna mörkblå med ett turkost inslag. Den gamla stuckaturen i vinkeln mot taket har målats i samma färg som panelerna, vilket är svårt för ögonen att förlåta. Här och där hänger tavlor med färgrika indiska motiv och förgyllda ramar. Borden har grönvitrutiga vaxdukar. Matsedeln har pråligt fyrfärgstryck.

Färgfrosseriet går igen i maten - framför allt riset, som är gult och brandgult av nästintill självlysande intensitet.
Krogen har också ett antal utomhusplatser, där såväl bord som stolar är rymliga och stadiga saker. Läget precis mitt emot trendiga Metro ser ut som en skarp kontrast, men de har förmodligen inte en alldeles väsensskild publik. Sapla lockar nog också många unga medvetna, från kvarteren omkring.

Ur högtalarna kommer discomusik som låter ganska bedagad - vi får väl se hur länge Möllevångsfolket står ut med det.
Matsedeln innehåller uppemot 50 rätter. Ett tiotal har strukits med rödfärg sedan matsedelns tryckning, däribland nästan alla svenska rätter, vilket är lika så gott. Man går inte på indisk krog för att äta fläskfilé och klyftpotatis.

Dyrast, förutom kungsräkor Buhna för 135, är tandorirätterna för upp till 99 kronor, och billigast kommer man undan med 70 för de vegetariska. Indiskt bröd av olika sort kostar 15, samosa 25, den roliga desserten lassi 25, yoghurtsåsen raita 25.

Lunchmenyn erbjuder två av fyra rätter för 60 kronor, samt samosa, lättmargarin, bröd, läsk och kaffe. Brödet är faktiskt en småfranska, i och för sig frasig och fräsch, men vill man ha en mer kompakt indisk upplevelse ska man kanske kosta på sig 15 kronor för det indiska brödet.
Om man inte nöjer sig med läskedryck finns till exempel riktig öl såväl på fat som flaska - sistnämnda i ett hyfsat antal sorter från diverse världsändar.

Vid vårt lunchbesök är menyns fyra alternativ biffgryta, kycklingfilégryta, räkor med curry, samt vegetarisk gryta. Vi väljer biff och räkor. Det serveras på en tallrik stor som ett tårtfat, med flera avdelningar för de olika ingredienserna. Från fatets cirkulära mittparti reser sig ett berg av det guloranga riset och strålar nästan som en sol. Bara det blir man på bra humör av.

Själva mängden imponerar också. Av såväl biffgryta som räkor med curry är det en ordentligt tilldelning. Endast det segment av tallriken som rymmer två små tunna samosa, de vegetariska pirogerna, ser ödsligt ut.

Den vackra solen av ris skiljer sig på ett avgörande vis från det himmelska originalet - den har kallnat en hel del, riset är nästan svalt till temperaturen. Sådant kan hända, förstås, men lite märkligt är det. Den övriga maten kompenserar genom att vara så het att man får ta försiktiga tuggor i början.

Här finns också en kryddhetta - men förvånande nog inte där vi hade väntat oss den, i räkorna med curry, utan i biffgrytan. Den är distinkt pepprig. Det är lika glädjande som överraskande - ofta brukar just luncherna även på indiska krogar vara lite väl försiktiga i smaken, som om gästerna inte tål äventyr förrän till kvällen. Grytan har också glädjande många och stora bitar av ett mört biffkött. Räkorna med curry gör inte lika stort intryck på oss - kanske för att de är lite bleka i jämförelse. Vi hade nog gärna sett lite mer currykaraktär här, även om det förstås hade gjort hela måltiden sprakande.

Kaffet som ingår i lunchpriset kan man klara sig utan, det är varken särskilt passande eller aromatiskt. Kanske avrunda med en lassi i stället? Eftersom den stora lunchen inte kostar mer än 60, kan man gott tänka sig att lägga till några kronor för en roligare prick över i:et.
Bong