Långt ute på krankajen i Västra hamnen, precis under lägenheter i
mångmiljonklassen, ligger en liten restaurang med en liten meny. De har ofta
aningen fler gäster än de kan hantera och vid angenämt promenadväder är det
alltid ytterligare en drös attackhungriga flanörer som trillar in.
Ett flertal är bekanta med personalen och tar sig friheter som att sätta sig
ner utan att ha fått en bordshänvisning, andra frågar bara hur det går och
om det är mycket att göra, samt småpratar om väder och vind.
Vi som inte är stamgäster har inte riktigt lika stort tålamod med den
stundtals sömniga och lätt förvirrade servicen och något sällskap surnar
till när de fått vänta väl länge på sin mat. Men det man förlorar i tid,
vinner man åtminstone i blygsam vänlighet från serveringspersonalens sida.
Från början låg fokus framför allt på tapas, men numera delas menyutrymmet
lika mellan smårätter och hamburgare av varierande autenticitet. Här finns
allt från den franska burgaren (med getost) till den vegetariska (en
gratinerad paprika) och den av kyckling.
Eftersom den klassiska hamburgaren för 139 kronor verkar vara mest poppis så
beställer vi den. Det klassiska är att den är gjord av nötfärs, resten är en
fråga om tycke och smak. Istället för ett hamburgerbröd ligger den i en
ciabattaliknande bulle tillsammans med hårdstekt bacon, någon form av
majonnäsdressing samt rikligt med halvsmält mozzarella och lite grönsaker.
På samma tallrik ligger vidrigt grillkryddade pommes frites, isbergssallad
och ännu mer dressing, nu av rhode island-stuk.
Vi gillar brödet, som har mer tuggmotstånd och karaktär än det vanliga
intetsägande sesambrödet, men själva burgaren är helt genomgrillad och
därför småtorr. Den är okej, på det stora hela, men inte mer.
Innovationen laxburgare för 149 kronor är egentligen bara en grillad laxfjäril
på en brödbit. Tillbehören är desamma som till den klassiska hamburgaren,
bortsett från att det istället för ost ligger bitsk gurkmajo på fisken.
Pommes fritesen är lika outhärdliga här, men själva laxen är behagligt
fetkrämig och handfast grillad.
Tapasmenyn erbjuder saker som serranolindad färskost, gambas och calamares. De
gratinerade kronärtskockorna för 75 kronor är konserverade och täckta med
skinka, oregano och en massa ost. De smakar pizzafyllning. Det rökta
ankbröstet smakar grillrök.
Vinerna köper man främst på flaska, det finns en handfull av varje färg,
samtliga av typen gångbara kaféviner. Inget man jublar över.
Desserter är inte heller något stort intresse här. De gäster som ändå vill
avsluta med något sött får välja mellan choklad- och citronglass, som kommer
färdigpyntade i pappersbägare och kostar 49 kronor styck. En boll vit
chokladglass har marängsmulor runt omkring sig och kaffeglass inuti, den
mörka chokladglassbollen har pudrats med kakao, båda för tankarna till
glassbilens finsortiment.
Det är förståeligt att man väljer att äta här för havsutsiktens skull, men
svårbegripligt att man skulle gå hit här för matens.