För den danska genomsnittsmedborgaren är kocken Bo Bech sannolikt mest känd för sin medverkan i tvprogrammet ”Kniven mot strupen”, där han åker runt till restauranger på glid för att ta itu med deras undermåliga matlagning.

Den som inte bara tittar på maten, utan även äter den, vet dessutom att han nyligen har lämnat krogen Paustian v. Bo Bech efter sex år, för att nu fokusera på sin nya älskling Geist. Detta är ett ställe för ”mat, konst och kärlek”, där maten lagas av ”rena råvaror och ren begeistring”, en plats där hans vänner ”har lust och råd att njuta av livet”, för att citera honom själv.

Han är inte blyg, Bo. Så penibelt då, om hans egen hjärtekrog inte skulle förmå att ta sig över den högt lagda ribban. Att tillrättavisa andra utan att kunna prestera själv är aldrig populärt.

Konceptet på Geist liknar det han ägnade sig åt på Paustian, rätterna är lite mindre i storlek för att man ska kunna orka äta ungefär två–tre stycken plus en dessert eller två, men är man vrålhungrig går det bra att beställa fler efterhand.

Vinerna är säkra kort, smart valda, och kommer från kända områden och kända producenter. Tyngdpunkten ligger på gamla världen, med några inslag från USA.

När ni bokar bord ska ni tänka tvärtom, här är det inte en dålig sak att få sitta i baren, dessa är de bästa platserna på krogen. Eller, bar är det väl inte egentligen, det är ett öppet kök, där kockar och servitörer trängs mellan uppläggningsbordet och gästerna.

Så snart en tallrik är klar, langas den över till den gäst som har beställt den, när glasen är tomma fylls de på av en utsträckt arm. Såväl opreten­tiöst och personligt som ett underbart skådespel. Sitter man någon annanstans får man vänta lite längre på sina tallrikar, men det är värt det nästan varenda gång.

De flesta rätter på menyn byts ut då och då, men piggvaren för 175 dkr har fått en välförtjänt stammisplats. Ovanpå två utsökta filéer sticker små, perfekt cirkelformade, ravioli ut som fiskfjäll. De är fyllda av en smak­intensiv fänkålskräm, locket består av smält ost.

Mer marint får vi i form av råa pytte­räkor som gömts under ett trassel av currymarinerade squashremsor, för 125 dkr. Först är vi skeptiska till den påträngande currydoften, en sådan där kokt höna med currysås-curry, men sedan märker vi att den inte alls tar överhanden, det är de hala små räkorna som vinner.

Så äter vi två potatisrätter, dels ett smörigt mos med pillat krabbkött som topping för 135 dkr, dels ett härligt stycke kalvbräss för 160 dkr, med småpotatisar som halvtorkats i ugnen som en halvkul vidareutveckling av de soltorkade tomaterna.

Desserterna är lika enkla och innovativa. Björnbärssorbet med råg för 70 dkr, innebär att någon har pillat loss de små björnbärskulorna för att sedan styckfrysa dessa och placera dem på den danska klassikern øllebrød (oxiderad rågbrödsgröt). Så raffinerat.

Ännu märkligare, ännu bättre, är vaniljglass med en kräm på lakrits och svarta oliver samt ett osötat men marängliknande chips för 75 dkr.

Att äta på Geist handlar om tillit, man måste våga tro på att det som verkar knäppt, i själva verket är gott, för det är det. Bo Bech kan fortsätta tillrättavisa med gott samvete.