Bong har ätit middag på Operagrillen i Malmö.
Med hjälp av lokalkändisar och deras vänner har Operagrillen i perioder
försökt locka till sig det dansanta klubbfolket och människorna på
bloggarnas mingelbilder. Trots detta är det framför allt den stereotypa
operapubliken som går hit för att dinera.
Här syftar vi på de medelålders medelklasspar som sitter kring borden, till
viss del utspädda med yngre upplagor av kulturkonsumenter, och äter saker
som gravlax, entrecôte och Pekinganka på skånskt vis.
Även om både meny och personal har skiftat genom de år som restaurangen har
existerat under nuvarande namn, är inredningen till stor del densamma. Baren
ligger längst in i matsalen, från taket hänger smala draperier strategiskt
utplacerade för att skapa en känsla av intimitet i den annars öppna och
relativt opersonliga lokalen. Precis vid ingången står en soffgrupp för
väntande gäster och mitt i rummet finns en flygel som används under
onsdagsjazzen.
Nuförtiden serveras modern bistromat med skånsk touch, inte superflott, men
ändå mestadels vällagad och pigg. Vinlistan är en spretigare samling som
erbjuder lite av varje från många olika länder, men med en övervikt åt det
italienska och franska hållet.
Vi får övervägande kunniga tips på rätter och viner till dessa, även om inte
alla i serveringspersonalen är helt pålästa. Men då gör de åtminstone så
gott de kan eller ber någon kollega om hjälp.
Till förrätt är gubbröran för 85 kronor en helt egen tolkning av denna
klassiker. Istället för en ljummen, krämig och hyfsat potatisbaserad rätt
får vi en glasburk med en såsig och kylskåpskall blandning som totalt
domineras av kokt ägg i strimlor. Inte äckligt men märkligt.
Mellanrätten räkmacka för 115 kronor är däremot en präktig skapelse med
bortskämt mycket handskalade räkor.
Ankan för 235 kronor är kul och serveras på halvtraditionellt Pekingvis,
hafsigt sönderplockad i oregerliga bitar på en tallrik tillsammans med
gurksnören, gräslök, rabarberchutney och rispannkakor att rulla in
beståndsdelarna i. Saftigt, präktigt och pyssligt.
Den ypperligt helstekta Öresundsspättan för 225 kronor fås med brynt smör,
kokt potatis, fänkål och klyftor av den underskattade rotfrukten majrova,
som är mild och inbjudande i detta halvmjuka tillstånd.
Desserterna är också en blandning mellan fiffigt och klassiskt. En
mille-feuilles för 95 kronor är fylld med spänstiga rabarberbitar och
vaniljkräm och serveras med en glass på lavendel, som nästan tar överhanden.
Den lilla jordgubbssoppan för lika mycket passar sommarstrålande ihop med
den friska fläderblomsmoussen.
Om opera av vissa anses vara en svår konstform, är maten på Operagrillen
motsatsen: lättsmält och lätt att gilla.