Mitt i byggkaoset kring Malmös nya köpcentrum Entré ligger relativt nyöppnade,
men redan folkligt populära Italia.
Flera av gästerna bor i trakterna kring Värnhem och har gjort detta till sin
älskligaste grannkrog, medan andra inte ens bor i samma land som middagen de
äter. Men alla får vara med, antingen man pratar svenska, turistengelska
eller italienska, i likhet med servitören.
Restaurangkonceptet är däremot inte nytt, det finns redan en upplaga av Italia
i Lund, och idén är densamma: italiensk mat, mycket pasta, italienska viner
med bra variation och geografisk spridning. Men där Lundaversionen blivit
lite torr, bekväm och hemtam, måste man i Malmö fortfarande bevisa sitt
existensberättigande.
Detta gör man genom att ha erfaren och ödmjuk personal, laga mat som i de
flesta fall lever upp till vad den utger sig för att vara samt förmedla den
där känslan av trygghet och omtanke som annars bara en god mormor kan ge. I
det här fallet en italiensk nonna.
Menyn är väldigt mycket som en meny på en svensk italiensk krog brukar vara.
Här finns bruschettan, carpaccion och antipaston bland förrätterna, här
finns pastan, pizzan och det grillade köttet, samt panna cottan och
tiramisùn. Allt är som vanligt, inget är konstigt.
Och för att förstärka den italienska atmosfären, har man hängt svartvita
bilder ur italienska filmer på väggarna, flera föreställer män som äter. De
hänger både i inomhusmatsalen och i det inglasade uterummet med utsikt över
den blommiga lilla uteserveringen där man i sin tur ser genom galler ut mot
bussar och resenärer. Bullrigt men hjärtligt.
Vi börjar med en i sin enkelhet utsökt blåmusselanrättning, som vi genast vill
gå hem och laga till själva. Den har fått smak och sofistikerat djup av
pancetta och små krutonger strösslade över musslorna kontrasterar smart med
sitt krisp. Den blir din för 86 kronor.
Pastan är givetvis färsk, allt annat hade varit ett skämt. Den är dessutom
kokt alldeles lagom länge och vänslas med mustiga såser.
Gnoccin för 135 kronor serveras med oljig tomat- och mandelpesto med tung smak
plus ett par skivor parmaskinka. Också här är alla konsistenser de rätta.
Vi tycker att entrecôten på gödkalv för 220 kronor är i plattaste laget, men
ändå schyst grillad. Och som tillbehöv får vi en ljuvlig gratäng på
aubergine, tomat och mozzarella som förlåter allt.
Efterrätterna är prestigelösa och överlag väl utförda. En tiramisù för 69
kronor serveras i ett litet cocktailglas och visar upp sina snygga lager,
som är mascarponestinna och fulla av saftiga kex. Rabarber- och
jordgubbssoppan för lika mycket är läskande, intensiv och smaksatt med
aningen kanel och påminner om ris à la malta med saftsås ihop med den vita
chokladmoussen.
Vi blir glada av att äta på Italia, vilket verkar gälla för övriga gäster
också.
De ger ett visst dovt lugn i magen, alla dessa kolhydrater. Detta är mat som
tröstar och här finns personal som vill oss väl. Det är vackert.