Betyg: 3
Adress: Västergatan 16, Malmö.
Tel: 040-97 97 20
Öppet: Må–ti 11–15, on–lö 11–15 samt 17–21, sö stängt.
Priser: Lunch 28–198 kr. Förrätter 78–120 kr, varmrätter 165–210 kr,
efterrätter 48–95 kr.
Typ av kök: Dansk-franskt.
Atmosfär: Stiligt vitt.
Förr i tiden, när shoppingglada svenskar med en välmående valuta tog färjan
över till andra sidan Sundet, fanns det några obligatoriska hållpunkter
under Köpenhamnsbesöket: Tivoli med åkband, wienerbröd med choklad och så
smörrebröd.
Nu har saker förändrats, nu är det danskarna som är rika och nu behöver man
inte längre korsa vattnet för att äta den rödvita nationalfrokosten, nu
finns den i Malmö.
Det danska paret Kronström öppnade sin smörrebrödsbutik eftersom de tyckte att
stadens kulinariska karta saknade en viktig hållpunkt. Nu har de flyttat
till större lokal, börjat med kvällsöppet och har numera även en mer
traditionell meny. Lunchtid äter man däremot fortfarande helst några av de
fjorton smörrebröden.
De har inga vilda pålägg, utan de flesta smörgåsarna är ganska traditionella.
Det finns räkor, det finns leverpastej av den goda, gräddiga sorten och det
finns ost och olika sorters lax.
Äggmackan med räkor kostar 28 kronor. Det är mest hårdkokta äggskivor, lite
majo, svart rom och några stackars burkräkor på osött bröd. Inte fashion på
något vis, mer hederlig lunchlåda på bygget, precis som sillsmörgåsen med
fina bitar löksill för samma pris.
Gravlaxen för 40 kronor har mycket len lax på ett vitt formbröd och senapssås
i en pyttebytta bredvid. Enkelt och gott, men synd att smöret smakar
margarin. Den panerade fisken, med remouladsås som sig bör, för lika mycket
har dessvärre blivit stel och opersonlig av att ha fått ligga kallt för
länge.
Då är en ordentligt generad rostbiff för 32 kronor betydligt trevligare. Den
har likadan sås och dessutom riven pepparrot, rostad lök och inlagd gurka i
högar ovanpå. Köttigt och gott.
Vill man hellre äta varm mat och på kvällen finns en kvartett huvudrätter att
välja mellan. Hälleflundran för 210 kronor och pärlhönan för 180 har tyvärr
den dåliga egenskapen gemensamt att de har stekts för länge.
Då är skillnaderna roligare att prata om. Under fisken, som för övrigt är ett
vackert stycke stöddig filé från mittbiten (den hade kunnat bli så bra!),
ligger mjukad purjo och vid ena sidan en himmelskt luftig puré på beskedlig
rotselleri.
Hönans sås har svarta lyxprickar av tryffel, men det är grönsakerna som bör
lyftas fram. De har det där lilla nödvändiga tugget kvar och vi hade hellre
ätit fler av dem än den smörkokta potatiskuben som inte har så mycket att
tillföra.
Den mesta maten är väldigt mild och utan drastiska smakbrytningar eller
hetsiga kryddor. Antingen tycker man att det är för mesigt och försiktigt,
eller så drar man logiska paralleller till personalens personligheter och
hela restaurangen.
Inredningen är ljus och ljuv med kristallkronor i taket och servitrisen öm och
omtänksam. Vi gissar att kocken är lika försynt han och att det därför hade
varit emot hans natur att ta till så våldsamma saker som uppkäftiga smaker
och sällsynta ingredienser.
Därför är det fullkomligt självklart att fyra kulor glass och sorbet för 85
kronor är av sorter som vanilj och apelsin. Allihop är lena och lätta som
marängskum och enda anmärkningen är att apelsinen påminner lite för mycket
om den där gula saften på plastdunk.
Crème brûlée med karamellglass för 95 kronor är ett ypperligt initiativ på
temat lika barn leker bäst. Kombinationen bränt socker med grädde i olika
utsökta utföranden är inte tjatig, bara smart.
Visst funkar de franska inslagen, men det hade verkligen varit fint med en
heldansk krog i Malmö, med lite fler ölsorter och lite färre av vinerna som
ändå nästan bara går att köpa flaskvis. Med några små justeringar tror vi
att Kronströms är de rätta att göra jobbet.