Bong har ätit lunch på Moccasin och gillar det.
För några år sedan gick vi till Moccasin för att äta mackor och dricka kaffe
med tonåringarna. Sedan började vi och kontorsfolket ta oss hit för de
lagade luncherna och numera gör vi ett besök även kvällstid för att umgås i
den nyetablerade vinbaren, tillsammans med alla omkringboende med
förstahandskontrakt eller bostadsrätt, trygga förhållanden och ett falnande
intresse för klubbliv.
Inomhus sitter man gemytligt i en L-formad lokal med fri utsikt över gäster
och in i köket, ibland spelar någon skivor bakom baren. På den lilla
uteserveringen får man istället stå ut med en högljudd väg, befolkad av
trimmade mopeder och tunga fordon, som ljudkuliss.
Varje dag serveras, utöver fylliga räkmackor och annat kallt, tre rätter.
Oftast en kött, en fisk och en vegetarisk. Till dessa kan man dricka såväl
vin som cider och öl, om man inte nöjer sig med vanligt kranvatten i
estetiska glasflaskor.
Vi ska strax återkomma till maten, men först måste vi diskutera personalen.
Nyligen presenterades, återigen, en undersökning som visar att god service
och ett vänligt bemötande är det som rankas högst när restauranggäster ska
värdera sin krogupplevelse. Vi skulle vilja skicka Sveriges samlade
serveringspersonal på kompetenskurs hos Moccasin.
För här är ingenting något problem (om man inte kommer med barnvagn, för
sådana får inte parkeras där inne eller på uteserveringen). Allting sköts
med tålamod och ett leende, man får tips, information, hjälp och känner sig
viktig och uppskattad. Och när de frågar om maten smakar bra så är det inte
bara en slentrianfras, utan de vill verkligen veta, för att kunna rätta till
eller göra om ifall någonting inte skulle vara till belåtenhet.
Fast det är det. Bäst är den halva, kokta kronärtskockan för 95 kronor, som
serveras med stekt shiitake i köttiga bitar, färskpotatis och en alldeles
fluffig och snärtig kräm som smaksatts med citron, vitlök och parmesan. Utan
den hade allting på denna tallrik varit lite mindre intressant.
Dagens kötträtt är en stekt chorizo för samma summa, snittad i två halvor och
serverad med potatis och vita bönor i tomatsås. Varken bönor eller sås har
tack och lov någon som helst likhet med den hala sörja man kan köpa på burk.
Här har tomatsåsen en grövre struktur och enbart sin egen sötma, bönorna är
av den stora storleken och saknar den där mosigt mjöliga konsistensen som
ger en kväljningar. Så bra kan det bli när man lagar sin mat från grunden.
Vill man hellre äta fisk får man stekt sill med lingonsylt och potatismos, en
av de nationalrätter det här landet bör bevara till eftervärlden.
Vi vet inte hur noga ni är med lunchen, men tänk på detta: det är trevligt med
god mat och all mat blir godare när den serveras av någon som är trevlig.