En av Malmös populäraste barer började växa ägarna ur händerna. Det var alltid fullt, personalen kämpade för att hålla styr på beställningarna och gästerna fick boka bord minst en vecka i förväg för att få en plats.

Istället för att bygga ut ännu en gång, bestämde sig personerna bakom Tempo för att öppna ett helt nytt ställe. Nytt, ja. Annorlunda, nej. Man skulle kunna kalla Grand för ett större Tempo, mer New York än Berlin, där inte bara några av medarbetarna och en del av rätterna från menyn är desamma, utan även känslan, stämningen, besökarna. Trivs du på Tempo, kommer du att trivas på Grand.

Det är därför det är svårt att berätta om det ena stället utan att nämna det andra, men vi ska försöka hålla fokus.

Grand är stort. Takhöjden är generös, det är mycket rymd och yta. Ingen ska behöva trängas, utom vid baren, där det kvällstid kan bli tämligen tjockt. Då dricks det främst av de många ölsorterna, även om det finns en del schysta naturviner bland de traditionella flaskorna.

När man äter får man dock vara ifred med sitt sällskap, samtidigt som det är god utsikt över resten av lokalen, om man vill spana. Antingen sitter man vid borden längst in, där känslan är snyggbistro, eller så sitter man i båsen längs ena väggen, då är känslan tåg. Mittemellan finns något slags loungeavdelning, inramad av skira draperier.

Maten är enkel och opretentiös, elegant husman om man så vill. Här finns såväl kroppkakor och kåldolmar som köttbullar och kalvlever. Mat som är spännande för den yngre generationen, välkänd för den äldre.

Mycket är eller går att få vegetariskt, som toasten med rom och crème fraîche för 150 kronor, där rommen antingen är från kvabbso eller av alger. Riklig är den, hur som helst. En hel liten metallpokal är fylld av de smutsrosa äggen och runt omkring ligger smörfrasigt bröd, hackad rödlök med mera. Nästan så man hinner tröttna innan pokalen är tom.

På silltallriken för en hundring finns en krämig gubbrörevariant, ett par sorters inlagda sillar, knäckebröd och ost i bit. Smöret får vi hämta från brödkorgen, i övrigt är vi nöjda.

Vår entrecôte för 245 kronor bryr sig inte ett dugg om krimskrams och pynt. Detta fantastiskt möra köttstycke hade varit njutbart även utan pommes och örtsmör, men dragonen, denna förträffliga kryddväxt, höjer upplevelsen ytterligare.

Det är en kul idé att röka forellen för 180 kronor, men det för den samtidigt ett litet smaksteg för nära böcklingen. Kanske att det hade blivit mer elegant om den fått vara naturell. Å andra sidan är kål- och potatisstompet med brynt smör rätt handfast kroppsarbetarmat det med, så kaka trivs med maka.

Efter maten får vi en hovdessert för 85 kronor, vilket är en version av marängsvissen och därmed lika mycket barnkalas alternativt nostalgitripp som sin look-alike. Crème brûléen för 60 kronor är en tuffing, med fast kräm och hårt tak.

När man så är mätt och glad efter maten, är det ett utmärkt tips att stanna kvar lite längre för att upp­leva förvandlingen från sober middagsmiljö till sorlande mingelstämning. Båda är lika trivsamma.