Krogbranschen har satsat hårt på lobbyism och väntat på ett beslut, och i dagarna stod det klart: riksdagen har klubbat igenom att matmomsen på krogen sänks till 12 procent.
Hurra, säger krögarna.
Blir det billigare att gå ut och äta nu, frågar sig gästerna.
Och kommer detta att innebära att fler kan få jobb, undrar och önskar politikerna.
Och precis som
du kan förvänta dig, så är jag lite skeptisk. För visst är det fantastiskt och kanske rättvist att momsen på krogmat sänks till samma nivå som i mataffären. Men den stora skillnaden mellan mat hemma och på krogen är att du inte betalar för maten på krogen. Du betalar för en upplevelse. Du betalar för en kväll ute, i en annan miljö, där någon annan kokar buljongen, vispar grädden och viker din servett. Där ett yrkesproffs väljer ut den finaste palsternackan bara för dig, bakar ditt bröd, häller upp vatten i ditt glas. Det enda du behöver göra är att suga märg-en ur benpiporna, och betala en skälig summa efteråt.
Alltså, det du betalar för på krogen är inte mat utan tid. Någon annans tid, och mångåriga kompetens. Och det kan inte en momssänkning på just maten förbättra och förfina.
Nej, bov
en på krogen är de höga sociala avgifterna som krögarna är ålagda att betala. Dolda kostnader för att anställa personal, kompetent personal, som ska jobba i timmar för att du ska kunna få din råbiff perfekt ljummen klockan sju på kvällen. Ett annat stort problem är att den svenska krogbranschen inte kan rekrytera unga människor som vill jobba med mat och vin professionellt, utan bara vill ha det som tillfälligt jobb när de pluggar nåt annat. I Frankrike, till exempel, har servitörsyrket en stolthet och en kulturell och social tradition. Därmed attraherar det unga människor som vill fördjupa sig i det.
Jag har själv aldrig jobbat på en restaurang, så jag vet överhuvudtaget inte vad jag pratar om här, men jag föreställer mig att det är ett ganska hårt jobb emellanåt. Tidskrävande, kompetenskrävande. Bara för att spån som du och jag ska kunna få njuta i lugn och ro en kväll, utan att ens behöva diska efteråt.