Aprilviner här för att stanna

Nästan sjuttio nya viner lanseras och de skall finnas kvar på hyllorna i minst ett år så ingen behöver denna månad slåss för att få en av de få futtiga flaskor som systembutiken fått sig tilldelad. Det är viner i modesta prislägen och bara ett par champagner kostar över 200 kronor.

Det är således inte juvelerna i världens vinskattkammare som ställs ut och efter att ha testat alla vinerna kan konstateras att det är få som får mina näsborrar att vibrera som på en häst på aprils första grönbete.

Men standarden är bra och bottennappen få. Några av vinerna är riktigt bra och framför allt får man, generellt sett, mycket kvalitet för pengarna; Systemmonopolet har stundom sina fördelar.

Men det är inte alltid lätt att förstå sig på detta System, bolaget som både vill sälja och inte sälja. Något som egentligen är lika kongenialt svenskt motsägelsefullt som nationalsången där diktaren säger sig både vilja leva och dö i Norden.

Tag till exempel utmärkt trevliga och områdestypiska Rhônevinet La Moisson från appellationen Vacqeyras på flodens vänstra sida med Châteauneuf-du-Pape en dryg mil i sydväst. Den levereras på Systembolagets begäran i bag-in-box på, håll i hatten! 1,5 liter.

Varför?

Av alkoholpolitiska skäl.

Jaha. Vad är det för fel på magnum då, en 1,5-litersflaska? Då får man på köpet en förpackning där vinet kan bevara sin fräschör och kanske till och med utvecklas i åratal.

Fördelen för konsumenten med en box, som jag ser det, är 1) den mängdrabatt som ges, ibland upp till en flaska per trelitersbox, och 2) att den är oöm och lätt att ta med på en fjällvandring eller båttur. Nackdelarna är fler: 1) den begränsade hållbarheten, 2) utökad mängd konserveringsmedel (svavel), 3) den ofestliga och dukningsfientliga utformningen och 4) risken för att man tappar kollen på sin egen vinkonsumtion.

Är det så att Systembolaget med den jämförelsevis dyra boxen (194 kr) lyckas få inbitna boxkonsumenter att få upp gommarna för högkvalitativt vin så är det en bra satsning. Men jag tvivlar på att detta är rätta vägen.

På tal om förpackningar vill jag höja ett varningens finger för 54-kronorsvinet Torredipisa. Syftet med den spektakulära flaskan i form av lutande tornet i toskanska Pisa (fylld med tjockt sicilianskt (!) vin) är möjligen att leda bort uppmärksamheten från innehållet à la snögubbsförpackat tyskt blask. Gå inte på den lätte!

Däremot finns det goda skäl att på den vita sidan stifta bekantskap med spanska Raimat Abadia Blanc de Blancs. För futtiga 69 kronor får man ung citrusfräschör och en lätt blommighet som kommer från den härliga druvan albariño – ett sommarfynd! – och för ännu mindre pengar per volymenhet blir man ägare till trevliga boxarna Santiano från Chile med sin sémillon-upplättade chardonnay och By the River från Mosel med sin sommarlätta balkongkaraktär.

Roséer är ett särskilt sommarkapitel som jag återkommer till när majvinerna presenteras. Men två av dem som införlivas i det fasta sortimentet nu i april förtjänar en stark rekommendation, De Bortoli dB Selection Rosé och Château Bonnet Merlot Cabernet Franc. Friska, fräscha.

Röda klassikern Periquita från Portugal har genom åren genomgått förändringar i framställningen och nu kommer 2004 Periquita Reserva med modern fräsch mörkfruktig fatighet och är närmast ett fynd och det finns flera enastående bra röda köp både här på sidan och på sydsvenskan.se/vin där alla Systemets nyheter är recenserade.

I mitt tycke finns det dock ett klockrent rött fynd i april. Köp ett par flaskor 2004 Musella Valpolicella Superiore. Håller du med mig så gläd dig åt att detta urcharmiga vin går att köpa i ett helt år!