Sönderboxad

Det är ingen sinekur. Tvärtom en liten skärseld där några viner består provet, många andra inte gör det och där jag själv lämnar provningslokalen med fyrkantig gom. Sönderboxad i munhålan.

De röda boxarna är enformigast med sina sötsoliga och oljigt sockriga leenden. De är tröttande. Men värst är de slokande vita boxarna.

Det finns skäl att vara misstänksam mot vita boxar. Även ett enkelt, robust vitt vin är en skör vara. Det krävs inte mycket för att det skall tappa den friskhet och fräschör som bör vara det enkla vita vinets signum. Det vanligaste skälet är tiden.

Systembolagets boxar ger smak och doft för sägen, i varje fall de som ställdes fram vid journalistprovningen. Sämst klarade sig kategorin halvtorra viner. Inte ett enda av dem är i närheten av en rekommendation.

Många av boxarna, torra eller halvtorra, var tappade tidigt och vinet i dem hade förlorat sin spänst.

Kolla alltså tappningsdatum som finns stämplat på kartongen! Jag anser att fyra månader är max. Vitt vin som tappats på box tidigare än så skall man inte kånka hem.

Och när du baxat hem lådan bör vinet – och det gäller ovillkorligen och oavsett om innehållet är vitt eller rött eller mitt emellan – förvaras i kylen sedan det öppnats. För att inte ytterligare påskynda vinets död.

Av de knappt sextio vita boxarna, av vilka ingen håller hög kvalitet, tvingas jag döma ut var femte. Antingen för att vinet var trist från början eller för att det blivit det med för många veckor i plastpåse och rumstemperatur.

Men visst finns vita boxar som duger och gör det med råge.

Exempelvis är klassikern Les Fumées Blanches från Sydfrankrike i årgång 2008 trots sin närmast komiska sauvignon blanc-fokusering och stora friskhet en god vän i kylen, användbar både i såsen och till maten. Lite i samma rättframma stil går sydafrikanska Two Oceans där sauvignon fått sällskap av chenin blanc.

Och den lika klassiska Verdicchio från Moncaro i italienska Marche är med sin fräscha äpplighet som spetsats med en smula aprikos ett bra vinval vid sommarpartyt när det ligger grönsaksspett på grillen.

Vill man ha lite mera djup i smaken – halstrat vitt kött och fisk är då gott till – så håller Pasquas box med chardonnay och Soavedruvan garganega måttet och det gör också De Bortolis australiska Semillon Chardonnay.

Men man skall inte hugga boxvinsrecensioner i sten; läs dem med förstånd. Nya sändningar och tappningar kan ge nya resultat.

Ändå är det lätt att skrika högt:

Leve flaskan!