Boxarna som håller måttet

Hälften av Bolagets röda boxar får knappt godkänt eller underkänt av Anders Fagerström – unket och passé i många fall. Men här presenterar vi årets glädjeämnen: både gamla trotjänare och glada överraskningar.

Det finns nästan 700 sorters rött vin på Bolaget och omkring 62 av dessa är tappade på bag in box.

Dessa fattiga 62 boxar svarar för 56,5 procent av den totala röda försäljningsvolymen, ytterligare 6,3 procent är pappförpackat och därmed säljs endast en dryg tredjedel på glas. En förfärande siffra med tanke på att svenskarna knappast i motsvarande utsträckning båtsemestrar, fjällvandrar eller har jättefester – vilka är de enda tillfällena då boxförpackningen har företräden framför flaska.

Boxtappat vin har betydligt kortare fräschhetstid än flasktappat och detta beror på att plastpåsen inte är hundraprocentigt syreutestängande.

Detta kändes mera påtagligt än på länge när jag provade mig igenom Systemets alla boxar.

Många hade tappningsdatum i höstas och vinet var ofta stumt, frukttrött och ibland till och med lätt maderiserat.

Ett par besvikelser är exempelvis Barone Ricasolis Formulae, det toskanska vinet som annars hör till fixstjärnorna i boxklassen, och sydvästfranska Torus, vars provbox var tappad i – håll i hatten! – september.

Dessa viner är dock på intet sätt katastrofer. Något man kan säga om en rad andra. Kaliforniska 2006 King Fish Shiraz är enligt min näsa och tunga ett hån mot dem som vill njuta ett vin; Bellinghams 1,5-litersbox med shiraz och viognier från 2006 och tappad för länge sedan är inte bara okristligt dyrt utan också oxiderat; för den enkla kvalitet som 2008 Lindemans Bin 45 Cabernet Sauvignon erbjuder får man betala ett hutlöst pris.

Men det finns också glädjeämnen. Exempelvis några goda trotjänare:

2006 Roodeberg visar sin jämna klass och är ett vin – flasktappat eller inte – som är synnerligen lättplacerat på alla bord och i alla gommar med medelfyllighet och eleganta avslut.

Mörkt fruktfokuserade 2006 Periquita som har viss komplexitet.

2007 Zeta Montepulciano d’Abruzzo som inte fjäskar utan är ett välgjort måttligt solat och balanserat matstöttande vin med bra syrastruktur.

2007 Concha y Toro som åter visar kvalitet.

Fem hästar till dem!

Överraskningen är den tidigare gräsligheten Castillo de Gredos för 149 kronor som inte är lika hållningslös som förr utan nu värd sitt låga pris.

Vinskolan: Bag-in-box

Bag-in-box är en amerikansk uppfinning från 1955. Tio år senare introducerades förpackningen i Australien. Först 1996 kom det stora genombrottet för påstappat vin när bag-in-box hade premiär med omedelbar succé i Sverige som snabbt blev världens mest boxkonsumenrande land.

Förpackningsformen har vissa fördelar: Enklare och billigare att transportera för alla, i regel lägre literpris för konsumenten.

Men vin i box har också nackdelar. Vin som tappats på plastpåse har inte samma hållbarhet som flasktappat vin. Det beror att påsen inte är lika hermetisk som en flaska: syre kommer in och gör att vinet åldras snabbare.

Detta gör också att vinet måste tillföras mera konserverande svavel. Ett gott tips är därför att lufta vinet genom att hälla över det på en karaff en stund före servering så dunstar sulfiterna och bordet blir samtidigt vackrare!

Hållbarhetstiden är A och O. Numera är tappningsdatum stämplat på de boxar som säljs av Systembolaget. Från producenthåll sägs ofta att en oöppnad box håller sig mellan ett halvår och upp till ett år (kortare tid för vitt vin) från tappningsdatum. För denna långa period krävs att vinet förvaras svalt och inte alltför länge i en Systembutik. Personligen skulle jag aldrig köpa ett boxvin som har äldre tappningsdatum än fyra månader.

Hemma ska även röda boxar förvaras i kylen!

En öppnad box börjar enligt min uppfattning tappa lyster redan efter en vecka.

Tips: När boxvinet är på väg att tappa karaktär så häll det i iskubsbrickor och frys in för smaksättning när du lagar mat. Använd aldrig ett dåligt vin i såsen eller soppan – det förstör både mat och stämning!