Relativ storskalighet står mot köksproduktion och visar på bredden i den unga
vinregionen Skåne.
I snörräta rader står tusentals vinstockar och skyldrar i snön. Det är många
minusgrader men havet utanför ligger fritt och Helge å har ännu inte frusit.
Fuktrökarna rör sig stilla i det solgnistrande vita och den nya snön
stiliserar det tysta landskapet: bara det viktiga sticker upp och syns.
Vi är i Åhus och här tycks man vurma för lastbara njutningar.
Här odlades tobak in på 1960-talet.
På samma sand- och lergrusblandade åkerstycke växer nu vin.
Bara ett hektar, visserligen, men ytterligare ett hektar med tretusen stockar
kan bli planterat om lagen om gårdsförsäljning av vin går igenom.
– Det är som att skånsk vinodling är på gång. Om riksdagen beslutar om att
tillåta gårdsförsäljning av vin kommer vi att inom fem år fördubbla vår
vinareal och ha tre anställda. Och jag skulle gissa att antalet vinerier som
är godkända av livsmedelsverket har vuxit från dagens sju till mellan 50 och
100, säger Ronny Persson.
Och det är verkligen vin, riktigt vin, som växer här och vi har just utnämnt
Interkardinal 2009 till Skånes bästa vin; druvorna till vinet kommer från
Vingården i Klagshamn men har vinifierats i Åhus och lagrats och tappats
här. Testpanelen Oz Clarke, vinguru bland annat på BBC, och undertecknad är
enig: detta är ett vin som klarar en internationell jämförelse.
Vi är mitt emellan den 55:e och 56:e nordliga breddgraden. Normalt är det
mellan de 30:e och 51:a breddgraderna som vin växer på norra halvklotet,
alltså i Europa upp till en linje ungefär från Englands sydkust–över Bryssel
och Köln till Leipzig.
Som Europas nordligaste vinområde brukar man räkna Saale-Unstrut väster om
Halle där det finns 600 hektar under vin. Där finns en vintradition sedan
tusen år.
Men här i bistra Norden! Varför?
– I 20-årsåldern fick jag idén att göra vin på svarta vinbär som odlades här,
det blev väl inte särskilt lyckat, säger Ronny Persson som driver Vingården
i Åhus tillsammans med sin fru Gunilla.
Vinplanerna lades i träda men vaknade till liv efter en resa som Gunilla och
Ronny gjorde till Gotland och Gute Vingård 2004. Hoppet om ett eget Bacchi
tempel i Åhus tändes på nytt.
– Bonden här lät oss arrendera ett stycke intill rökeriet och sedan besökte
jag Murre.
Namnet Murre återkommer hela tiden när man talar med skånska vinodlare. Murat
Murre Sofrakis på Klagshamns vingård är pionjär och har fungerat som mentor
för dem – både inom sammanslutningen Svenska Vingårdar och som personlig
rådgivare.
Det blev rondo, léon millot, solaris och regent (de senare revs sedermera upp,
de var för känsliga). Två tusen plantor sattes i maj 2005.
– Jag räknade ut att det skulle ta 48 sekunder per planta och att vi skulle
klara det på två dagar.
Det höll inte – man måste ju bland annat ta kaffepauser då och då. Men tre
dagar räckte. Och två år senare gjordes det första vinet.
I fjor investerades i ny utrustning och ekfat och Göran Tufvesson, kemist och
tidigare kvalitetschef på Absolut-bränneriet, engagerades som vinmakare.
– Att vi fått med Göran med sin kunskap och erfarenhet har betytt massor,
säger Murre Sofrakis som liksom paret Persson är lycklig över att inte bara
Sydsvenskan utan också världsauktoriteten Oz Clarke ger MVG åt de bästa
skånska vinerna.
Av egna druvor gör Vingården i Åhus vitt av solarisdruvor, rött och rosé av
rondo och léon millot. Det vita Mäster John 2009 - som har en nästan ettrig
syra och är ytterst friskt med ananastoner och en god mineralklang – utsågs
till bästa torra vita vinet från Sverige av en sommelier- och
vinskribentpanel i höstas. Aose Rosé har en rödbärig doft, är extremt
syrasträngt med viss kritighet och är ett utmärkt matvin. Persson Barrique
är gjort på röda léon millot i lätt stil, i mitt tycke väl lätt för den
markerade fatprägeln.
Tillsammans med Klagshamns Vingård görs ståltankslagrade vita Sydväst &
Nordväst – ett tilltalande fruktigt vin med lätt avrundning och en
persikoanstrykning – och vinnaren Interkardinal som är ett ganska fylligt
vin med goda, integrerade fattoner, smörighet och associationer till
smörkola och nötter. Och samtidigt med en livlig, nordisk syra.
Torbjörn Svensson tittar ut ur sitt parhus från 1950-talet.
En liten gång har han skottat upp och vi får en skymt av hans 70 oklippta
vinrankor på väg in mot stugvärmen.
– Folk som hört om att här skall finnas en vingård får fråga sig fram.
Nej, det ser inte ut som en vingård. Det ser definitivt inte som ett ställe
där man i Sydsvenskans och Oz Clarkes Skåneprovning gör Skånes bästa röda
vin.
Om man i Åhus - eller för den delen Hällåkra, Sånana, Nordanvik, Ekesåkra och
Kullabygden - har riktiga vinerier med instrument, rostfria stora tankar och
franska ekfat så ser det annorlunda ut hos Torbjörn Svensson i Stångby:
Det är köket i den ena halvan av parhuset som fått bli vineri. Här står
damejeanner och gamla drickaflaskor i köket som har den fernissade
inredningen från 50-talet i original.
Men en liten vinpress har han investerat i, liksom en rostfri jästank. Och
lite ekchips för att ge fatkaraktär i vinet.
Det var egentligen inte meningen att civilingenjör Svensson med jobb på
Ericsson skulle satsa på vin.
– Nej, men jag har alltid varit road av att prova nya saker. Och när det
gäller sådant som växer försökte jag först med att odla kaktusar. Men det
dog ut och i stället blev det vin här i trädgården.
Han hade ingen aning om att andra också då hade börjat plantera små stycken av
den skånska jorden med härdiga sorter av vitis vinifera, den europiska
vindruvan som alltsedan Noas dagar varit människans mest populära
livskvalitetsförhöjare.
– Men så hittade jag Vinodlarföreningen och jag fick hjälp av Murre Sofrakis
som är den store inspiratören.
2003 hade Torbjörn Svensson satt de första 25 röda rondoplantorna och de blev
några fler år från år.
– Det var inte att odla vin utan att göra vin som var grundintresset.
Av alla de 30 viner som provades var det bara Stångby som hade vin av årgång
2007 med, alla andra var 2008:or och 2009:or. Och 2007 var ett bra vinår med
hyfsat tidig blomning och kartsättning och med en stabil sommar med många
soltimmar.
Det vinnande rödvinet Rondo 2007 gjorde Torbjörn Svensson innan vinpressen
hade köpts in.
– Det har självrunnit genom ett stort durkslag.
Han har ingen övertygande förklaring till varför han lyckats. Vinet har vuxit
på gammal fet jordbruksmark, styv lera som säd och betor växer fint i men
som inte är idealisk för vinodling; problem med mjöldagg har det varit också
för besprutning har undvikits. Han har inte varit särskilt noggrann med
beskärningen (men dock gallrat bort hälften av klasarna). Och tillgång till
fin utrustning och ekfat har han inte haft.
– Men jag har varit extremt noga vid skörden och för hand bara blockat hela
och friska druvor och jag har varit petnoga med hygienen och dessutom – jag
är ju ingenjör – räknat mycket på svavel och syra. Och sedan pö om pö
tillsatt mera ekchips för att få till den rätta fatkaraktären.
Stångbys vita 2007, en blandning av phoenix, kernling och orion, var okej men
imponerade inte stort på Oz Clarke och undertecknad. Men det gjorde alltså
Stångby Rondo 2007: Ett litet uns reduktivt men med fantastiskt djup färg,
bra balans, fin fruktkoncentration av körsbär och plommon och snygg
sandelträ- och nejliketonad parfym och god längd.