Vuxna känner en mediepanik inför verkligheten på internet. De förstår inte
den nättillvaro som de unga är uppvuxna i.
Därför föds begrepp som nätmobbning som vuxna tror att man måste hitta
särskilda sätt att stoppa.
– Helt i onödan, säger Elza Dunkels, expert på ungas liv på nätet.
– Mobbning finns överallt där folk möts. Att det händer på nätet också är
inget eget fenomen med egna lösningar. Unga är bra på att hantera
obehagligheter på internet oavsett vilken sort det är.
I en doktorsavhandling som hon la fram i höstas på Umeå universitet visar
Elza Dunkels att farorna för barn på nätet är något som framför allt oroar
vuxna.
Barnen själva är medvetna om avigsidorna, men tycker inte de är särskilt
framträdande. Dyker de upp hanterar barnen dem på ett intelligent och
medvetet sätt.
Vuxna i deras omgivning hetsar upp sig framför allt via skräckskildringar i
massmedierna. Och kopplar fenomenen till internet.
Det sker lite på samma sätt som när videoapparaterna var nya och de
stämplades som förkastliga för att det fanns videofilmer som
Motorsågsmassakern, menar Elza Dunkels.
– Mediepaniken gör att man letar efter ont eller gott, utan nyanser, sa hon
när hon på torsdagen talade om ungas nätkultur på en temadag om mobbning på
Malmö högskola.
Inte minst lärare och bibliotekarier brukar vara avståndstagande inför nya
medier, hävdar hon. Vilket blir olyckligt när i stort sett alla födda 1988
och senare har internetlivet som en högst påtaglig ingrediens i livet i
stort.
Att kommunicera, roa sig och lära sig saker är det de unga talar om som de
främsta användningsområdena med nätet. Och de vuxna måste lära sig att se
förbi det tekniska mediet och i stället se på användningen.
– Då kan vi tala med varandra om livet på nätet, och då kan vi vuxna också
ha något att lära ut om livet – just för att vi är vuxna, säger Elza Dunkels.
Samtidigt menar hon att vuxnas ibland negativa syn på ungas nätvanor kan ha
med makt att göra.
– Det finns maktstrukturer i samhället som bygger på ålder likaväl som på
kön eller andra faktorer. Vuxna ska visserligen ha makt över barn, men den
kan brukas eller missbrukas.
Vuxna kan bli rädda för att deras barn eller andra unga har verktyg som de
själva inte har och inte vet något om. I skolorna har elevernas tillgång
till nätet varit ett ständigt diskussionsämne.
– Det finns kommuner som lagt ner massor med pengar på olika slags tekniska
filter för att eleverna inte ska kunna göra vissa saker på skolans datorer.
Men tekniska lösningar hjälper inte mot mänskliga problem.
Det finns gott om råd för hur föräldrar ska hantera sina barns liv på
internet, en del av dem färgade av mediepanik. De blir Elza Dunkels nästa
forskningsprojekt.
– Liksom mycket annat i debatten kring nätet undrar man hur mycket av det
som sägs som har vetenskaplig grund.