De förverkligar drömmen om en storfailj

En byggcontainer står parkerad framför den pampiga grosshandlarvillan på Genarpsvägen i Dalby. Innanför väggarna av handslaget tegel hörs ljudet av borrmaskiner.

Några överblivna toaletter har fått flytta ut i ett lusthus i den övergivna trädgården. Flaggstången väntar på sin fana.

Det skulle kunna vara vilket större renoveringsarbete som helst.

Men detta handlar om familjen Kirkhorn som just har lämnat det trygga fotfästet för att kasta sig ut och förverkliga en gemensam ungdomsvision: Drömmen om storfamiljen, med kristen tro som bärande fundament.

– Vi bodde i ett fint gammalt hus från 1934 bara några kvarter bort och hade ett bra liv med tre barn, villa, hund och katt och allt det där. Men så frågade vi oss om livet nu bara skulle fortsätta rulla på så här som på en raksträcka mot kistansäger Bente Kirkhorn.

– Vart hade våra ungdomsdrömmar och visioner tagit vägen?

Bente Kirkhorn skär upp kaffebröd i det nyrenoverade köket med husets långbord för fjorton personer. Här äter familjen och de fem studenterna middag varje kväll. Men vägen dit har inte varit självklar.

Tillsammans med maken Tomas har hon grubblat, räknat och funderat sedan i januari.

Och sedan grubblat en omgång till. I början av sommaren skrevs köpeavtalet på, då hade det gamla vårdhemmet stått tomt i ett par år och ägaren sympatiserade med deras visioner.

Nu har de fått nästan 500 kvadratmeter att inreda, med trädgård på köpet. Ett stort projekt förstås.

– Vi har fått höra att vi är galna. Som lekman vet man inte vad man ger sig in på, säger Bente Kirkhorn.

– Vi har förstått att det inte är så många andra som har de här idéerna, så vi möts av mycket förvåning i omgivningen. Fast varför ska man vara lagom? Vi tycker att det saknas en närhet i samhället, även inom kyrkan. Det räcker inte att ses en eller två gånger i veckan.

Hittills har familjen hunnit iordningsställa sex rum som hyrs ut till studenter, ytterligare två är klara inom kort. Badrummen var nyligen renoverade när huset köptes, då fanns där hela arton stycken - därav toalettansamlingen i lusthuset.

Det är de tidigare vårdrummen som nu har fått svenska och internationella studenter från Afrika och Asien som gäster.

Familjen kräver inte att alla som flyttar in ska vara kristna, men hoppas att åtminstone en del av dem är det och att alla kan tänka sig att delta i kvällsmiddagarna.

– Tanken är att det ska vara som en korsning av ett korridorboende och en storfamilj när allt är klart. Men själva har vi inte hunnit flytta hit ännu. Renoveringen av vår del av huset är inte alls så färdig som vi hade tänkt oss.

– Jag hann inte göra så mycket under sommaren, det var så många beslut som skulle fattas och plötsligt fick man fara iväg och köpa byggmaterial som saknades, säger Tomas Kirkhorn.

Varje dag äter ändå familjen och studenterna middag tillsammans och alla har någon matlagnings- och städsyssla varje vecka. Utöver köket öppnas snart även husets stora gemensamma vardagsrum med guldstuckatur och vinterträdgård.

– En del får en skräckvision när de hör tanken om storfamilj, de associerar till filmen "Tillsammans" där alla står och bråkar i köket. Vi försöker ha bestämda regler för att undvika friktion. Men det blir en alldeles speciell närhet när man bor under samma tak.

– Det blir en äkthet i relationen, man måste reda ut om något inte känns bra och man lär känna varandra väl. För mig var det en höjdpunkt under studietiden i Lund att träffas varje dag i ett matlag, säger Bente Kirkhorn.

Mer gemenskap lär det bli när trebarnsfamiljen flyttar in framåt jultid. Hantverkarna arbetar som bäst med att riva innerväggar och återställa mycket av den ursprungliga planlösningen.

Lyckligtvis finns många originaldelar som parkettgolv och stuckaturer bevarade under moderna plastmattor, nödutgångsskyltar och nedsänkta gipsinnertak.

Innanför entrédörren finns förvisso en handikapphiss kvar, men den ska säljas och den magnifika trappan upp till andra våningen är intakt liksom de snart hundraåriga fönstren.

– Det är verkligen roligt att få inreda ett hus, säger Bente Kirkhorn.

På översta våningen byggs en tvättstuga nära sovrummen för att familjen ska slippa släpa runt tvätten i hela huset. På bottenvåningen får familjen en privat bostadsdel med eget kök och vardagsrum.

I källaren finns inte bara gamla kaminer och bakugnar, här står också flera av Bentes pågående möbelprojekt.

– Nästan allt har jag köpt på loppis, sedan linoljemålar jag, klär om stoppade möbler och putsar till dem. Jag har alltid tyckt om att fixa till gamla möbler.

I källaren finns också oljepannan som värmer upp huset några månader till. Sedan får den pengaslukande pannan bytas ut mot något miljövänligare.

– Det har gått åt nio kubikmeter olja om året att värma upp det här huset. Det har vi inte råd med, säger Tomas Kirkhorn.

Hittills har renoveringsarbetet kostat mer än beräknat och ibland känns hela projektet riskfyllt för dem.

–Jag önskar att jag hade haft entreprenörer i släkten, då kanske man hade lärt sig att man måste våga ta risker ibland och att världen inte går under om man inte lyckas. Men vi stöttar varandra och vi tror på vår idé, säger Bente Kirkhorn.

– Vi vill både kunna leva Svenssonliv och vara missionärer på hemmaplan.