Folkhälsominister Maria Larsson visade sin förtjusning på en pressträff
häromdagen då hon dessutom uttryckte sitt hopp om att hennes undersåtar
fortsätter så.
– Det är ett gott folkhälsoarbete som grundläggs nu, sa hon när hon
konstaterat att det fördröjda utbrottet av svininfluensan bland annat beror
på hygienåtgärderna, inte minst i förskolor och skolor.
Att vi tvättar händerna, alltså. Det gör vi ju. Till den milda grad att
alkogel-hyllorna på Apoteken gapar lika tomma som alkoläskbackarna på
Systemet en gång i tiden.
Aldrig anade livsmedelskedjor och teknikaffärer att de som nu skulle toppa
sina helsidesannonser med något så väsensfrämmande från det vanliga
sortimentet som handdesinfektionsmedel.
Och inte kunde vi gissa att många av oss skulle samlas kring alkogelsautomater
på arbetsplatserna och gnugga intensivt. Spritdoften står så tät att
finsmakarna börjar prata om att det skulle sitta fint med en oliv till
handtvätten.
Maria Larsson har i och för sig rätt i att det är på tiden att vi lär oss
tvätta händerna.
En färsk brittisk undersökning av bakteriefloran på drygt 400 tågpendlares
händer visade att 28 procent hade fekaliebakterier på händerna.
En amerikansk studie på offentliga toaletter avslöjade att var tredje man inte
tvättade händerna efteråt. Och så vidare.
Inom vården har bristande handtvätt länge pekats ut som grund till infektioner
hos patienter. I tredje världen är bristande handtvätt orsak till minst en
miljon barns död i diarrésjukdomar och lunginflammationer.
Det är inte så konstigt. På en hand finns normalt upp till fem miljoner så
kallade kolonibildande enheter bakterier – per kvadratcentimeter. De späds
på av bakterier och virus från omgivningen.
En handtvätt med tvål och vatten minskar antalet mikroorganismer med tusen
gånger, en alkogeltvätt med tiotusen gånger.
Sådant hade man ingen aning om på 1840-talet. Man visste inte ens att
bakterier och virus fanns. Men en dåtida läkare i Wien räknas som
handtvättens fader.
Ignaz Semmelweis upptäckte att dödligheten för nyförlösta mödrar var radikalt
högre på en avdelning där läkarna gick raka vägen från obduktioner och annat
till förlossningarna än på en där bara barnmorskor jobbade.
När alla tvingades tvätta händerna minskade dödligheten kraftigt.
Semmelweis hånades av samtida kollegor och dog bitter – ironiskt nog av
blodförgiftning från ett sår på handen. Flera decennier senare fick han
upprättelse av ny forskning.
Så det är Semmelweis vi ska tänka på när vi står vid handfatet eller
alkogelautomaten. Den som är lagd åt det hållet kan förstås tänka på Maria
Larsson i stället. En ren smaksak.