Sydsvenskans fotograf Johan Bävman fick på fredagen besked att han är en av
världens bästa. Hans reportage om albiner i Tanzania har tagit sig in på
silverplats i den prestigefulla tävlingen World Press Photo. Efter
tillkännagivandet chattade han med Sydsvenskans läsare.
Carl: Först ett stort grattis Johan! Hur har din karriär som fotograf sett ut hittils? Har du jobbat på andra tidningar utöver Sydsvenskan? Och har du gått någon fotoutbildning, isåfall vilken?
Johan Bävman: Tjenare Carl! Tack så mycket, känns superskönt. Karriären startade på Ystads Allehanda där jag hade prao för många år sedan, sedan har jag jobbat på TA, Aftonbladet och en liten sväng frilans. Gick på Nordens fotoskola och dessförinnan på Östra Gervie folkhögskola. Båda skolorna kan jag varmt rekommendera.
Ahmed: HUr känns det? /Ahmed :)
Johan Bävman: Grymt bra. Ahmed. Svårt att sitta still.
Lars Thufvesson: Vad har du för utrustning, kör du mycket Photoshop i st f mörkrum?
Johan Bävman: Jag har haft en rätt så liten utrustning, en 5D med ett objektiv- 24-70 mm 2,8 F . När man är i svåra situationer så kan det lätt skära sig i folks ögon om man har för dyr utrustning. Smidighet är nog det jag gillar när det gäller repotage. Att vara en del av en annans vardag är lättare när man har en liten kamera
Jens: Hej och Först ett JÄTTEGRATTIS!!!! Hur kom ni på idén att göra detta oerhört rörande och starka repoertage?
Johan Bävman: Idén kom fram när jag funderade på hur det borde kännas att vara vit i en kultur där det normala är att vara mörk. För att jag skulle förstå hur det borde kännas att vara tex en person ifrån Somalia och hamna i Kiruna och alltid vara utanför normen. Så ville jag ta reda på motsatta känsla hur det borde kännas att vara den som sticker ut för att man är vit. Där började idén, sedan läste en liten notis om Albiner i Tanzania och kristalliserade idén om repotaget.
Martin: Hur kom det sig att du valde jobbet i Tanzania?
Johan Bävman: Hejsan! Dels för nyheten om Albiners situation i Tanzania, dels för att historien var en sådan utmärkt idé att berätta i bild.
Fredrik Liljegr: Hej Johan. Ville bara gratulera dig till ett jäkligt bra jobb. Ruskigt bra bilder. Hoppas verkligen få ser mer av denna typ utav reportage. Världen måste få reda på hur illa en del människor har det. Var själv nere i Senegal för en månad sen. Besökte SoS barnbyar samt sjukhus för cancersjuka barn. Har du några bra tips till en frilans fotograf hur man ska nå ut till en bredare publik? Åter igen ett stort grattis Johan. Mvh Fotograf Fredrik Liljegren
Johan Bävman: Oj, ingen aning då detta är rätt nytt även för mig. En bredare publik kan du nog nå om du gör tex ett bildspel och lägger ut på nätet. Glöm inte att länka och berätta för många andra att det finns publicerat på nätet tex någon fotograf som bloggar. Titta gärna in mitt bildspel på www.johanbavman.se
Joakim: Vad är dina bästa tips till amatörfotografen?
Johan Bävman: Att inte fokusera för mycket på utrustningen, utan mer på hur man kan få förtroende och tillit hos den person/händelse du vill berätta om. Fota dig själv och din omgivning mycket, prova nya lösningar och titta mycket på andra bilder.
leffe: Du, kanonbilder. Vad hette din handledare på Sydsvenskan?
Johan Bävman: Kungen av Lund, Ingemar D Kristiansen
Kalle: Hur funkar det att plåta med gipsad hand?
Johan Bävman: Jag är fri, gipset är av. Hade inget gips dock när jag var i Tanzania. Och ja, för tre veckor sedan spelade jag pingis på lunchrasten och bröt handen.
Casper: Tjena vännen! Har du något spännande på gång framöver, något nytt jätteprojekt som kommer få världen att häpna?
Johan Bävman: Hejsan kära vän! inget jag kan berätta tyvärr, men idéer finns det.
Sven: Hur pass utsatta är albino i dessa länder. De sår och hudförändringar som de har på dina bilder ser inte snälla ut.
Johan Bävman: Hej Sven! Sant, deras sår är sanna likväl deras situation. Det är många som behöver hjälp i centrala Afrika och Albiner är några av dem. Att cancersjukdomen är så stor hos Albiner beror på att deras skydd i form av pigment saknas eller är mindre.
Johannes: Hejsan Vännen! Stort grattis Sjukt stolt över dig. Måste vara något jag lärt dig på lindes detta hihi....Ha en super bra dag
Johan Bävman: Tack snälla. Det värmde.
Maria i Malmö: Stort grattis! Två frågor. Vad har du fått för reaktioner på ditt starka bildreportage? Vad minns du mest från mötet med människorna du följde och fotograferade?
Johan Bävman: Många reaktioner och nästan alla har blivit berörda, några illamående och några sorgsna. Många undrar hur man kan hjälpa. Det jag minns mest är nog min tid på skolan i Mwansa. Alla underbara barn och den glädje/sorg som finns inom Mintindoskolans staket.
Jesper N: Tjena. Ett stort grattis. Hoppas själv på en liknande karriär. Min fråga... vad har gjort för att komma dit där du e nu?
Johan Bävman: Hahaha. Tack så mycket. Oj hur svarar man på en sådan fråga? Gäller nog att vara nyfiken och älska att få ta del av andras liv. När nyfikenheten försvinner tror jag även glädjen att fotografera försvinner. Att ha foto som arbete och fritidsintresse är nog ett måste. Älskar att fotografera helt enkelt.
Lucas: Vilken Kategori vann du ?
Johan Bävman: Contemporary Issues
Kristina: Jag har ingen fråga men ville ändå säga att jag är djupt imponerad. Grymt bra foton, jag hoppas folk kommer ha bättre förståelse för albinos när de ser dina oerhört vackra bilder : )
Johan Bävman: Tack så hemskt mycket. Det hoppas även jag på.
Lucas: Har du nån tips hur man kan bli bättre fotograf? / Lucas
moderator: Se Johans tidigare svar till "Joakim": Att inte fokusera för mycket på utrustningen, utan mer på hur man kan få förtroende och tillit hos den person/händelse du vill berätta om. Fota dig själv och din omgivning mycket, prova nya lösningar och titta mycket på andra bilder.
Anna: Vad har du fått för reaktioner efter att jobbet publicerades i tidningen?
moderator: Se Johans tidigare svar, till "Maria i Malmö": Många reaktioner och nästan alla har blivit berörda, några illamående och några sorgsna. Många undrar hur man kan hjälpa. Det jag minns mest är nog min tid på skolan i Mwansa. Alla underbara barn och den glädje/sorg som finns inom Mintindoskolans staket.
Mica Wouda: Hejsan och grattis! Jag vill bli pressfotograf och ska nästa år söka in till Nordens fotoskola (som jag ser att du rekommenderar) men fram tills dess så vill jag gärna fotografera på konserter och liknande (mest för att jag behöver träning men också för att det är grymt kul) men det är svårt att få fotopass när man inte jobbar för någon tidning eller så. Har du något tips på hur jag kan gå till väga? Tar tidningar emot praktikanter som får göra sådana saker? Mvh Mica
Johan Bävman: Tjenare Mica och tack! Att fota bara konserter är nog lite väl nischat för dagstidningar som Sydsvenskan. Men hör av dig till "rockfoto, de är bäst inom området. Annars så tar nog alla tidningar emot praktikanter och det är nog det bästa sättet att lära sig kunskapen inom yrket. Kan vara svårt att få plats som PRAO dock, då det finns få platser.
Lars: Stort grattis. Har följt din utveckling som fotograf genom att jag varit trogen sydsvenskanläsare i många år. Och utvecklingen har verkligen gått framåt. Detta bildreportage var verkligen mycket bra. Fantastiska bilder. Än en gång Grattis!
Johan Bävman: OJ, tack Lars. Hoppas du fortsätter läsa Sydsvenskan framöver och att du glädjs av Sydsvenskans bilder i framtiden.
Jens: Hur ser din vecka ut på tidningen, vilken typ av uppdrag åker du på?
Johan Bävman: Ja du, det är lite skrattretande, under två veckor har jag fotat "byline" på alla våra medarbetare på Sydsvenskan, ca 250 st. Men detta pga att jag bröt handen i en ouppklarad pingismatch på lunchrasten här på Sydsvenskan. Annars rör det sig om allt mellan himmel och jord. Från volleybollmatcher till kvinnokamp. Det är även det som gör detta yrke till det roligaste i världen.
Christian Bruun: Riktigt grymma bilder Johan. Du lyckades verkligen beröra och förmedla en känsla på en och samma gång! Vad är målet nu med dina bilder? Vara stationerad utomlands för en bildbyrå? Frilansa helt och hållet?
Johan Bävman: Tack Bruun-Brunn! Med bilderna vill jag visa en händelse som få känner till. Att berätta och belysa ett ämne som jag tycker fler borde känna till. Att fota utomlands är inte alltid det bästa, det mest unika finns nog troligen på hemmaplan. Vilket jag gärna vill belysa och forska vidare i. Angående frilansandet så får vi se vad som händer.
daniel: hej johan, grattis till utmärkelsen! hur bär du dig åt när du närmar dig mäniskor när du fotar? Hur bekostar man en sådan omfattande resa i afrika,? själv är jag naturfoto intresserad, fotade du djur i afrika också? såg du några speciella djur? såg du någon dront? stort grattis ännu en gång!!!
Johan Bävman: Hej Naturfotografen utan namn! Inga Drontar sågs, all fokus låg på reportaget om Albiner. Tror även att drontar inte finns längre, vad jag känner till så är de ut döda sedan länge. Men tack så mycket för gratulationerna.
Johan Bävman: Tack för alla fina gratulationer och fina hälsningar. Nu kallar verkligheten och medarbetare och jag skall tillbaka till studion och fota de resterande bylinerna. Kram på er alla.