TRELLEBORG. Elisabeth Ottosson knackar på den gröna, tapetklädda dörren i
korridoren på Vannhögsskolan. En niondeklass har mattelektion, men deras
lärare syns inte till. Hon är och hämtar något, säger en elev. Rektorn
Elisabeth Ottosson passar på och trummar ut sitt budskap. Nu måste ni satsa
allt för att få bra betyg. Vår skola ska bli bäst i kommunen, basunerar hon.
– Det är inte för sent än, säger hon till de elever som gruffar lite.
Daniella Olsson sitter med matteboken uppslagen vid ett av borden. Hon har
godkänt i matte, men tror inte att hon kan få ett högre betyg. Att kämpa
extra mycket för att skolan ska ”vinna” över de andra skolorna är främmande
för henne.
– Jag pluggar för min egen skull och inte för skolans rykte, säger hon.
I ett av lärarnas arbetsrum verkar rektorn ha mer stöd för sin mobilisering
för bättre betyg. Alla de fem lärare som finns där tror att resultaten blir
bättre i år. Förra året var ett ”dåligt år”. Skolan fick 196 poäng, men
ungefär där har skolan legat de senaste tio åren. Inget år har
Vannhögsskolan nått upp till medelvärdet för hela landet.
Elisabeth Ottosson tycker att Vannhögsskolan borde ligga i topp bland
Trelleborgsskolorna, och absolut nå över riksgenomsnittet. Enligt henne
finns alla förutsättningar för goda resultat. Skolledningen är tydlig,
enligt henne. Lärargruppen är stabil med låg sjukfrånvaro och
personalomsättning och upptagningsområdet är inte något ”problemområde”.
Ett sätt att få upp betygen för nioendeklassarna är projektet Rädda niorna
som skolan drar igång varje vårtermin för de ele-ver som riskerar att bli
utan betyg i något ämne. Då stuvar man om i schemat och anpassar det så att
eleverna kan ägna sig ännu mer åt de ämnen där de ligger i riskzonen. Från
hösten 2006 till våren 2007 lyckades man få upp betygen med femton
meritpoäng genom den satsningen.
– Vi måste rannsaka oss och försöka ta reda på vad det är vi gör som får
eleverna att tappa intresset, säger Elisabeth Ottosson som menar att det är
skolans ledning som bär ansvaret när elever misslyckas. Det allra största
bekymret är de elever som inte vill, som skolkar och som inte bryr sig.
– Var tappar vi dem? Det finns inte en skoltrött unge i ettan. Jag känner
att vi sviker dem och det är fruktansvärt.
Ett nästan lika stort problem, tycker hon, är de elever som är nöjda och som
inte anstränger sig. Enligt rektorn på Vannhögsskolan är det fullt möjligt
att lyfta resultaten för Trelleborgsskolorna om det bara går att ändra
attityderna hos föräldrar och elever och få dem att inse att eleverna kan
prestera bättre.
– Bra betyg kan inte bara vara förunnat dem som bor i Lund och har
akademiska föräldrar, säger Elisabeth Ottosson, som menar att det handlar om
en kombination av tydligare mål och att öka förväntningarna på eleverna.
Åsa Lindahl, textillärare på skolan och själv trelleborgare, menar att det
finns en utbredd uppfattning bland befolkningen om att det går bra ändå,
även om man inte satsar på skolan.
– Trelleborg är Trelleborg. Kunskap är inget som anses som viktigt. Vi har
det också att jobba mot.