OMKRETSEN. Den hårt pressade Räddningstjänsten har nödtorftigt hunnit börja summera effekterna av helgens skyfall. Tid att se framåt har man ännu inte haft.
– Vi hade över femtio insatser under det första dygnet – alltså fram till klockan åtta på lördagsmorgonen. Längre än så har vi inte hunnit räkna, säger Mats Nilsson.
Kommunernas gemensamma räddningsorganisation har tvingats prioritera hårt.
Ett antal lärdomar från de skyfallsliknande regnen för tre år sedan har blivit principiellt vägledande.
– Att rädda liv och hålla igång samhällsnyttiga funktioner har prioritet ett. Därefter kommer att ta tillvara de stora materiella värdena. Sist hamnar ofta privathushållen. Det kan inte hjälpas att det blir så.
Varför?
– Har man översvämning för att vatten kommer upp från golvbrunnen så tvingas vi pumpa ner det i dagvattnet. Då kommer det tillbaka upp samma väg.
Hur ska man göra då?
– Översvämningen måste rinna undan först och det tar tid. Därefter är det ofta mer en fråga för försäkringsbolagen.
Hur allvarligt var ovädret jämfört med 2007?
– Belastningen är snarlik. Men nederbörden var helt annorlunda fördelad då.
Att planera räddningsarbete utifrån en situation som ännu inte har inträffat är enligt Mats Nilsson inte helt lätt.
– Först ska det hända, sedan utvärderar man och sedan kommer de avgörande förbättringarna, säger han.
Vilka lärdomar från förra gången har ni nytta av nu?
– Vi har förbättrat vår pumpkapacitet och dragit upp taktiska regler så att vi inte bränner krut på sådant som inte är räddningstjänstens uppgift. Och vi har en klarare prioriteringsordning. Jag är övertygad om att det dämpade effekterna den här gången.
Och nästa gång?
– Det vågar jag inte säga något om. Vi är mitt i ett skeende. Om det börjar regna igen så är läget fortfarande akut.
Faran är inte över?
– Det skulle jag inte säga, nej.