Miljöpartiets ja till EU för Maria Wetterstrand och Peter Eriksson ett steg
närmare en regering efter valet 2010.
Reaktionerna från deras kolleger i det rödgröna blocket lät inte vänta.
Mona Sahlin jublade.
Lars Ohly tyckte det hela var ”sorgligt”.
Så länge Göran Persson var statsminister betonade han att miljöpartiet måste
avsvära sig kravet att Sverige ska lämna EU om de vill sitta med i en s-ledd
regering. Mona Sahlin har aldrig varit lika kategorisk.
Ändå drar hon nu en lättnadens suck. Hennes mål är en koalition med
miljöpartiet efter valet 2010. Med de grönas ja till EU vrids ett farligt
vapen ur händerna på den borgerliga alliansen. Nu kan Fredrik Reinfeldt & Co
inte hävda att Sahlin tänker göra ministrar av politiker från ett parti som
vill lämna EU – och skicka dem på viktiga möten i Bryssel.
Inom vänsterpartiet är känslorna efter miljöpartiets omsvängning kluvna.
Å ena sidan förstärks intrycket av att socialdemokraterna och miljöpartiet
håller på att hänga av vänstern. Både Mona Sahlin och Maria Wetterstrand har
ställt uttryckliga krav på Lars Ohly att han måste acceptera budgettak och
överskottsmål i den ekonomiska politiken om han vill vara med och leka.
Å andra sidan blir vänstern nu det enda riksdagspartiet som kräver att Sverige
ska lämna EU. Det kan ge extra röster i såväl valet till EU-parlamentet i
juni 2009 som i riksdagsvalet året därpå.
Inom Sverigedemokraterna finns förhoppningar att också de ska gynnas, eftersom
de har ett utträdeskrav i sitt program.
Även Junilistan vädrar morgonluft. De vill inte att Sverige ska lämna EU, men
har profilerat sig hårt på sin EU-kritik.
För miljöpartiet har den nya EU-linjen stor symbolisk betydelse. Något avtryck
i praktisk politik sätter den dock knappast. Det är länge sedan någon av
partiets toppkrafter aktivt drev att Sverige ska begära utträde ur unionen.
Möjligen tappar miljöpartiet nu en del väljare till vänstern. Men Maria
Wetterstrand och Peter Eriksson har goda möjligheter att vinna andra.
Bland socialdemokratiska och borgerliga väljare finns många som gillar de
grönas glöd i klimatdebatten – men som hittills inte kunnat tänka sig att
rösta på partiet på grund av motståndet mot EU.