Här får Skånes gömda hjälp i hemlighet

MALMÖ. Det hade kunnat vara vilken vårdcentral som helst. Väntrummet är sparsamt möblerat, årsgamla tidningar ligger på borden och några planscher pryder de kritvita väggarna.

Men här slutar likheterna. Mottagningen öppnar när de andra stänger för dagen. Det finns ingen reception där patienterna registrerar sig och högkostnadskortet fyller inte någon funktion här.

Patienterna som kommer till Deltastiftelsens mottagning är dels flyktingar som lever som gömda efter att de har fått avslag på sin asylansökan, dels så kallade papperslösa flyktingar, de som aldrig sökt uppehållstillstånd hos Migrationsverket.

Mottagningen ligger på hemlig plats och Sydsvenskan har som enda tidning fått komma på besök.

Trots att Region Skånes beslut om subventionerad akutvård för gömda flyktingar har funnits i över ett år minskar inte antalet patienter som söker sig till Deltastiftelsen.

I väntrummet sitter Rina, 27 år, och 32-åriga Arben.

Paret är från Kosovo. För åtta månader fick de sitt avvisningsbeslut och har levt som gömda sedan dess.

De är gravida i tredje månaden och Rina ska träffa en barnmorska i kväll.
– Jag är orolig över barnets hälsa. Förra graviditeten slutade med abort.

Barnmorskan hon träffade den gången sa att Rina skulle vara tvungen att betala minst 1 200 kronor för en gynundersökning med ultraljud hos en läkare.
– Det var en omöjlighet, var skulle vi få tag på en sådan summa, säger Rina.

Därför gjorde Rina inte heller några regelbundna kontroller eller ultraljud. När hon förstod att allt inte stod rätt till med graviditeten var det för sent.

Detta hände för åtta månader sedan, efter att Region Skånes beslut trätt i kraft.

Åsa Wieslander är sjuksköterska och koordinator för Deltastiftelsen. Hon tror att det kommer att ta tid innan flyktingar som lever gömda vågar lita på att de har rätt till subventionerad vård på skånska sjukhus.
– Det är endast den akuta vården som Region Skåne subventionerar. Männi-skor som lever gömda har inte allvarligare åkommor än du och jag. De behöver vård som ges på vårdcentralerna i majoriteten av fallen. Och den har inte blivit billigare.

Däremot har hon och hennes kollegor märkt av att de har lättare att remittera sina patienter för vidare utredning efter regionens beslut.
– När vi exempelvis misstänker någon form av cancertumör som måste utredas mer är policyn positiv.

Rinas man Arben har också en egen läkartid. Som diabetiker måste han komma till Deltastiftelsen var fjärde månad för att få pengar till sitt insulin.

När han var asylsökande kostade insulin för en månad 50 kronor. Som gömd betalar han 720 kronor för samma mängd.
– Jag är här för att se om min läkare har kunnat hitta en ögonspecialist som kan göra en laserbehandling. Min diabetes har gjort att synen gradvis försämras. Utan en sådan operation kommer jag till slut att tappa synen.

Åsa Wieslander tycker att papperslösa också skulle inkluderas i beslutet. Och att all vård, oavsett om den anses akut eller inte, ska kosta lika mycket som för svenska medborgare.
– Ta Arbens fall. Att få insulin utskrivet räknas inte som akutsjukvård. Men har han och andra diabetespatienter inte råd att köpa sitt insulin blir deras hälsotillstånd snabbt kritiskt. Och det är bra mycket billigare för sjukvården att ge vård i preventivt syfte än att låta människors hälsotillstånd bli akut.

Under kvällen återkommer personalen ofta till distinktionen mellan rätten till vård och migrations- och asylpolitik.
– Vi som kämpar för gömdas och papperslösas rätt till subventionerad vård, som exempelvis Röda Korset och Läkarförbundet, menar att politikerna måste särskilja på människors rättighet att få vård och ett lands migrationspolitik, säger Åsa Wieslander och fortsätter:
– Bara för att du tycker att människor, oavsett varför de befinner sig i Sverige, har rätt till sjukvård betyder inte det per automatik att du anser att alla människor som söker asyl ska få uppehållstillstånd.

Alla patienter som Sydsvenskan har pratat med har fått fingerade namn.