Kvotera eller inte – det är frågan

Karin Lyberg är en av få som vill könskvotera fram större jämställdhet. Vi har sammanfört henne med Charlotte Lindblad som tycker att kön har mindre betydelse i politiken. Den ena är moderat kulturnämndsordförande i Kävlinge – och stenhård motståndare till könskvotering i politiken.

Den andra är socialdemokratiskt kommunalråd i Lomma – hon ser könskvotering som nödvändig för jämställdheten.

Vi lät Charlotte Lindblad (M) och Karin Lyberg (S) lufta sina åsikter om prestigegubbar, b-lagskvotering, härskarteknik och att bli kallad ”lilla gumman ”.

Vill ni ha könskvotering till politiska uppdrag och bolagsstyrelser?

Karin Lyberg (S): – Det borde inte behövas, men jag tror det är nödvändigt. Titta i styrelserna. Det är ju nästan bara gubbar, gubbar, gubbar. Alldeles förfärligt. Så mycket odugliga kvinnor kan det inte finnas. Vi är lika kompetenta som männen!

Charlotte Lindblad (M): – Jag tror man missar andra aspekter om man stirrar sig blind på könet. Etnisk bakgrund, sexualitet, funktionshinder, ålder. Mångfald är bra i alla organisationer. Men kvotering tycker jag är fel.

K L: – Det tror inte jag. Alla de kategorier du nämner innehåller lika många kvinnor som män. Det faller sig naturligt. Man ska inte krångla till saker i onödan.

C L: – I moderaterna har vi ett riktvärde – 60–40 åt något håll. Förr var det ju bara herrar i sextioårsåldern – i alla partier. Men det viktigaste för mig är att vara representerad av någon som tycker som jag. Sedan må det vara en tjugoårig tjej eller en herre på åttio plus!

Finns det en risk att en inkvoterad kvinna betraktats som tillhörande ”B-laget” av de som kommit in ”av egen kraft”?

K L: – Så var det förr hos oss. När man egentligen borde fråga sig var alla korkade karlar kom ifrån. Nu har vi ju varannan damernas, så den diskussionen är nerlagd och jämställdheten naturlig.

C L: – Ja visst, det är ett av problemen med könskvotering. I praktiken har man ju länge kvoterat in män med sämre kompetens. Jag tänker ibland på hur man försökte kvotera in killar på veterinärlinjen – förbi mer kvalificerade tjejer, bara för att få jämvikt. Det fick man stendäng på och fick backa. Det resonemanget borde gälla i politiken också – både för män och kvinnor.

Hur påverkar kvotering möjligheterna att rekrytera nya folkvalda?

C L: – Risken med kvotering är att man knuffar bort folk som har ett engagemang medan det samtidigt inte är världens kö av folk som vill in.

K L: – Positivt. Många kvinnor tröttnar på att sitta och gagga med ett gäng prestigefyllda gubbar. Man tänker: ”Varför ska jag sitta här när jag har viktigare saker att göra?”

Har ni själva blivit kallade ”lilla gumman” eller liknande under era politiska karriärer?

K L: – Ja, usch! Eller i alla fall ”lilla vän” i mycket nedlåtande ton. Jag började i tekniska nämnden. Roligt men mycket manligt. Där var det en del sånt. ”Sosse, kvinna, inkvoterad” – sånt snack. Idag hade jag gladeligen tagit fram de röda boxhandskarna om någon dummat på det viset. Jag hade blivit fly förbannad. Men jag tror få skulle komma på tanken!

– Å andra sidan har jag själv råkat kalla en ung manlig folkpartist ”lille vän”. Och visst – jag bad om ursäkt. Det var en förlöpning.

C L: – Jag tycker inte jag blivit nedlåtande behandlad för att jag är kvinna. Däremot för att jag är ung – eller var. I politiken är man ju ”ung” väldigt länge. Men jag har fått frågan hur jag skulle få ihop det praktiskt när jag blev gravid. Den frågan tror jag inte en blivande pappa skulle få – aldrig i livet!

Måste man bete sig som en man för att utöva makt framgångsrikt?

C L: – Härskartekniker finns i alla organisationer. Man får göra sitt bästa genom att själv ha en schyst attityd som ledare. Det är ju därför man sitter där.

K L: – Du menar buffligt och okänsligt. Ja, ibland – härskarteknikerna kan bli väldigt tydliga. Det är bara att ge igen med samma mynt. Vi kallar det ”rått men hjärtligt”. Men egentligen är det rått – och lite för rått.

Hur vill ni öka jämställdheten i politiken i framtiden?

C L: – Jag tycker utvecklingen redan är positiv. Men rekryteringen är ett problem. Man måste ge människor chansen att engagera sig på den nivå de tycker är lagom. Vill man ”bara” sitta i nämnd och inget mera så ska man få göra det. Om alla har pressen på sig att göra för mycket hela tiden får vi svårt att få folk. Men det är egentligen ingen man/kvinnofråga.

K L: – Jag tror att man i politiken måste respektera varandra på ett annat sätt och bjuda mer på sig själv. Gör man fel får det bli rätt nästa gång. Vi kvinnor är öppnare där. Män – och äldre män framför allt – är ofta så väldigt prestigebundna.

Skulle världen se annorlunda ut om vi hade fler kvinnor vid makten?

K L: – Ja! Jag tror faktiskt det. Lite mjukare och mindre prestigefylld. Man skulle sätta de mänskliga värdena högre.

C L: – Jag är inte så säker på det. Det beror ju på vilka kvinnor. Jag är ju väldigt liberal och har stort individperspektiv. Så det är inte så enkelt som att bara svara ”ja” på den frågan.