Nu ska alla sortera sina matrester

Nästa år måste Lommaborna slänga matresterna i en papperspåse. Sedan ska de ner i en soptunna med ett speciellt fack för matrester.

Till skillnad från större kommuner, som Lund, som infört systemet etappvis ställer Lomma kommun om hela sopsorteringen över en natt.

– Vi är en liten kommun med 20 000 invånare så vi tror att vi klarar av allt på en gång, säger Magnus Norén, chef för Kommunteknik i Lomma kommun.

Med en handskriven namnskylt på tröjan står han i det vita tårttältet som slagits upp på busstorget i Bjärred. Snart ska han möta kommuninvånare och försöka övertyga dem om fördelarna med att sortera ut matavfallet.

Han är redo. Broschyrerna ligger i staplar. En korg med äpplen ska mätta hungriga som kommer från jobbet. Och han har förberett sig på de kritiska frågorna.

Han vet att några är tveksamma och rädda för att det ska lukta. Andra tycker att kärlen är stora och fula.

– Det är ju korrekt. Vi har satt miljö före estetik.

Lommaborna är ganska bra på att sortera papper och glas. Men att lämna plast och metall på återvinningen har inte gått så bra. Lomma ligger långt ner i kommunstatistiken.

För att nu lyckas med källsorteringen vill kommunen göra det enkelt för invånarna. De ska inte längre behöva köra till återvinningen själva. Istället hämtas allt skräp av sopbilen vid villorna och lägenheterna.

Utanför tältet står två stora gröna soptunnor med fyra fack i varje. De vill kommunen helst ska finnas i varje villa. Klistermärken på insidan berättar vad som ska slängas var: matavfall, papper, tidningar, färgat glas, ofärgat glas, hård plast, mjukplast och så restavfall.

Den som vill kan dock fortsätta köra med förpackningar och tidningar själv till återvinningen. Då tar man kärlet med två fack, ett för matavfall och ett för restavfall.

En halvtimme före utsatt tid flockas Bjärredsborna runt kärlen. De vänder och vrider, läser och begrundar. Cecilia Nigren kikar ner i ett av dem. Att göra en insats för miljön genom att sortera matavfall tycker hon verkar bra. Men hon vet inte hur hon ska få plats med tunnorna på sin lilla radhustomt. Hon får syn på en bekant på andra sidan kärlet.

– Har du bestämt dig än? ropar hon.

– Nej, men det lutar åt två fack och så lämnar jag själv förpackningar på återvinningen. Det är ingen omväg. Vi tar ju med det när vi kör och handlar, svarar Göran Andersson.

– Titta nu då, alla ni som vill se hur det fungerar.

Tommy Larsson från Sita rullar fram ett fyrfackskärl till bilen. En arm hissas ner, klämmer fast tunnan i en krok och de två lösa svarta backarna i två andra. I ett lyft töms allt. I fyra olika fack. Ingen sopblandning här inte.

Kärlet hinner knappt komma ner till marken innan en besökare drar i honom.

– Räcker det med ett kärl?

Jo, för den som vill fortsätta att köra förpackningar och papper själv till återvinningen finns en speciell tunna för bara restavfall och matavfall.

– Men det får inte ligga någonting annat i matavfallet. Då kostar det mer att tippa det. Sysav gör kontroller. Och blir det dyrare att tippa blir avgifterna högre för er, säger Tommy Larsson.

Sopbilen kör påsarna till kommunalägda Sysav i Malmö där matavfallet förbehandlas med vatten till en så kallad slurry. Sedan skjutsas den vidare till Kristianstad för att bli biogas. Egentligen vill Sysav göra egen biogas. En anläggning på Spillepeng beräknas vara klar inom tre år. Tills dess har man räknat på hur mycket energi som går till spillo när tankbilar kör till Kristianstad: tre procent av den färdiga biogasen.

Ur miljöaspekt bör beaktas att fler lastbilar ska köra runt i Lomma och hämta avfall. Men, säger Magnus Norén, räknar man med alla personbilar som kör till återvinningen, blir det inte mer utsläpp.

Runt barbordet i tältet står nu folk i två led och lyssnar.

Räcker det lilla facket för restavfall för barnfamiljen? Det funderar Anna Graninger på när hon ser de nya kärlen. Ettårige Theos blöjor kan tillsammans med annat skräp i fempersonershushållet lätt bli till ett sopberg.

– Vi måste i alla fall ha tömning varje vecka, konstaterar hon.

Det blir dyrare än i dag då deras tunna töms varannan vecka.

Men en tusenlapp mer eller mindre om året gör inte mycket.

– Det ingår i den allmänna konkursen, säger Nicklas Graninger Söderberg.

Folk verkar göra saken besvärligare än vad den är. Det tänker Charlotta Ringdahl, avfallsrådgivare på Sysav, som står längst in i det nu överfyllda i tältet. Vanligaste frågan är om påsarna håller.

– Svaret är ja. De är gjorda av våtstärkt papper. De ska hålla både för räkskalen och kaffesumpen.

Gör man rätt ska det inte lukta mer än tidigare. Redan i dag slänger alla matavfall i soporna. Bakom henne går högen med papperspåsar åt. Många vill ta ett provexemplar. Där demonstreras även en grön plastställning som papperspåsen kan placeras i.

Pensionären Alf Nilsson spänner måttbandet över ett av kärlen. 86,5 centimeter djup antecknar han på broschyren. Att få in två sådana i soprummet på villatomten blir knivigt, tänker han. Han har ju dessutom en tunna för trädgårds­avfall.

– Men vi får väl ta bort en och annan list så går det. Vi måste hjälpa till med miljön. Vi får lära oss efterhand.

Efter en stund har han bestämt sig.

– Det blir två kärl. Tömning varannan vecka.