Familjen Öberg öppnar sitt hem

Familjen Öberg öppnar sin dörr för flyktingbarn

SVEDALA/HÄSTVEDA. – Vi har pratat om att vara familjehem i flera år. Jag vill tillbringa mer tid med våra tre barn och känner att jag också har tid att öppna vårt hem till någon annan som är i behov av det, säger Annelie Öberg.

I början av året annonserade Svedala kommun efter familjehem för ensamkommande flyktingbarn. Familjen Öberg visade sitt intresse och fick snabbt tillökning på gården i Hästveda

– Allt gick väldigt fort. Efter socialförvaltningens utredning gick det inte många månader förrän jag och Stanley, min make, stod på flygplatsen i Kristianstad och välkomnade Joseph. Vi tryckte oss mot fönstret och såg honom direkt. Han gick där med två plastkassar i händerna.

Nu återstod bara en bilresa innan familjen var komplett. Hemma väntade de egna barnen.

– Vi visste väldigt lite om varandra. För att förbereda honom hade jag med mig fotografier av huset, hans rum och våra tre barn.

De traumatiska händelser som präglat sjuttonåriga Josephs liv och flykt har varit svåra att hantera. Både för honom och familjen.

– Vi hade inte klarat oss utan all handledning. Det är viktigt att få tid att ventilera tankarna och inte bara samla allt i en bubbla. Det tog lite tid innan vi kom nära varandra. Josephs ovissa framtid gjorde ju att han var väldigt avvaktande och osäker.

Under sommaren åkte familjen på semester. Då fick de tillfälle att komma närmare varandra.

– Vi har alltid haft en god kontakt men på sedan utflykten kom vi varandra inpå djupet. Vi skrattade mycket, han spelade fotboll med barnen och småretades sådär som en storebror brukar göra.

Annelie Öberg berättar om en förfluten tid. För två veckor sedan förlorade de Joseph. En kväll återvände han aldrig till sitt rum.

– Joseph fick ett utvisningsbeslut och bestämde sig för att gömma sig. Han bara försvann. Tyvärr fick vi inte ta farväl av honom ordentligt. Men en kväll fick vi kontakt med honom på sms. "Hej då", skrev han.

Hur ser du tillbaka på den här tiden?

– Många gånger har det varit väldigt påfrestande och svårt. Men det har också varit helt fantastiskt. Bakom alla personer finns en spännande historia. Att få öppna den boken och leva med huvudpersonen är den största erfarenheten av detta.

Nu har familjen Öberg kontakt med socialförvaltningen igen. Ett annat barn ska få möjlighet att komma till ett tryggt hem.

För att inte röja pojkens identitet är namnet påhittat.