Riksantikvarieämbetet har under tio år jobbat för att lyfta fram kunskap om
modernt kulturarv och kulturhistoria. Varje region och kommun beslutar själv
vad som är intressant att bevara, men utredare Karin Arvastson tror ändå
inte att det är så vanligt med 1970-talsvillor.
– Jag tror inte att det är vanligt alls. Det finns höghus i miljonprogrammen
som ansetts viktiga att bevara men det handlar då mer om att förändra dem
varsamt eftersom människor lever och verkar i dem. De måste fungera i dagens
samhälle, säger hon.
Ofta tänker folk mest på höghusen i miljonprogrammen, men villor och småhus
ingick också i satsningen. De så kallade villamattorna med likadana hus i
säckgator bredde ut sig.
– Framförallt handlade det om ett industrialiserat byggande. Det var effektivt
och rationellt och gjorde att husen blev billigare. Det i sin tur gjorde att
fler kunde köpa hus, säger Solveig Schultz, professor emeritus i arkitektur
på Chalmers i Göteborg.
Mest lönsamt var det att bygga en och en halvplans villor. Arkitektur från USA
inspirerade byggherrar i Sverige till de stora husen med valmade svarta tak.
– Jag tycker inte att det finns ett värde i att bevara något bara för sin egen
skull. Men det är viktigt att inte förhasta sig och ha oreflekterade
meningar om vad som är snyggt eller inte. Jag tycker att man ska ta en
diskussion med de boende och höra vad de tycker så att man inte gör några
misstag.
% är glada
% är likgiltiga