Fyra år senare lämnade Lennart Aschenbrenner 67, för alltid hembyn för att
måla på riktigt.
Och så har det varit sedan han gick ut konstfack i Stockholm 1968.
– Även om jag var med när kårhuset ockuperades i Stockholm kan man nog inte
påstå att jag stod på barrikaderna, ler han.
Åtta av Lennart Aschenbrenners verk ställs från och med söndag ut på galleri
Palm på Ängavallen.
Precis som förra året satsar han och galleristen Marianne Palm på mindre
tavlor vars motiv förts över till handknutna mattor i en by utanför den
heliga indiska staden Benares.
– När min målning förvandlas till en matta händer något, säger Lennart
Aschenbrenner och håller fram ett litet original framför en matta.
– Även om färgerna nära nog är identiska så finns det små små detaljer som
skiljer sig åt. Och det är det som är spännande.
Att hattar, bollar, en damsko och andra vardagliga ting avbildas på mattorna
är ingen tillfällighet.
Aschenbrenner ser sig nämligen som en del av den popkonstnärliga traditionen
med namn som Robert Rauschenberg och Jasper Johns.
– Mina motiv handlar mestadels som sådant som blivit över, säger han. Jag kan
hitta motiven i allt från rännstenen till på stranden.
– Som konstnär har man ju privilegiet att för alltid få stanna kvar i
sandlådan till skillnad från blivande direktörer som förr eller senare måste
borsta av sig sanden och bli vuxna.
Sedan tjugotalet år bor och arbetar Lennart Aschenbrenner i Sydfrankrike på
vinterhalvåret och i Värmland på sommaren.
Att få ställa ut i Skåne är därför också ett sätt för honom att hålla
kontakten med rötterna.
För några år sedan förärades han med en stor retrospektiv utställning på Prins
Eugens Waldemarsudde i Stockholm.
Samtidigt med Lennart Aschenbrenners målningar och mattor visas nya skulpturer
av konstnärerna Monika Meschke och Lars-Åke Åberg.
Utställningen pågår till och med den 8 maj.