"Det gäller att inte ge upp!"

zoie: Vad vill ni uppnå med er förening? Tänker ni påverka politikerna och vad skulle ni vilja att de gör då?

Sofia Åkerman: Ja, ett av våra mål är att försöka påverka politiskt. Vi vill bla arbeta för att bygga ut mellanvården och vill öka kompetensen bland vårdpersonal om ätstörningar och självskadebeteende.

Tompa: Vad räknar ni som "självskadebeteende"? Är det bara t.ex. att skära sig själv eller är det också att vara självdestruktiv i allmänhet?

Sofia Åkerman: Det är en komplicerad fråga. I forskning syftar begreppet "självskadebeteende" oftast på självförvållade skador som orsakat vävnadsskador. Men i föreningen välkomnar vi alla som vill, och förutsätter inte på något sätt att man är självdestruktiv.

Claes L: Jag har en tonårsdotter som skär sig och som i sin dagbok skriver om självmordstankar. Hur skall vi kunna närma oss henne utan att avslöja att vi läst dagboken?

Sofia Åkerman: Jag tror det är viktigt att skapa tillfällen för henne att prata med er. Gör saker ihop på tu man hand. Om hon inte berättar kanske ni kan närma er henne genom att tex säga "Jag har på senare tid lagt märke till att du inte ha verkat må så bra. Är det något som har hänt?"

Lina: Hej Sofia! Din bok är den enda bok jag streckläst i hela mitt liv. Den är så gripande. Stort av dig att skriva den!! Sen undrar jag om en sak. När man har ett självskadebeteende, är man aldrig ute efter att ta livet av sig? Handlar det bara om att skada sig själv? Har för mig att du i början av boken beskriver detta men du får gärna göra det igen.

Sofia Åkerman: Vad roligt att du tyckte om min bok (Zebraflickan)! De flesta som skadar sig själv gör det inte för att dö, utan snarare för att överleva. Men man vet också att den som skadar sig själv och som alltså mår väldigt dåligt, löper högre risk att faktiskt ta sitt liv.

Lisa: Varför är det fler tjejer än killar som får ätstörning, vilka signaler ska man som förälder vara uppmärksam på?

Sofia Åkerman: Det finns nog inget säkert svar på varför det tycks vara vanligare bland tjejer, bara olika teorier. Kanske är det så att tjejer i högre grad agerar utåt när de mår dåligt, och killar inåt? Det är en teori. Personer med ätstörningar är ofta överväldigande självkritiska och strävar efter att vara perfekta. Naturligtvis bör man också vara uppmärksam på undanflykter kring mat etc.

Cajsa: Hej Sofia! Jag jobbar på BUP och kommer dagligen i kontakt med ungdomar som skär sig själv. Hur skulle du närma dig en tjej som sitter med rakblad och skär sig,vad skulle du säga? Helt allmänt, sen förstår jag att det varierar från vad som passar sig för människa till människa.

Sofia Åkerman: När en person aktivt skadar sig själv måste man förstås ta ifrån henne det hon skadar sig med först av allt. Men sedan tror jag det är viktigt att inte göra en större sak av det är man absolut måste. Det är viktigt att visa att hon är lika mycket värd och att hon också blir sedd och lyssnad på när hon INTE skadar sig själv. Däremot bör man inte straffa henne på något sätt för att hon skadat sig själv.Sofia Åkerman

Alicia: Hur kommer föreningens arbete se ut i direktkontakt med dom som skadar sig? Kommer ni ha någon form av verksamhet eller jobba mer för att påverka psykiatri, socialtjänst etc?

Sofia Åkerman:Föreningen SHEDO har just haft sitt konstituerande (uppstartande) möte, och först och främst måste vi fokusera på att få föreningen på fötter. Just nu driver vi vår stödverksamhet via ett webbforum, Zebraforum. Men i framtiden kan vi tänka oss att driva med praktisk stödverksamhet, samt arbeta politiskt genom debatt, samt arbeta med utbildning av allmänhet och vårdpersonal.

Anna: Vad ska man göra om man har en kompis som skadar sig själv? Är det dumt att bli arg på henne?

Sofia Åkerman: Man är bara människa, och det är mänskligt att bli arg. Men det brukar tyvärr inte hjälpa. Jag tror det bästa man kan göra som vän är att fortsätta vara en frisk vän, göra samma saker som ni alltid har gjort och jobba för att inte låta sjukdomen bli en del av er vänskap. Vänner är oerhört betydelsefulla!

Micke: Vilken utbildning har ni i föreningen? Anser ni att egen erfarenhet av psykisk ohälsa är något som man mer borde lyfta fram mer bland proffesionella som en viktig erfarenhet att besitta i bemötandet av patienter.

Sofia Åkerman: Tre av oss läser till sjuksköterskor. Jag har ett år kvar. Jag har också gått en utbildning i Dialektisk beteendeterapi, en behandlingsmetod särskilt utformad för självskadande personer. Men föreningens verksamhet bedrivs på ett medmänskligt plan, inte professionellt. Vi har alla egna erfarenheter av ätstörningar och självskadebeteende.

Maria: Hej jag har en dotter som är 7 år och som blir väldigt ledsen och kränkt om hon får kritik, rädd för att göra fel, någon är dum i skolan etc, annars är hon social och glad. Detta bekymmrar mig lite och undrar om ni har några handfasta råd för att bygga upp hennes självförtroende. Ser ni att det finns en större risk med en person med denna bakgrund att bli deprimerad etc när hon blir äldre?

Sofia Åkerman: En tröstande tanke kan kanske vara att det oftast inte är de mammor som själva ser dessa egenskaper hos sina barn som behöver oroa sig mest! Men visst reagerar även jag lite extra när jag ser sådana barn. Jag tror att det är viktigt att gång på gång upprepa hur fin hon är och hur mycket du älskar henne (och inte enbart i samband med att hon har presterat något). Och kanske vågar du själv tramsa och fjamsa lite, visa att det är OK att göra bort sig!

anonmyos: hej jag undrar om en som har haft självskadebetende, och ätstörningar och nu har kvar lite av detta men har ett stort alkoholmissbruk...det har liksom tagit över varandra får vara med???

Sofia Åkerman: Ja, alla som känner att de har något att hämta hos oss är välkomna.

Maria: min flicka har skurit sig sen hon var 11 (är nu 17) och hon går på Bup. (samtalar med en kurator) Som jag försår fokuserar man inte på skärandet, eller hur hon kan använda sig av strategier för att inte skära sig. De pratar mest om ditt och datt (killar å sånt). Är det praxis att man INTE fokuserar på skärandet?

Sofia Åkerman: Många vårdgivare väljer att inte fokusera på självskadehandlingarna, just för att självskadorna inte ska bli "det man blir sedd för". Men det är samtidigt viktigt att personen får lära sig andra strategier att hantera problem i livet.

Patsy: Hej Sofia! Ville mest bara säga tack för en väldigt fin bok, flera år sedan jag läste den nu, men den hjälpte mig verkligen under mina år på hemmet som vi kallade det. Zebraflickan, vingklippt ängel och den där boken om hon som skapar ett egen värld när hon sitter på mentalsjukhus på 60-talet var väldigt viktiga för mig när jag satt och sonade mina synder. Vissa skär sig, andra tar droger och en del blandar och ger... Tack Sofia...

Sofia Åkerman: Underbart att höra att min bok kunde hjälpa dig! Hoppas du mår bättre nu.

Stina: Vad bör jag som förälder göra när mitt barn, med ätstörning, absolut inte vill ha professionell hjälp utan bara ha mig som invigd i problemen.

Sofia Åkerman: Det är en oerhört svår situation du befinner dig i! Det går ju inte att tvinga en person att ta emot hjälp, så länge hon inte har ett Body Mass Index på under 14. Jag tror det enda du kan göra är att prata, prata, prata med henne, och berätta för henne vad du ser, fråga vad hon tänker osv för att ni ska förstå varandra och kanske tillslut hitta en kompromiss!

annika: Hur skall vi som vet hur hemskt unga flickor kan bli behandlade inom ramen för lpt ( psykiatrisk tvångsvård) få beslutsfattare att förstå/hindra att ungdomar med ångest läggs i spännbälte i flera timmar på PIVA ( intensivavdelng) och det ytterst olämpliga i att skicka samma grupp till rättspsykiatriska kliniker?

Sofia Åkerman: Tyvärr är det oftast en lång process! I föreningen vill vi arbeta för att uppmärksamma dessa problem och skapa en medvetenhet som förhoppningsvis kan göra att vi får stöd i en större allmänhet. Flera av dessa frågor har varit uppmärksammade i media på sistone, och det kan ju vara en början!

Ida: Jag har en vän som har varit sjuk i anorexia i snart 5 år. Hon vägrar göra något åt det och hävdar att ingen kan lägga in henne för att hon är myndig. Vi har försökt prata med hennes föräldrar men när hon bodde hemma hos dem så blev det värre. Vad ska man göra som vän när man ser att hon är på väg att gå under? Vi kan inte längre sitta bredvid och se på!

Sofia Åkerman: Vilken oerhört jobbig situation ni har hamnat i! Och tyvärr finns det ingen enkel lösning. Som det är idag går det inte att vårda någon mot sin vilja om inte tillståndet är livshotande. Men ni verkar vara fantastiska vänner som fortsätter att kämpa för henne, och det är oerhört värdefullt för henne. Jag brukar säga att något av det bästa en vän kan göra är att fortsätta vara en vanlig vän. Glöm inte bort er själva!

Maria: hej Har fler frågor. (måste säga att det är jättebra att du ställer upp på detta) Bör man som förälder leta upp och frånta dotterns rakblad, rakhyvlar etc? Min dotter har t ex rakblad på ett speciellt ställe. Jag har inte brytt mig om att ta bort dom (hon skär sig) eftersom jag har tänkt att hon alltid hittar nåt om hon vill skära sig. Men det är kanske fel. Jag kanske visar och markerar att jag bryr mig mer om jag letar upp och tar bort dom.?Maria

Sofia Åkerman: Min erfarenhet är att det sällan lönar sig att ta bort dem. Hon kommer förmodligen bara att gömma dem på ett nytt ställe. Och ju fler rakblad ni konfiskerar, ju mer förslagen lär hon bli i sina val av gömställen!Sofia Åkerman

Kim: Jag skar mig i armarna i tonåren. Ibland blev sorgen av olika händelser för smärtsam och det enda som "hjälpte mig" var rakbladen. Det kändes lugnt och skönt efteråt. Jag har lyckats ta mig ur beteendet, men jag är rädd för återfall. Jag tror att om till exempel min man lämnar mig kommer jag att börja skära mig igen. Hur ska jag arbeta med detta för att inte trilla dit igen? Det känns ju avlägset på något vis fastän jag vet att det fortfarande finns där...

Sofia Åkerman: Jag förstår din rädsla för bakslag, och det är möjligt att den kommer finnas där ett tag. Jag tror det är viktigt att öva på andra sätt att hantera problem. Öva på att gråta och skrika, öva på att skriva och prata för att sätta ord på dina känslor, lär dig att avleda dina känslor genom att göra annat ... Man blir bättre och bättre på det hela tiden, och åtminstone jag känner att självskadebeteendet blir mer och mer avlägset som utväg med tiden.

M: Hej, Har du funderat på att starta en motsvarande verksamhet riktad mot män med självdestruktiva beteenden?

Sofia Åkerman: Föreningen SHEDO är inte riktad mot kvinnor som skadar sig själva. Alla är välkomna, män som kvinnor.

Zara: Är det inte mest emos som vill ha uppmärksamhet som skär sig?

Sofia Åkerman: Nej, absolut inte! Se bilderna av oss i Sydsvenskan - ingen av oss är eller har någonsin varit "emo". Och även om det skulle vara så anser jag att det är ganska allvarligt när en person går så långt att hon skadar sig själv för att få uppmärksamhet (vilket sällan är enda anledningen). Jag tror inte att en person som respekterar sig själv och sin kropp skulle förstöra den på det viset.

Emma: Hur kommer det att fungera med föreningen? När kan man gå med? Vad krävs för att bli medlem? Avgift, tänkta aktiviteter mm.? *Nyfiken*

Sofia Åkerman: Vi arbetar intensivt nu med att få upp vår hemsida (www.shedo.org) så snart som möjligt. Då kommer man också kunna bli medlem. Inledningsvis kommer avgiften att vara 50 kr/ år och vi hoppas kunna genomföra vårt första projekt till Self Injury Awareness Day den 1 mars.

lady greensleev: tendensen för att vara självdestruktiv har med arbetarklassens värdetänkande att göra. ju lägre värde en arbetare har destu fler är det som idkar självkada.Utbildning och ett högre medvetande om sin världsbild och egenbild vore nog till hjälp till alla familjer som drabbas. löneskillnader och utbildning och socialt medvetandetänkande är väldigt lågt världen över. man kan inte köpa sej en ny livstil.den utbildar man sej till.

Sofia Åkerman: Tack för att du delar dina tankar. Jag vet inte riktigt om jag håller med dig om att självdestruktiva problem i första hand skulle ha med utbildning och löneskillnader att göra, då det är ett problem som finns i alla samhällsklasser. Men det finns olika teorier.

En tjej: Det finns många sätt att må dåligt och skada sig själv på. Har du något tips på hur man ska få professionell hjälp. Jag får bara höra undanflykter pga bostadsort och platsbrist...

Sofia Åkerman: Min erfarenhet är tyvärr att man som vårdtagare ofta tvingas kämpa lika mycket med att få vård som med sin sjukdom. Det gäller att ligga på och inte ge upp! Sök efter olika alternativ, om inte landstinget kan erbjuda vård finns det kanske privat hjälp att få? Även ungdomsmottagningar och vårdcentraler kan erbjuda viss hjälp.

Christer: Lyssnade på intervjun med dig igår på P1 onsdag. Jag har levt med en kvinna som i sin ungdom varit anorexsjuk och känner ganska väl till symtom och åtminstone hur hon själv tänkte och fungerade under sin sjukdom. Det destruktiva beteendet fanns i delar fortfarande kvar vilket påverkade vår relation som varade i 12 år. Ditt eller kanske ert synsätt att försöka fokusera på det som fungerar istället för att i för hög utsträckning fokusera på det sjuka känns helrätt. Jag önskar er lycka till. Jag vill också passa på att säga att ditt sätt att föra fram ert budskap och synsätt på ätstörningar och självskadebeteende var fantastiskt bra. Om ni öppnar en egen hemsida så skulle jag gärna vilja få tillgång till denna. Jag har en nära vän vars 13-årig dotter fått problem med ätstörningar. Min mailadress är cr1bban@hotmail.com Som sagt lycka till!

Sofia Åkerman: Vad roligt att höra att du tror på vård salutogena/ friskinriktade synsätt! Vår erfarenhet är också att det fungerar otroligt bra, och bidrar till att skapa en identitet och en samhörighet UTANFÖR det självdestruktiva. Framsteg värderas lika mycket som bakslag, och det som försöker lösa sina problem blir uppmuntrad. Det inspirerar folk att kämpa. SHEDO:s hemsida är för närvarande under uppbyggnad, men adressen är www.shedo.org. Den är öppen för alla att besöka.

BG: Ofta upplever jag att människor reagerar väldigt negativt, med ilska, förakt etc. när de kommer i kontakt med självskadande. - De är bara EMO-fjortisar som vill ha uppmärksamhet. Har du stött på samma reaktioner? Om ja: Vad kan de bero på?

Sofia Åkerman: Ja, det är tyvärr en växande (och fullständigt felaktig) fördom om självskadande personer. Jag upplevde det inte så mycket när jag blev sjuk i slutet av 90-talet, men när jag talar med ungdomar idag upplever de ofta denna fördom som väldigt besvärande. Förmodligen grundar det sig i att allmänheten inte förstår sig på självskadebeteende, vilket jag också kan förstå. Det ÄR ett komplext problem och det kan verka väldigt främmande för den som inte själv har känt självdestruktiva tendenser.

margareta: Tytckte du att du hade hjälp av BUP ? Särskilt tänker jag på vårdavdelningen.

Sofia Åkerman: Nej, tyvärr. Det fanns guldkorn i personalen, men det saknades kunskap om hur man bemöter och hanterar självskadebeteende. Jag vistades på en akutavdelning i två år, och där bedrev man ingen långsiktig behandling. Nu ska man komma ihåg att jag var där 99-2001 och att mycket faktiskt har hänt sedan dess. Men det finns fortfarande en hel del kvar att göra för att vården för personer med ätstörningar och självskadebeteende ska bli riktigt bra.

Oscar: Jag tycker det är starkt och bra att ni startar ett nätverk, men jag hoppas att ni inte försöker ersätta professionella hjälpare. Min fråga är - har ni något samarbete med professionella hjälpare? Det hade varit guld värt för dem att få mer insikt. Fortsätt det bra arbetet och ta inte på er för stort ansvar!

Sofia Åkerman: Vi driver vår verksamhet ur ett medmänskligt plan, inte professionellt, även om vi har en viss utbildning inom vård. Jag kommer ut med en facklitterär bok om självskadebeteende på Natur och Kulturs förlag i mars - så vi hävdar att vi har kunskap. Just nu kommer vi i första hand jobba för att bara få föreningen på fötter, och eventuella projekt får komma med tiden. Vi har också mycket stöd för vår förening och många som vill hjälpa oss.